Vad hindrar er att skiljas eller separera?

Jag stannar för barnens skull samt av bekvämlighet. Vi trivs ihop och har det egentligen inte dåligt, men glöden har falnat. Ändå har jag hittills inte funderat seriöst på skilsmässa. Att rycka upp barnen från vårt älskade hus och två kärleksfulla föräldrar, känns inte rätt. Och jag tycker fortfarande om min man. Det finns i mina ögon inga starka skäl att skiljas. Det är inte svart eller vitt. Kanske är jag inte rätt person att svara i tråden? Jag vill ju egentligen inte skiljas. Eller, jag både vill och inte vill. Gissar att jag kanske tar steget när barnen blir äldre. Hade vi bråkat mycket, eller om någon for illa, hade jag dock inte väntat.