Mimosa86 skrev 2021-03-18 22:02:16 följande:
Det handlar inte om att kvinnan berövas rätten till sin kropp. Det handlar om att medicinsk kunniga läkare och barnmorskor med långvarig erfarenhet helt enkelt är bättre på att göra dessa bedömningar. För hur skulle det se ut om patienter helt plötsligt skulle styra sin egen vård? Kejsarsnitt är en magoperation. Det finns risker kopplade till alla operationer och dessutom är det bästa för barnet att få mamman bakterieflora och tömma sina lungor på vatten genom vaginal förlossning.
Ja du känner din egen kropp men du kan omöjligen känna den i en situation du aldrig upplevt. Nej, har du inte fött barn vaginalt har du inte en susning om hur du kommer reagera i en förlossningssituation.
Jag säger detta för att jag själv varit förlossningsrädd och hade en bild av vilka moment som skulle bli värst för mig. Vilket visade sig vara helt fel. Den (i mina tankar) värsta biten var faktiskt den enklaste och det slutade med att jag födde barn helt utan bedövning. Och det var en fantastiskt upplevelse. Inför nästa barn längtade jag efter förlossningen och den gick som en dans, även om min kropp agerade HELT annorlunda där än mot första förlossningen. Första förlossningen kunde jag inte sitta stilla än mindre ligga ner. Andra ville jag ligga i lugn oc ro och bara blunda. Och jag är så tacksam att jag som oerfaren inte tilläts ta beslutet hur jag skulle föda utan att kunnig personal guidade mig rätt. För det blev rätt.
Så jag måste säga att jag tycker du och många andra här inne uttalar er lite väl starkt kring vaginala födslar utan att ha en enda aning om vad det faktiskt innebär. Kanon att era förlossningar gick bra och ni är nöjda. Men att kritisera något nu själva inte upplevt... hallå. Lite ödmjukhet tack.
Fast det är ju precis vad du gör... Kritiserar ett annat sätt. Ett planerat snitt är dessutom säkrare för barnet.
Många vaginala förlossningar slutar i akuta eller urakuta snitt, andra slutar med sugklocka eller t.o.m. tång. Speciellt bland förstföderskor. Det indikerar att den där kunniga personalen inte alls alltid tar rätt beslut.
Jag vet inte hur jag skulle reagera under en vaginal förlossning, men jag kan forma en gissning utifrån mina livslånga äckelkänslor kring det, hur stresskänslig jag är generellt, hur illa jag tycker om att vara i utelämnande situationer osv. Om jag inte har klarat av att duscha eller ens idrotta inför andra sedan jag var 10 eftersom jag blir så självmedveten över min kropp, så är jag ganska säker på att jag inte fixar att stå halvnaken och stöna okontrollerat. Jag har sett förlossningsfilmer och läst förlossningsberättelser som allmänt anses vara rena drömförlossningar och jag har tyckt att samtliga har varit vidriga och helt otänkbara. Smärtan skrämmer mig inte ett dugg, utan jag tror att kroppen kommer låsa sig totalt, förlossningen kommer gå helt åt helvete, och sen ligger man där helt traumatiserad och förstörd med en vårdapparat som helt plötsligt skiter totalt i en och varken uppmärksammar skador eller tar något som helst ansvar för sin felbedömning.
Som det redan konstaterats i tråden så är det bara någon/några få procent som i slutändan vill snittas av humanitära skäl. Så det skulle inte se så annorlunda ut om personen som är den som får leva med konsekvenserna av läkarnas beslut har någonting att säga till om.
