Hej!
Jag har fått mitt första missfall någonsin. Det pågår just nu. Ska på vul nästa vecka men kan inte tänka mig att det finns något levande kvar. Har lite ont och blöder stadigt. Tidigt mf i v. 4+4.
Så nu ska vi köra på igen! Väntar på att sluta blöda och ska sexa på direkt har vi tänkt.
Någon mer som är i samma sits och vill följas åt med mig? :)
Tack det ska jag försöka :)
Skönt att det äntligen ordnat sig för dig! Går in och läser men när jag inte har några erfarenheter att komma med låter jag andra skriva. Tänk vad smidigt det gick när du väl fick en skrapning! Hoppas kroppen blir återställd snabbt nu!
Precis så sa de till mig också, att är det negativt är det klart. Men som du skrev förut, man känner ju sin kropp och har,aldrig haft mellanblödningar osv förut så kände ju att något inte stämde. Exakt, ett återbesök hade ju sparat både mig och dem en del av alla besök som blev sen..och tid!
Men skönt att du fick det gjort till slut, håller alla tummar att ni är tillbaka på banan snart! :)
Är så besviken? testade mig idag på BIM-5 med testa tidigt test och det var negativt. Vet att man borde ha tålamod men detta är liksom 3e månaden vi försöker sedan MA och det känns så segt. Hoppas ni har en bättre dag! Idag ska jag prata med psykologen igen så ska ge er en uppdatering efter om jag får några insikter/kloka råd.
En annan sak - jag vill egentligen byta jobb, då jag är supertrött på mitt jobb och inte ser att jag kan jobba där när jag har ett barn då det är mycket övertid osv, men jag vill samtidigt ha jobbat minst 6 månader men helst ett år när jag berättar att jag är gravid/går på mammaledighet. Känns annars som det är risk att man bli uppsagd eller att man inte kommit in tillräckligt för att ha något att komma tillbaka till. Någon mer av er som är i samma sits? Man vill ju inte byta från något stabilt om man kan bli gravid fort, men samtidigt behöver man ju vara nöjd med livet också ifall detta tar typ flera år? Hur tänker ni med era framtidsplaner, kör ni på som att ni är gravida eller tänker ni att ni inte kommer vara gravida om ex 1 år?
Är så besviken? testade mig idag på BIM-5 med testa tidigt test och det var negativt. Vet att man borde ha tålamod men detta är liksom 3e månaden vi försöker sedan MA och det känns så segt. Hoppas ni har en bättre dag! Idag ska jag prata med psykologen igen så ska ge er en uppdatering efter om jag får några insikter/kloka råd.
En annan sak - jag vill egentligen byta jobb, då jag är supertrött på mitt jobb och inte ser att jag kan jobba där när jag har ett barn då det är mycket övertid osv, men jag vill samtidigt ha jobbat minst 6 månader men helst ett år när jag berättar att jag är gravid/går på mammaledighet. Känns annars som det är risk att man bli uppsagd eller att man inte kommit in tillräckligt för att ha något att komma tillbaka till. Någon mer av er som är i samma sits? Man vill ju inte byta från något stabilt om man kan bli gravid fort, men samtidigt behöver man ju vara nöjd med livet också ifall detta tar typ flera år? Hur tänker ni med era framtidsplaner, kör ni på som att ni är gravida eller tänker ni att ni inte kommer vara gravida om ex 1 år?
Hej på er.
Hur har era missfall visat sig? Jag har börjat blöda klarrött nu, blödde även mensdagen likaså med min förra graviditet. Hade bim I måndags men igår började det komma riktigt blod men inga klumpar.
Hej på er.
Hur har era missfall visat sig? Jag har börjat blöda klarrött nu, blödde även mensdagen likaså med min förra graviditet. Hade bim I måndags men igår började det komma riktigt blod men inga klumpar.
Är så besviken? testade mig idag på BIM-5 med testa tidigt test och det var negativt. Vet att man borde ha tålamod men detta är liksom 3e månaden vi försöker sedan MA och det känns så segt. Hoppas ni har en bättre dag! Idag ska jag prata med psykologen igen så ska ge er en uppdatering efter om jag får några insikter/kloka råd.
En annan sak - jag vill egentligen byta jobb, då jag är supertrött på mitt jobb och inte ser att jag kan jobba där när jag har ett barn då det är mycket övertid osv, men jag vill samtidigt ha jobbat minst 6 månader men helst ett år när jag berättar att jag är gravid/går på mammaledighet. Känns annars som det är risk att man bli uppsagd eller att man inte kommit in tillräckligt för att ha något att komma tillbaka till. Någon mer av er som är i samma sits? Man vill ju inte byta från något stabilt om man kan bli gravid fort, men samtidigt behöver man ju vara nöjd med livet också ifall detta tar typ flera år? Hur tänker ni med era framtidsplaner, kör ni på som att ni är gravida eller tänker ni att ni inte kommer vara gravida om ex 1 år?
Mitt missfall visade sig genom först klarröda blödningar i ungefär 12h, därefter lite klumpar för att sedan efter lite mer än 1 dygn dra igång ordentligt med otrolig värk och klumpblödningar, yr och illamående.
Hej på er.
Hur har era missfall visat sig? Jag har börjat blöda klarrött nu, blödde även mensdagen likaså med min förra graviditet. Hade bim I måndags men igår började det komma riktigt blod men inga klumpar.
Är så less på alla som frågar "hur går det med bebisverkstaden". GAHHHHHHHHHHH Det lägger på sån stress på mig att alla går och undrar.
(Alla tycker tydligen det är ok att fråga bara för att vi berättat om missfallet, iom det var i vecka 12).
Startar 5 försöket nu. Känner mig helt uppgiven. :(