• Fri 1 Oct 2021 15:30
    18635 visningar
    1001 svar
    1001
    18635

    Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?

    Hej. Beklagar allas missfall. Jag är nu på dag 4 efter mitt MA i v.18. Fruktansvärt. Vi kommer också att vilka försöka bli gravida igen direkt det är möjligt. Känner mig en aning stressad då jag är 38 år. Vi väntade vår sladdis i slutet av februari eller början av mars?

  • Mon 4 Oct 2021 11:27
    Wave Mother skrev 2021-10-04 09:23:56 följande:

    Så tungt. Jag hade MA i vecka 10, och det var en stor chock, så jag kan knappt föreställa mig hur det är för dig. Sänder all omtanke <3  Försök att inte stressa även om det känns bråttom. Var snäll mot dig själv <3


    Tack så mycket. Det är såklart en hård smäll när det än händer, men när man är halvvägs har man kommit så långt i tron att det faktiskt ska bli en bäbis. Ja, ska försöka vara lugn, men det är ju inte det lättaste. Hur länge har Ni försökt efter Ert MA?
  • Mon 4 Oct 2021 20:33
    Wave Mother skrev 2021-10-04 18:12:20 följande:

    Det här är tredje försöket, och jag hade ÄL för ungefär en vecka sedan. så det har ju inte gått så väldigt lång tid för oss. Jag upplever det som att den här månaden är den första jag har lyckats ha lite mer "normal" inställning till att bli gravid igen; i början var jag nästan manisk (tycker det känns som att det blir så för många som haft mf/ma, och det är nog en väldigt naturlig reaktion, i alla fall kändes det så för mig). 


    Ja, jag tänker också att det nog är normalt. När man varit gravid och liksom haft sin bäbis inom räckhåll så känner man nog oftast inte för att chilla med bäbisverkstan efter ett missfall. Man ligger ju redan efter. Jag är helt övertygad om att jag kommer ha väldigt svårt att slappna av vad gäller att försöka bli gravid igen!
  • Tue 5 Oct 2021 10:22

    Jo, Ni har rätt. Det är en tröst att man vet att man kan bli gravid. <3 Jag hade nog kunnat vila mer i den känslan om jag varit yngre dock. Det är en jobbig vetskap att fertiliteten går brant nedåt i min ålder.

    Jag har en jättefin partner, och första veckan här efter missfallet kände jag verkligen att vi sörjde och stöttade varandra på ett jättebra sätt. Nu börjar han dock (på ett säkert väldigt sunt sätt) lyfta blicken mot annat i livet, medan jag sitter fast i det onda. Skiter i det mesta, förutom våra stora barn förstås. Jag tror inte att någon av oss hanterar detta på fel sätt, men det är lite jobbigt att ha olika behov. Viktigast är ju dock att man har kärleken och den är stark. Hur har det varit för Er att processa missfallet inom relationen?

    Ja, detta med tillskott. Vi hade ju en resa på 1,5 år tills vi blev gravida så jag hann ju börja testa en hel del och har börjat om med det nu; Bidrottninggelé, rosenrot, multivitamin, järnbrus, hög dos Q10, och hästdos d-vitamin vid mensens början samt vid positivt äl-test. Man blir halvt ruinerad. Sambon tar även babystarts male fertility supplement.

  • Tue 5 Oct 2021 13:14
    Wave Mother skrev 2021-10-05 11:42:08 följande:

    Jag känner verkligen igen det där med åldersstress. Jag är 37 och det är ju som det är. Försöker fokusera på att det ändå finns några år kvar, och att varje månad då inte spelar så stor roll, även om det förstås är bråttom på ett sätt. 

    För oss var de första dagarna väldigt svåra, speciellt eftersom jag blev bemött av vården till en början på ett sätt som gjorde traumat värre (de ville bara skicka hem mig med ett piller och sa att jag inte kunde få komma till sjukhuset fast jag hade panik över behandlingen och inte alls ville göra det hemma.) Efter några dagar löste det sig så att jag fick bli inlagd över dagen, och sedan efter utdrivningen blev allt lite enklare. Min man är väldigt stöttande. Han blev också chockad och kanske hade ett värre trauma än jag på sätt och vis eftersom han var väldigt orolig över mig och ledsen över bebisen. Kanske har det gjort det enklare för mig att jag känner att han tagit det så mycket på allvar. Nu ett par månader senare är det allmänt bättre med oss båda.

    Angående tillskott så tar jag folsyra och ibland d-vitamin, och så tar jag några omega3-kapslar, men har struntat i alla övriga saker som sägs fungera. Jag får liksom känslan att tillskotten mest är dyra och kanske inte gör så värst stor skillnad, men det kan så klart vara fel. Jag har däremot dragit ner ordentligt på kaffe (dricker ca en kopp om dagen nu istället för 5-6), och dricker bara alkohol när jag har mens (oftast bara något glas vin eller så).


    Åh nej? Vilken tur att det löste sig så att Du fick komma in! Jag fick också panik vid tanken på att den döda bäbisen skulle måsta komma ut. Eftersom graviditeten avstannat så pass sent så skulle jag bli inlagd. Men vet inte om det fick mig att känna mig lugnare. MA:t upptäcktes på kvällen förra söndagen på akuten, så jag skulle få ringa gyn på måndagen och få en tid. Men innan jag hann få tag på dem satt förlossningen igång hemma, och jag fick själv ta emot bäbis och klippa navelsträngen. Otroligt traumatiskt, samtidigt som jag på sätt och vis är glad att jag inte behövde sättas igång. Kroppen fattade till slut själv vad det enda rätta var. Men eftersom att moderkakan inte kom ut och jag därmed blödde mycket med konstant kramp så fick jag komma in och skrapas direkt efteråt.

    Men oj vad hårt jag håller tummarna för Dig nu! Tredje försöket nu sa Du? Jag tror som Du, att alla tillskott gör kanske varken till eller från, men för min del tänker jag att placeboeffekten kanske är god nog. ;)
  • Tue 5 Oct 2021 13:17

    Eller förlossningen var väl verkligen fel ordval. Missfallet satte igång hemma. Men det kändes verkligen som en förlossning med värkar, vattenavggång och sedan fostret som kom ut.

  • Wed 6 Oct 2021 15:40

    Grattis till de nya graviditeterna! Nu ska det gå vägen för Er! <3

Svar på tråden Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?