Forum Skilsmässa/Separation - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Kommer han lämna sin fru?

    Mån 22 mar 00:20 Läst 0 gånger Totalt 247 svar
    Visar endast inlägg av Anonym (Sant) - Visa alla inlägg
  • Anonym (Sant)
    Återställ
    Mån 22 mar 00:20 #87 +1
    Anonym (Mänskligt) skrev 2021-03-21 21:03:52 följande:

    Har varit både älskarinnan och den otrogne och kan säga att det är inte så enkelt som folk i tråden vill få det till. 

    I mitt fall lämnade han inte för mig på grund av avsaknad av känslor eller att han inte ville, utan för han var extremt konservativ, trygghetsnarkoman och allmänt rädd. Finns inte en tvekan om att han hade valt mig om vi två från dag ett stått bredvid varandra. Och ja, ibland är barnen ett triumfkort. Alla prioriterar olika och alla fungerar inte så att de lämnar även om de älskar någon annan och inte den de lever med. Många biter ihop och står ut, kan man ju läsa i många trådar här. 

    Jag själv är däremot inte sån och skulle aldrig klara att leva med någon jag inte älskar så jag skilde mig. 


    Håller helt med. Har också varit älskarinnan och otrogen. Sanning är inte så enkel. I mitt fall ställde jag ett ultimatum efter något år då jag inte kunde fortsätta mitt äktenskap oavsett och ville veta var han stod. Han valde att lämna sin fru också. Det var fruktansvärt jobbigt och är utan tvekan det absolut värsta jag både gjort och varit med om. Det tog mig flera år att få näsan över vattenytan igen för precis som vissa skrivit här finns ju ofta en anledning till att förhållandet kraschar utöver otroheten, i mitt fall bl a inslag av psykisk nedlåtande beteende där jag till slut knappt tyckte själv jag var särskilt mycket att ha och hade tur som hade en man som ändå tyckte om mig. Det var så befriande att bli sedd och omtyckt av någon som inte tryckte till mig hela tiden. Jag är fortfarande tillsammans med den jag var otrogen med och det har nu gått 8 år och vi har barn tillsammans. Vi lämnade båda långa (15-20 år) förhållanden för varandra. Och såsom många skrivit här - nej visst kan jag aldrig veta att han inte gör samma sak mot mig, dvs vara otrogen. Men jag kommer aldrig vara otrogen igen. Det är det värsta jag gjort och jag vill aldrig må så dåligt över mitt eget beteende eller skada någon på det viset igen. Aldrig. Det kommer jag aldrig göra. Och är han otrogen mot mig så vet jag att jag klarar det också. Man vet aldrig vad någon annan kommer eller inte kommer göra. Man måste lita på sin egen förmåga att hantera vad andra gör,
  • Anonym (Sant)
    Återställ
    Mån 22 mar 00:20 #88
    Anonym (Mänskligt) skrev 2021-03-21 21:03:52 följande:

    Har varit både älskarinnan och den otrogne och kan säga att det är inte så enkelt som folk i tråden vill få det till. 

    I mitt fall lämnade han inte för mig på grund av avsaknad av känslor eller att han inte ville, utan för han var extremt konservativ, trygghetsnarkoman och allmänt rädd. Finns inte en tvekan om att han hade valt mig om vi två från dag ett stått bredvid varandra. Och ja, ibland är barnen ett triumfkort. Alla prioriterar olika och alla fungerar inte så att de lämnar även om de älskar någon annan och inte den de lever med. Många biter ihop och står ut, kan man ju läsa i många trådar här. 

    Jag själv är däremot inte sån och skulle aldrig klara att leva med någon jag inte älskar så jag skilde mig. 


    Håller helt med. Har också varit älskarinnan och otrogen. Sanning är inte så enkel. I mitt fall ställde jag ett ultimatum efter något år då jag inte kunde fortsätta mitt äktenskap oavsett och ville veta var han stod. Han valde att lämna sin fru också. Det var fruktansvärt jobbigt och är utan tvekan det absolut värsta jag både gjort och varit med om. Det tog mig flera år att få näsan över vattenytan igen för precis som vissa skrivit här finns ju ofta en anledning till att förhållandet kraschar utöver otroheten, i mitt fall bl a inslag av psykisk nedlåtande beteende där jag till slut knappt tyckte själv jag var särskilt mycket att ha och hade tur som hade en man som ändå tyckte om mig. Det var så befriande att bli sedd och omtyckt av någon som inte tryckte till mig hela tiden. Jag är fortfarande tillsammans med den jag var otrogen med och det har nu gått 8 år och vi har barn tillsammans. Vi lämnade båda långa (15-20 år) förhållanden för varandra. Och såsom många skrivit här - nej visst kan jag aldrig veta att han inte gör samma sak mot mig, dvs vara otrogen. Men jag kommer aldrig vara otrogen igen. Det är det värsta jag gjort och jag vill aldrig må så dåligt över mitt eget beteende eller skada någon på det viset igen. Aldrig. Det kommer jag aldrig göra. Och är han otrogen mot mig så vet jag att jag klarar det också. Man vet aldrig vad någon annan kommer eller inte kommer göra. Man måste lita på sin egen förmåga att hantera vad andra gör,
  • Anonym (Sant)
    Återställ
    Mån 22 mar 00:20 #89 -2
    Anonym (Mänskligt) skrev 2021-03-21 21:03:52 följande:

    Har varit både älskarinnan och den otrogne och kan säga att det är inte så enkelt som folk i tråden vill få det till. 

    I mitt fall lämnade han inte för mig på grund av avsaknad av känslor eller att han inte ville, utan för han var extremt konservativ, trygghetsnarkoman och allmänt rädd. Finns inte en tvekan om att han hade valt mig om vi två från dag ett stått bredvid varandra. Och ja, ibland är barnen ett triumfkort. Alla prioriterar olika och alla fungerar inte så att de lämnar även om de älskar någon annan och inte den de lever med. Många biter ihop och står ut, kan man ju läsa i många trådar här. 

    Jag själv är däremot inte sån och skulle aldrig klara att leva med någon jag inte älskar så jag skilde mig. 


    Håller helt med. Har också varit älskarinnan och otrogen. Sanning är inte så enkel. I mitt fall ställde jag ett ultimatum efter något år då jag inte kunde fortsätta mitt äktenskap oavsett och ville veta var han stod. Han valde att lämna sin fru också. Det var fruktansvärt jobbigt och är utan tvekan det absolut värsta jag både gjort och varit med om. Det tog mig flera år att få näsan över vattenytan igen för precis som vissa skrivit här finns ju ofta en anledning till att förhållandet kraschar utöver otroheten, i mitt fall bl a inslag av psykisk nedlåtande beteende där jag till slut knappt tyckte själv jag var särskilt mycket att ha och hade tur som hade en man som ändå tyckte om mig. Det var så befriande att bli sedd och omtyckt av någon som inte tryckte till mig hela tiden. Jag är fortfarande tillsammans med den jag var otrogen med och det har nu gått 8 år och vi har barn tillsammans. Vi lämnade båda långa (15-20 år) förhållanden för varandra. Och såsom många skrivit här - nej visst kan jag aldrig veta att han inte gör samma sak mot mig, dvs vara otrogen. Men jag kommer aldrig vara otrogen igen. Det är det värsta jag gjort och jag vill aldrig må så dåligt över mitt eget beteende eller skada någon på det viset igen. Aldrig. Det kommer jag aldrig göra. Och är han otrogen mot mig så vet jag att jag klarar det också. Man vet aldrig vad någon annan kommer eller inte kommer göra. Man måste lita på sin egen förmåga att hantera vad andra gör,
  • Anonym (Sant)
    Återställ
    Mån 22 mar 19:41 #110 -5 +1
    Anonym (undantaget) skrev 2021-03-22 13:35:08 följande:

    Bara för att ge en liten annan sida så kan jag säga att jag är undantaget.

    Jag blev tillsammans med en gift man och vi var tillsammans i två år, sedan lämnade han sin fru för mig. Vi bor nu ihop sedan sex år och har två barn tillsammans. Han har även barn med sin fru sen innan.

    Klart vi båda hade önskat att förhållandet börjat på ett "finare" sätt. Men nu blev det såhär, och det blev bra tillslut. Så ja, det händer faktiskt. Inte så ofta kanske, men det sker.


    Trist respons du har fått. Jag tror att många som läser familjeliv inte har förmåga till att verkligheten är mer komplex än ?otrohet=fel=måste alltid sluta i förljugna patetisk relationer?. Dessutom trist inställning när det fötts två barn in i det som är den enda familj de känner och som är lika sann som den familj en eller båda föräldrarna har lämnat. Jag har gjort samma resa som du och det har inte alltid varit lätt men det händer faktiskt att det slutar bra på det stora hela. Alla vuxna i min situation har vidare och lever med nya partners och mina barn från min tidigare relation ÄLSKAR sina två små urgulliga halvsyskon. De stora barnen är de små barnens absoluta idoler och bästa veckorna är när de är här hemma hos oss.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll