Jag som förälder har alltid när man åkt med barnen någonstans varit den som är med dem och leker.
Tycker liksom det är en självklarhet att åker man tex iväg till pulkabacken eller till ett lekland så är man med barnen där de är.
Varför ens åka iväg med barnen om man ändå bara ska stå eller sitta och kolla på?
Ursäkten med att det är barnsligt finns inte.
Jaha, ok!
Om man själv inte vill leka så är det väl bara positivt att ta med barnen så de får leka ändå? Tänk i så fall på alla barn som får vara hemma för föräldrarna inte hittar på något med dem istället.
Har aldrig hört någon säga att de inte deltar för att det vore barnsligt. Däremot finns det ju hundra andra anledningar som gör att någon inte slänger sig i lianer eller utför pulkabacken...
Allt behöver ju inte vara så svart eller vitt. Jag har flera kompisar som jag brukade träffa på lekland. Barnen lekte med varandra och jag och min kompis umgicks, win-win. Beroende på barn, bland annat hur gamla de är så kan de ju leka mer eller mindre självständigt. Är jag i en pulkabacke så åker jag gärna en del själv, men sen kanske jag står och pratar med andra föräldrar. Jag tycker att det är viktigt att barn kan leka själv också så att de själva kan gå till pulkabacken när de är tillräckligt gamla och inte bara kommer ut när föräldrar har möjlighet.
Jag som förälder har alltid när man åkt med barnen någonstans varit den som är med dem och leker.
Tycker liksom det är en självklarhet att åker man tex iväg till pulkabacken eller till ett lekland så är man med barnen där de är.
Varför ens åka iväg med barnen om man ändå bara ska stå eller sitta och kolla på?
Ursäkten med att det är barnsligt finns inte.
Jag som förälder har alltid när man åkt med barnen någonstans varit den som är med dem och leker.
Tycker liksom det är en självklarhet att åker man tex iväg till pulkabacken eller till ett lekland så är man med barnen där de är.
Varför ens åka iväg med barnen om man ändå bara ska stå eller sitta och kolla på?
Ursäkten med att det är barnsligt finns inte.
För att jag har värk och inte klarar av att gå upp för pulkabacken igen om jag åkt ner. Värk syns inte och är vanligare än man kan tro.
Men även på aktiviteter där jag hade kunnat vara med står jag ibland vid sidan av. Barnen umgås jag med massor ändå, det finns ingen anledning att vara med i precis allt. Dessutom är vuxna ibland bara störande i barnens lek. Jag blir inte en sjöjungfru eller isalv på samma sätt som de blir. Och mycket av det barnen leker tycker jag dessutom är tråkigt.
Inte sällan (före Corona) gör vi utflykter med andra familjer och då vill jag ju hinna umgås med mina jämnåriga kompisar. Så himla mycket sånt hinns ju i ärlighetens namn inte med när man är förälder till relativt små barn. Barnen träffar jag många timmar varje dag, kompisen kanske några få timmar i månaden.
Man kan ju också se det som att du är i vägen och tar plats för dem som leklandet är till för, inte kul för småbarnen när stora mamman står i kö till hoppborgen och ska ta upp utrymme.
Sen kan det vara väldigt nyttigt för barn idag att lära sig att roa sig på egen hand, utan vuxen inblandning. Med stigande ålder förstås, men många barn verkar inte får chansen att leka på egen hand förrän långt upp i åldrarna, delvis för att föräldrar som du ska vara med och leka och störa barnets egen lekutveckling.
Sen finns det en tid för allt, leka är för barn, vuxna gör annat. Ju äldre barnen är desto mer kan de leka själva och vuxna kan börja vara på avstånd för att se till att allt flyter på men inte lägga sig i om det inte behövs.
Min 2.5åring har lite svårt att leka själv så då är jag naturligtvis med och leker, speciellt när man är i pulkabacken osv.
Men ibland måste han leka själv tex när jag hjälper småsyskon eller lagar mat osv. När barnen är större och klarar av att leka mer själva kan jag tänka mig att jag kommer leka mindre med dom men inte när man är iväg på badhuset, lekland osv, då leker man tillsammans.