Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?

Vad tråkigt! Det är inte lätt detta? man vill så gärna men samtidigt så känns det ibland som att man är lite hjälplös typ. Man kan ju inte styra något om du förstår hur jag menar.

Jag försöker, fast det är skitsvårt, att bara lita på kroppen. Men det är apjobbigt haha

Din kille, har han också minskat på kaffet och alkoholen? Äter ni båda ordentligt med näringsrik mat?

Ipren och så ska man gärna undvika när man försöker bli gravid också.

Jag hoppas verkligen att det går hela vägen för er snart, det är rätt jobbigt när man väl börjat att vänta! <3

Precis, hur stor skillnad gör det EGENTLIGEN om man slutar med det lilla man kanske dricker. Hur mycket påverkar det liksom? Så svårt!

Man kan ju sitta och fördärva sig genom att tänka på allt man borde och inte borde göra. Och det är svårt att undvika när man vill det så gärna men jag måste nog försöka för mitt egna välmående tror jag.

Det hjälpte faktiskt lite att börja jobba för då tänker jag på annat större delen av dagen :)

Tror man ska undvika Ipren då också, har för mig att man rekommenderar Alvedon istället. Men lite osäker faktiskt.

Ja det är ju inte helt omöjligt att vi får det samtidigt(jag röstar för positivt :D) <3

Åh men, fjärde försöket, förstår att det börjar kännas segt. Men ni har blivit gravida en gång så det är bara att fortsätta! Så mycket som ska klaffa så även om man gör absolut allt rätt och träffar rätt är det väldigt mycket i kroppen som ska fungera. Kanske inte släpptes något dugligt ägg och då är det bra att kroppen inte befruktar det. Snart går det, fortsätt njut av sommaren nu! :)

Jag har också stått kvar med rumpan i vädret när vi velat ha barn, det har funkat på 2:a eller 3:e försöket alla 3 gånger, så fortsätt kämpa! Tycker du gör verkligen allt man kan tänka sig och mer därtill. Det kommer ta sig snart :)<3

Du har helt rätt i det, ett litet barn kommer hitta till just er som föräldrar när just erat barn ska komma till. När bebisen föds kommer ni förstå varför det blev just då det blev, för ni fick just det barn som var tänkt för er och kommer inte kunna föreställa er att det skulle ha blivit ett annat barn<3

Åh men, fjärde försöket, förstår att det börjar kännas segt. Men ni har blivit gravida en gång så det är bara att fortsätta! Så mycket som ska klaffa så även om man gör absolut allt rätt och träffar rätt är det väldigt mycket i kroppen som ska fungera. Kanske inte släpptes något dugligt ägg och då är det bra att kroppen inte befruktar det. Snart går det, fortsätt njut av sommaren nu! :)

Jag har också stått kvar med rumpan i vädret när vi velat ha barn, det har funkat på 2:a eller 3:e försöket alla 3 gånger, så fortsätt kämpa! Tycker du gör verkligen allt man kan tänka sig och mer därtill. Det kommer ta sig snart :)<3

Du har helt rätt i det, ett litet barn kommer hitta till just er som föräldrar när just erat barn ska komma till. När bebisen föds kommer ni förstå varför det blev just då det blev, för ni fick just det barn som var tänkt för er och kommer inte kunna föreställa er att det skulle ha blivit ett annat barn<3

Ingen fara! :)

Jag gick in i v 6+0 idag och dom bruna flytningarna har i princip slutat sen i fredags. Jag börjar känna mig lite illamående, extremt trött och frusen. Så jag hoppas hoppas att det betyder att det lilla fröet fortfarande mår bra. Om 2 veckor ska jag försöka boka in tidigt ultraljud (fick inte boka än pga semestrar etc..)

Tror att jag fått mens nu, 5 veckor efter min avbrutna graviditet. Blödde några veckor efter som sedan övergick i brunaktiga flytningar. Men igår började jag blöda färskt blod igen med klumpar. Hade mensvärk också så känns precis som mens. Blev bara konstigt när jag inte slutade blöda innna mensen kom. Känns skönt att kroppen kommit igång samtidigt som jag är rädd då det kändes som att det gick fort. Känns läskigt att eventuellt kunna vara gravid igen om en månad.

Hej på er, länge sen jag skrev i denna tråd, men ni som är i liknande situation kanske kan dela era erfarenheter, jag hade en ofostrig graviditet i april, som fick avslutas med missfallsbehandling, jag hade en "rejäl" ägglossning efter det och min menscykel är igång som vanligt nästan, de jag nu märkt är att min mens minskat till 3 dagar samt att jag har mkt mindre mens än förut,blir lite orolig att de ska ställa till det att bli gravid igen???? vi har inte gjort några försök än dock. Vad säger ni andra någon annan som fått påverkad cykel? Har de sen gått till sig? Kan tillägga att jag under förra året hade två sena missfall vid olika tidpunkter så gravid har jag kunnat bli då iallafall å märkte inte då av att det påverkade cykeln utan de kom nu efter tredje gången å den ofostriga graviditeten.. tycker ju även mina ägglossningar inte är lika tydliga som tidigare ned sekret osv..

Hej! Kul att höra från dig igen, även om jag verkligen kan förstå att man behöver en paus från vissa ämnen/sidor ibland. Själv jobbar jag så mycket vid datorn att jag ibland känner för att slänga ut hela maskinen ... 

För mig har det inte varit så mycket aktivitet. Det har gått fem veckor sedan mitt avbrytande på onsdag, och jag går runt och väntar på mens som vägrar infinna sig. Känner mig ungefär som vanligt förutom att jag haft mensvärk och dålig hy i ca en vecka, så jag hoppas att det är på gång. Jag har tagit graviditetstest som varit negativa, så hcg verkar i alla fall ha återställts, vilket jag ser som positivt.

Håller tummarna för ert femte försök!

Okej tack för att du svarar, jag har läst mig till att lite mens kan vara tecken på östrogenbrist, å har man lite mens så har man tunn livmoderslemhinna (vet ej om de stämmer?) Å åå en tunn livmoderslemhinna är de svårare för ett eventuellt ägg att fästa.. så därav nojar jag upp mig lite, men men dumt å oroa sig innan vi gjort något riktigt försök å andra sidan. Bet inte huruvida järnet kan påverka men så kanske de kan vara. Men nä man får nog försöka att inte oroa sig helt enkelt

Förstår att man behöver ta en paus och samla sig ibland. Hur har det gått under tiden? Vad roligt att höra att det uppskattas och kan stötta lite<3 Ja nu börjar den ta fart ordentligt tycker jag! Nu syns det :D

Nu har den äntligen kommit i alla fall! Känns rätt okej ändå, var orolig att det skulle bli något mer trassel eftersom en del i tråden haft det, och jag är en sån som alltid börjar oroa mig för allt.

När jag var på undersökning för att se att allt var bra efter avbrytandet sa de att det enda skälet att vänta för mig skulle vara för att det blir lättare att datera en eventuell ny graviditet, så vi försökte egentligen direkt efter att jag slutat blöda. Men jag tror att vi kan ha missat ägglossningen för jag hittade den aldrig med stickor, och vi var inte så målinriktade den här månaden (vi försökte båda mest hitta tillbaka till att må bra igen och så). Den här gången ska jag se om jag kan hitta äl för första gången! 

Hej igen! Jag blev ju gravid efter mitt missfall och skulle nu vara i vecka 8+5, hade bruna flytningar för ca 3 veckor sedan som höll i sig i en vecka men sen slutade helt. Idag var vi på tidigt ultraljud och fick tyvärr bekräftat det värsta.. Fostret mättes till 5+3 och har förmodligen dött i samband med flytningarna. Vi ska in till gynakuten på måndag för att bekräfta med VUL och förmodligen då påbörja abort.

Jag känner mig så otroligt ledsen och uppgiven. Känns totalt hopplöst, kommer det någonsin gå? Kommer man ens våga försöka igen?? Denna gången kände jag mig så inställd på att det skulle gå.. ) ':