-
BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET
Åh men så bra! Hoppas det håller sig så, och slutar helt förstås. Men det låter inte alls som att du behöver vara orolig. :)KNAS2 skrev 2021-04-02 18:20:06 följande:Inga mer blödningar sedan då för någon dag sen då kom det en väldigt liten och ljusrosa blödning när jag torkade mig efter att ha kissat.Grapefrukt89 skrev 2021-04-02 18:03:07 följande:Eller hur... Vet ej riktigt hur man ska stänga av den hjärnverksamheten...
Hoppas att det gått bra för dig? <3
Har inte alls lika spända bröst längre, men de ser lite annorlunda ut.. Tycker jag i alla fall. Har känt mig lite konstig i kroppen som om något håller på att hända.. Och det gör det ju faktiskt :)
Hur mår ni?
Jag mår ganska likt som du. Konstig i kroppen. Som ett obehag liksom, nästan som innan man blir sjuk. Har ganska ont i ryggen och blir fort trött. Mina bröst blev mycket mindre ömma bara några dagar efter plusset. Kan få världens lättaste illamående efter jag ätit men extremt svagt. Vågar man säga att man längtar efter att börja kräkas?
-
-
-
-
Men nää vad jag blir ledsen för din och er skull. Det var fint att ha dig med här i tråden och jag tycker du var så jävla bra som gick med och kan se på det hela på det sätt du gör. Det är ju alltid en risk men man kan få så mycket bra stöd, och vi hejar alla på er och att det ska funka nästa gång. Vi är din eviga hejarklack!Kallamakka skrev 2021-04-04 08:34:06 följande:
God morgon alla nyblivna morgon människor!
Jag har tyvärr börjat blöda igen igår, med lite kramper och en del koagulerat härliga klumpar av blod. Med fem missfall i bagaget känns det inte alls positivt och väldigt bekant. Numera kommer bara färskt blod och inte i samma mängd och det gör inte ont längre. Dagens test är fortfarande väldigt starkt men svagare. Psykologiskt försvann alla symtom i och med blödningen, även om brösten gör ont så gör det inte det i mitt huvud längre. Så så var det nog åt skogen med den här graviditeten också. Tänker jag. Kommer fortsätta ta tester för att bekräfta det jag redan känner.
På tisdag ringer jag IVF kliniken och hör med dem hur vi går vidare eftersom vi inte kan försöka naturligt. Om det ens är lönt att fortsätta stoppa in befruktade ägg i mig eller om vi ska tänka om och kanske använda någon annans gener. Vad vet jag. Missfallsutredning är gjort utan fynd för längesen, med hysteroskopi utan fynd och inga genetiska deffekter på oss eller autoimmuna sjukdomar. Så här står vi nu, fem år senare och med fler frågor än svar. Är så fruktansvärt besviken på det här nu. Nästan så jag inte vill ha barn längre.
Är ändå glad för att jag vågade gå med här då jag inte kunnat vid de tidigare graviditeterna för att det är svårt att alltid vara den som blir det dåliga exemplet, det är svårt att tro att man ska slippa bli det. Men men, hoppet är det sista som överger en säger dem och jag omfamnar alla gånger jag vågar vara positiv. Jag vet att det ordnar sig och vi repar oss alltid men första dagen av insikt är alltid tuff. Men sen kommer vi igen.
Tack för mig och lycka till ni andra!
All lycka till och jag hoppas ni får exemplarisk hjälp från IVF-kliniken!
-
Är det någon mer som kommer på sig själv med att sitta och tänka typ "hm jag mår lite illa nu efter maten, det var kanske lite för fett" för att sen komma på "just det, kan ju vara att jag är gravid också"?
Eller som att jag känner molvärken i magen sätta igång och hjärnan undermedvetet registrerar det och tänker att det är dags för mens? Eller är det bara jag som är så sjukt orolig att jag förtränger det hela...
-
-
-
-
