BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET

 

Va bra! Hoppas det fortsätter vara så stabilt som det verkar vara nu för dig :)

Gick in i vecka 6 idag (5+0) och mitt illamående har börjat nu. Är också väldigt trött, mina bröst är ömma (var mindre ömma några dagar sen) och har molvärk till o från.

Vill snabbspola tiden lite nu och känner mig lite knäpp/otålig :P Känns som att det är en evig väntan nu att få veta om pyret mår bra där inne.

Annars kan jag inte klaga! Är ju tacksam för denna upplevelsen som den är nu. Sen får man ju se vad som händer i framtiden :)

Här har du en till med sömnsvårigheter. Har vaknat mellan 04-05 varje natt sedan en vecka tillbaks lite drygt. Vet inte varför det blir så? Det symtomet har alltid varit det första tecknet på graviditet för mig i alla fall

Hej!

Väntar första barnet, 25år med min pojkvän som är 28år. Bf 15 december.

Så vecka 3+3 ännu bara.

Symptom som gjorde att jag tog ett testa tidigt test:

Brösten stora och tunga med ådror

Mardrömmar och vakna hela tiden under nätterna

Ont i svanken ända sen ÄL

Så håller tummarna att allt går som det ska nu!

God morgon alla nyblivna morgon människor!

Jag har tyvärr börjat blöda igen igår, med lite kramper och en del koagulerat härliga klumpar av blod. Med fem missfall i bagaget känns det inte alls positivt och väldigt bekant. Numera kommer bara färskt blod och inte i samma mängd och det gör inte ont längre. Dagens test är fortfarande väldigt starkt men svagare. Psykologiskt försvann alla symtom i och med blödningen, även om brösten gör ont så gör det inte det i mitt huvud längre. Så så var det nog åt skogen med den här graviditeten också. Tänker jag. Kommer fortsätta ta tester för att bekräfta det jag redan känner.

På tisdag ringer jag IVF kliniken och hör med dem hur vi går vidare eftersom vi inte kan försöka naturligt. Om det ens är lönt att fortsätta stoppa in befruktade ägg i mig eller om vi ska tänka om och kanske använda någon annans gener. Vad vet jag. Missfallsutredning är gjort utan fynd för längesen, med hysteroskopi utan fynd och inga genetiska deffekter på oss eller autoimmuna sjukdomar. Så här står vi nu, fem år senare och med fler frågor än svar. Är så fruktansvärt besviken på det här nu. Nästan så jag inte vill ha barn längre.

Är ändå glad för att jag vågade gå med här då jag inte kunnat vid de tidigare graviditeterna för att det är svårt att alltid vara den som blir det dåliga exemplet, det är svårt att tro att man ska slippa bli det. Men men, hoppet är det sista som överger en säger dem och jag omfamnar alla gånger jag vågar vara positiv. Jag vet att det ordnar sig och vi repar oss alltid men första dagen av insikt är alltid tuff. Men sen kommer vi igen.

Tack för mig och lycka till ni andra!

Är det någon mer som kommer på sig själv med att sitta och tänka typ "hm jag mår lite illa nu efter maten, det var kanske lite för fett" för att sen komma på "just det, kan ju vara att jag är gravid också"?  

Eller som att jag känner molvärken i magen sätta igång och hjärnan undermedvetet registrerar det och tänker att det är dags för mens? Eller är det bara jag som är så sjukt orolig att jag förtränger det hela... 

JAAAAA, eller huuuur! Jag vet inte hur mycket jag faktiskt sovit dessa dagar, men en hel del kan jag lova. Har också en app som jag konstant tittar på och försöker räkna ut när de mest avgörande perioderna är, om jag passerat dem, när kan jag pusta ut lite mer, osv. Inte för att det hinner hända mycket från en dag till en annan... Snarare många bäckar små där, som med allt annat... hahaha. Men ivrig och otålig är jag ju! :D

Blir bra att börja jobba på tisdag igen. Hjärnan behöver nog få distraheras lite känner jag... :)

Jag är heller inte särskilt extra kissnödig! Inte noterat det alls, förrän jag behövde gå upp nu mitt i natten lör-sön för att kissa. Det gör jag i stort sett aldrig annars.

Det är skönt att veta man inte är ensam om att dela en liten oro, kombinerat med lycka såklart! Samtidigt kan vi ju i stort sett inte påverka detta. Det är inte vårt fel ifall något gått fel under dessa första veckor. Tkr det är skönt att skriva lite här så att min sambo inte ska behöva ta alla mina tankar! Det är ju verkligen inte samma upplevelse för våra respektive i nuläget, det är ju vi som går runt och känner massa olika saker!

Jag tror det blir skönt för min del att börja jobba på tisdag igen och köra på lite utan att tänka på graviditeten var och varannan minut, hihi!

Ja, vill också sova bort tiden! Varje dag går så sakta. Är extremt nojig just nu. :( Ska försöka att inte smitta av mig här i tråden dock. Jag tycker jag är mindre kissnödig än vanligt, haha.

Hur går det för er? :) Har ni som började längta efter illamåendet börjat uppleva det ännu? :D

Här går det lite fram och tillbaka. Ibland väldigt ont i magen, ibland lite illamående, ibland som att det hela är ett skämt och att jag inte alls är gravid! Kanske att jag i och för sig börjar känna mig lite svullen i nedre delen av magen, jämfört med för någon vecka sedan.

Håller också på att byta tjänst på jobbet. Känns ju som taskigt tajming... men vad ska man göra? Man vet ju ännu inte hur det ska gå och jag kan ju inte låta bli att söka en tjänst som jag vill ha, bara för att jag troligtvis ska gå på föräldraledighet i vinter. :-/

Hej Sellerin! Här är det tufft. Börjar oroa mig för att det blir ett tredje MA. Jag ska till barnmorska imorgon och försöka övertala till att få ta hcg så jag har nåt att klamra mig fast vid till vul om 2 veckor. Men jag ska inte deppa ner hela tråden nu, jag kanske inte kommer vara så aktiv här tills dess men jag hoppas alla ni andra mår bra! <3

Hej! Hoppar in här. :) Känner igen en del av er från tidigare trådar så kul att följas åt även här. Har smygföljt tråden lite och velat om jag vågar hoppa in redan eller inte, men känner igen mig så mycket i det ni skriver så nu kan jag inte motstå längre. Jag har ett missfall i bagaget vilket gör mig lite extra orolig. :( Hoppas verkligen att alla våra frön stannar kvar! <3

Laddade också ner en app som visar att jag är i vecka 5 (4+4). Beräknad BF är 10/12 om allt går som det ska.