Hej, stannar oxå gärna ett tag till på familjeliv.
Bf 10/11 och 6+1 idag, inte så mkt symtom förutom extrem trötthet, finnar, liiite molvärk då och då.. är nog bara de, lite mer kissande sku ja förvisso säga oxå 
blir tredje barnet, har två pojkar på 5 och 3, två sena MA under förra året så hoppas på tredje gången gilt nu )
Nu när du säger det så har jag också fått lite finnar :P
men mådde även illa med pojkarna (även vid mitt första MA som oxå var en pojk) men inte nu, dock kan de väl ändras
Vecka 7+0 idag, vill bara att tiden ska gå så man kommer lite längre i graviditeten jag vet inte om de är graviditeten men alltså jag sover mesta dels katastrofalt dåligt på nätterna just nu, vaknar så mycket osv.och är så fruktansvärt trött hela dagarna, sjukt jobbigt. Någon annan som sover dåligt? Inget illamående, slipper nog de, har bara haft lite vid tre graviditeter och förra grav hade jag ingenting så verkar bli lika nu då.. skönt förvisso men kan dock tycka att illamåendet är ett "skönt tecken". Hur mår ni andra?
Jag har vul på måndag, längtar så, om allt ser bra ut då kommer jag ringa bm för att få tid för inskrivning
Jag sover också ovanligt dåligt just nu. Som att det är en oro i kroppen. Vilket det ju också är. 5+4 idag. Tänker mer och mer på mitt MA 2017 och det är som att jag omedvetet förbereder mig på det värsta så att smällen inte ska bli så hård sen när det går åt skogen. Sorry för opeppigt inlägg men så känns det just nu. Förutom den självklara sorgen över att ha förlorat mitt barn (så kändes det även om det skedde relativt tidigt) så kände jag mig så otroligt sviken av mig egen kropp. Så lurad. Efter att fostret dog gick jag alltså och trodde att jag var gravid i en hel månad innan kroppen fattade och började stöta ut. Livrädd för att behöva gå igenom det igen. Att gå och vara glad när det kanske redan är över egentligen.
Tre veckor kvar till ul nu. Dagarna kan nog inte gå långsammare. Men jag får försöka påminna mig om att efter mitt MA kom en till graviditet som gick hur bra som helst så det kan ju också gå bra faktiskt.
Skönt ändå att det snart är dags för ditt vul, jag håller tummarna! :)
För övrigt håller jag med flera andra att det redan nu är svårt att stänga byxorna. Sjukt tacksam över att jag jobbar hemifrån just nu, haha.
men ja denna eviga väntan under en graviditet..precis allra oftast går det ju trots allt bra iallafall med graviditeter så håller tummarna för dig nu, nu måste de va våran tur )
På tal om covid-19 och att vi nu tillhör riskgrupp från vecka 20, enligt mitt fack kommer endast dom som arbetar i direkta covid-vården innefattas av att behöva beviljas gravpenning och bli avstängd från arbetet (arbetar inom vården men dock ej i direkta covid-vården) kan dock tycka det är märkligt, för redan nu har jag hunnit möta patienter som ej "ska vara smittade av covid" men där de visat sig att dom vid tillfället där jag mött patienten så har dom haft covid, så med andra ord är de rätt stor risk att man utsätts även fast man inte jobbar i direkt covid-vård.. Hur tänker ni andra och hur tror ni era arbetsgivare kommer ta ställning i frågan? Jag kommer ta upp detta längre fram men känner viss oro att man ändå ska behöva arbeta kvar.. märkligt hur olika detta kommer bli över landet när de blir upp till varje arbetsgivare att bestämma
Jag arbetar på sjukhus men inom administration. Jag har dock inte så stor koll på reglerna när det kommer till gravid vårdpersonal men vi i administrationen har lite "tur" att vi kan jobba hemma från v.20. Dock kräver det ju en hel del planering kring pappersarbetet/utskrifter osv.
Till något annat - Jag nojar sönder över symtom med rädsla för MF/MA då jag haft det en gång tidigare innan jag fick min dotter som nu är 4 år.
Jag är i vecka 6 nu (5+3). Symtomen (ömma bröst, molvärk till och från och trötthet (som dock ej är så påtaglig än)) har hela tiden varierat i intensitet över dagarna.
Imorse när jag vaknade kände jag ingenting! Brösten ömmade inte alls! Jag blev jätteorolig och tänkte direkt att "nu är det kört!". När jag gick upp och hade varit vaken en stund så smög sig symtomen på igen och jag blev så lättad, brösten ömmar nu och jag har återigen haft molvärk till och från.
Någon annan som känner att symtomen varierar i intensitet och att det ibland inte känns något alls?
Jahapp vul idag, tom hinnsäck, ingen gulesäck(som sågs för två veckor sedan) så antagligen ett tidigt mf.. ledsen och frustrerad.. men samtidigt var jag kanske lite inställd oxå på de, så här i efterhand har jag insett att mina svällda bröst gått tillbaks till vanlig stl och ej ömma.. nåja.. så nu två sena ma och ett mkt tidigt ma, vill ju hoppas att detta mf nu är pga naturens gång, känns på något vis lite lättare då, finns inget mönster i mina två tidigare ma utan dom skedde av två helt skilda orsaker och vid bägge så såg tidiga ul bra ut..me. de känns så orättvist att man ska få ett tidigt mf nu oxå, kan de lixom inte få gå bra nån gång? Har varit gravid 8 gånger, tidiga aborter när ja var väldigt ung sen två friska graviditeter och sedan efter de då alltså två sena ma och nu igen tidigt mf/ma..
Lycka till nu ni andra håller tummarna för er alla <3
Men neeeej! Jag beklagar så himla mycket. Fy fan vad orättvist!
Så ledsen för er skull. <3
Åh jag beklagar & är verkligen ledsen för din skull. Ta hand om dig massor <3
Blir så förvirrad för nu har jag gjort ett till vul idag och tanken var att starta missfallsbehandling, men idag gjorde en läkare undersökningen och hon tyckte ändå att vi inte skulle starta behandling idag utan rekommenderade att vänta en vecka, hon menade på att man inte säkert kan veta när det är så här tidigt osv, så hon tyckte vi skulle ta ett nytt vul om en vecka helt enkelt, så ja då måste man ju vänta, även om risken är stor för att det är ett mf, men nu hamnade man som i ett vakuum, att inte riktigt veta och inte veta vad man ska ställa in sig på, sjukt jobbigt, givetvis önskar man att de är en frisk graviditet men tror tror inte de å då känns de jobbigt att dra ut på de hela.. men men kan inte heller avbryta om det finns minsta "misstanke" om att de kan vara friskt heller..
Och nu dessutom ringde barnmorskan som gjorde vul på mig igår, hon tog även ett hcg-prov på mig, och idag ringer hon för att säga att det var ju helt normalt för en graviditet så hon blev nu själv desto mer osäker på om de verkligen är mf, utan hon sa att hon mer började luta mot en frisk men tidig graviditet, snacka om att förvirringen är total just nu, vet varken ut eller in, är förvisso inställd på mf men som sagt nu känns de så märkligt alltihop att inte veta.. oj oj
Var bara tvungen att skriva av mig lite...
Lider med dig! På fredag är det två veckor sen jag plussade. Det värsta är ovetskapen.. kan inte glädjas och kan heller inte gå vidare. Ska på mitt andra vul imorgon och hoppas på ett svar men är inställd på att det kan bli fler blodprov och mer väntan. Håller tummarna för dig!
Jag hade inbokad tid för att spola äggledarna på fertilitetsmottagningen då vi försökt i ca 1år. Tre dagar innan plussade jag. Så jag fick behålla tiden men istället gjorde han vul där han inte såg någonting. Läste i min journal på 1177 att slemhinnan var 6mm (vilket jag förstått är i minsta laget). Men han ville kolla hcg innan vi gick vidare med något annat. Jag tror han reagerade också på en blödning jag hade.. har egentligen en cykel på 28-31 dagar, dag 33-35 fick jag neg grav.test, sen blödde jag lite i 3 dagar (fyllde 1 tampong per dag ca), dag 41 plussade jag. Tog hcg dag 44 och 46, hade 356 och 586 en stegring på ca 65% vilket är lågt men ändå kan vara en vanlig graviditet och isåfall en tidig sådan vilket inte alls stämmer med min cykel.. Så då bokade han in mig på nytt vul en vecka senare vilket är imorgon. Kan inte sova för är så nervös.. har under dagen idag vågat hoppats lite vilket skrämmer mig ännu mer och känner mig dum som hoppas för det blir så mycket värre att få en neg besked då..
Tack snälla! Vad hade du för hcg? Har du inte fått veta det kan du nog se det på dina journaler på 1177?
Haft två vul nu på morgonen av två olika läkare, det var ett x som jag var rädd för. Väntar nu på att få cellgift idag när de fått alla provsvar och får antagligen hjälp med ivf tidigast om 4månader när cellgifterna helt gått ur kroppen. Gråter och är helt förstörd, sambon får ju inte vara med så är helt själv i väntan.. men får tänka att det finns en mening med allt och hoppas att jag blir gravid på riktigt till hösten istället. <3 håller tummarna för er andra och lycka till <3
lider verkligen med dig!! Stor kram till dig och du ska se att de ordnar sig på ett eller annat sätt, tillslut får vi alla vår bebis, tyvärr är vägen extra lång och krokig för vissa av oss. Så hemskt oxå I dessa tider när man måste genomgå allt själv och inte får ha med partner. Önskar dig lycka till när ni får försöka igen <3