Fick också mitt första missfall nyligen. I vecka 19... väntar på att sluta blöda och sen, om vi känner oss mentalt redo så ska vi försöka igen. 7 år tog det innan vi fick vårt första plus och med den värsta tänkbara utgången. Önskar oss alla lycka till.
Fick också mitt första missfall nyligen. I vecka 19... väntar på att sluta blöda och sen, om vi känner oss mentalt redo så ska vi försöka igen. 7 år tog det innan vi fick vårt första plus och med den värsta tänkbara utgången. Önskar oss alla lycka till.
Vad tragiskt :( beklagar ! Det gick så långt också som i vecka 19, visste de varför ? Det är väl rätt ovanligt med mf efter V 13. Behövde du skrapa eller tog kroppen hand om det själv? Styrkekramar till dig!
Jaa, väntan är det allra jobbigaste. Mitt enda fokus just nu och de senaste månaderna är ju att bli gravid och jag har inte kunnat slappna av eller tänka på något annat. Har knappt kunnat se en tv-serie på kvällen ens utan har bara velat tänka på/kolla upp fertilitets- och graviditetsrelaterade grejer. Jobbigt.
Hur är det för dig, och er andra i tråden? Klarar ni att fokusera på något annat än detta emellanåt eller är ni lika besatta som jag?
Idag är jag på bim-1. Allt går bra. Jag känner mig oroväckande lugn faktiskt och nojar ingenting över att jag skulle få missfall nu. Jag tror inte jag kommer få det och skullde det bli så så tänker jag inte lida för det nu. Jag vill vara glad och lycklig och titta på nappar och barnvagnar :) Min man och jag har paktat och lovat varandra att vi ska njuta. Skulle någonting hända ska vi inte känna oss "dumma" för att vi trott på detta. Har bokat vul i 6+3. Och jag tänker så att om jag får välja på att må dåligt i 2,5 vecka eller bra i 2,5 vecka så tar jag bra alla dagar i veckan. OCH DET ÄR SÅ SKÖNT. Så, jag önskar innerligt att samtliga här blir gravida inom kort och att det går bra och att ni vågar njuta av graviditeten <3 Förhoppningvis kan vi peppa varandra till det snart :)
Men ååå vad spännade! Fethåller tummarna nu för att det tagit sig! :DDet är ju inte så konstigt att man blir ärrad efter en sån här sak :( Och som Lina skriver, fertilitet ÄR ett fullkomligt orättvist lotteri. Hoppas du slutar blöda snart. Mitt mf var ju jättetidigt och jag "sörjde" inte så mycket, men det blev iallafall mycket lättare när jag slutade blöda. Var som att det var symboliskt att nu är det över och vi kan försöka igen. Försöker ni på egen hand eller får ni hjälp?