Hej!
Jag har fått mitt första missfall någonsin. Det pågår just nu. Ska på vul nästa vecka men kan inte tänka mig att det finns något levande kvar. Har lite ont och blöder stadigt. Tidigt mf i v. 4+4.
Så nu ska vi köra på igen! Väntar på att sluta blöda och ska sexa på direkt har vi tänkt.
Någon mer som är i samma sits och vill följas åt med mig? :)
Hej!! Är i exakt samma sits! Fick ett MA i v 10 som upptäcktes på Kub i v 12..
tog abortpillrena i lördags, vill bara att detta ska vara över så man kan starta bebisfabriken igen haha????
Åh vad jobbigt att upptäcka det så (förhållandevis) sent... jag blev själv halvt förstörd och hade precis plussat <3 Men i mitt fall hade vi också försökt nästan ett år, så luften gick ur mig av kombinationen försökt länge (och haft strul med mellanblödningar under hela året) och sedan bli glad, för att lika snabbt bli ledsen igen. Men nu är jag på banan snart igen. Nästan inga blödningar och nääästan helt negativt på gravtest. Hoppas att det ska vara klart här också så man får försöka på nytt :)
Jaa man får ju hoppas! Har återbesök nästa fredag.. har 2 aborter i bagaget och kan inte minnas att ja mådde så dåligt fysiskt som denna gång.. feberfrossa och typ ?ont i musklerna?. Utan feber dock.. blöder inte heller jättemycket. Non som känt igen sig?
Beklagar, ush det är så hemskt. :( Jobbigt att du går igenom det just nu. Hoppas allt kommer ut nu.
Jag känner igen mig i feberfrossa och ont i musklerna, men till skillnad från dig blödde jag en hel del (allt kom typ ut på en kväll, men blödde därefter inte så mycket (fast ändå i nästan 3 veckor).
Hur känner du dig nu? Vad är status?:)
Allt går ju visserligen över men när man veeeerkligen vill ha det där plusset känns denna väntan som en evighet. Allt har sin tid antar jag:)
Ja, min status är att det gått nästan 3 månader nu sen jag också fick beskedet i vecka 12. Vi har försökt nu igen och jag inväntar mens/BIM.
Vissa dagar känns livet hoppfullt, andra är jag mer förtvivlad över att det blev som det blev. Trodde aldrig det skulle vara så svårt att släppa att man fick ett MA och inte heller att hjärnan skulle tänka ?bebis bebis bebis? VARJE dag. Jag tror på något sätt att alla vi som gått igenom olika missfall längtar ännu mer - för man fick något och sen blev vi av med det, och hamnar på ruta ett. Det blir liksom hopp och förtvivlan i ett.
Många kompisar påminner mig att det positiva är att vi alla blivit gravida. Att man får tänka på att det värsta som kan hända och i vår sits är det att vi eventuellt inte får egna barn och kanske får adoptera i slutändan, men att vi ändå vill ha barn och vet det redan så hittar vi nog än väg, så det är ju ändå underbart. Känns lite bättre när jag tänker så. Har era vänner gett er några upplyftande ord/tankar?
Nog kört denna månaden.
Ja, min status är att det gått nästan 3 månader nu sen jag också fick beskedet i vecka 12. Vi har försökt nu igen och jag inväntar mens/BIM.
Vissa dagar känns livet hoppfullt, andra är jag mer förtvivlad över att det blev som det blev. Trodde aldrig det skulle vara så svårt att släppa att man fick ett MA och inte heller att hjärnan skulle tänka ?bebis bebis bebis? VARJE dag. Jag tror på något sätt att alla vi som gått igenom olika missfall längtar ännu mer - för man fick något och sen blev vi av med det, och hamnar på ruta ett. Det blir liksom hopp och förtvivlan i ett.
Många kompisar påminner mig att det positiva är att vi alla blivit gravida. Att man får tänka på att det värsta som kan hända och i vår sits är det att vi eventuellt inte får egna barn och kanske får adoptera i slutändan, men att vi ändå vill ha barn och vet det redan så hittar vi nog än väg, så det är ju ändå underbart. Känns lite bättre när jag tänker så. Har era vänner gett er några upplyftande ord/tankar?
Håller med. Innan missfallet tänkte jag att ett tredje barn mer får bli om det blir. Min man vill ha mååååånga barn och jag har mer ?gått med på det?. Men nu efter missfallet känner jag mig galen. Kan inte tänka på något annat. Vill liksom ?återställa ordningen igen? genom att bli gravid igen. Detta är vårt tredje försök (bim idag) och jag blev så fruktansvärt ledsen när jag testade negativt imorse. Förra månaden kom mensen på dag 10 efter ÄL men nu är vi på dag 11 och ingen mens. Så fick upp förhoppningarna. Å andra sidan får jag vara glad att lutealfasen är lite längre denna gång.
Snart är det vår tur igen tjejer!! ??
Håller med. Innan missfallet tänkte jag att ett tredje barn mer får bli om det blir. Min man vill ha mååååånga barn och jag har mer ?gått med på det?. Men nu efter missfallet känner jag mig galen. Kan inte tänka på något annat. Vill liksom ?återställa ordningen igen? genom att bli gravid igen. Detta är vårt tredje försök (bim idag) och jag blev så fruktansvärt ledsen när jag testade negativt imorse. Förra månaden kom mensen på dag 10 efter ÄL men nu är vi på dag 11 och ingen mens. Så fick upp förhoppningarna. Å andra sidan får jag vara glad att lutealfasen är lite längre denna gång.
Snart är det vår tur igen tjejer!! ??