BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET

åh... ja...<3 Är trött på det. Jag måste ha fått en riktigt knasig livmoder som får störtblödning med färskt blod när ett kärl brister och sen blöder jag brunt i nästan två veckor. Kan man få öppetköp på livmodern eller? :P Hahahaha.

Precis.... Har läst på och KUB kan vissa fall vara missvisande men NIPT är för dyrt för regionerna att utföra direkt (kostar mellan 6-8000kr). Om de ska göra det vid varenda graviditet så är det väl inte riktigt hållbart. :/ Speciellt när man i vården blivit bättre och bättre på att via KUB kunna upptäcka saker. De flesta barn som föds har ju inget syndrom ändå numera. Vi hade betalat för NIPT ändå, så kanske bra att det tas ändå...

Tack snälla för pepp och stöd! <3

Sorry, har svårt att vara tydlig med dem där sannolighets-siffrorna. Så jag har lägre sannolikhet än vad man förväntar sig att en 31-åring har rent naturligt. (Jag har 1:811, medel är 1:531. Så jag har  i den bemärkelsen högre siffror vilket visar på lägre sannolikhet (lägre risk att få barn med avvikelser men högre chans att få barn utan). Så jag ligger enligt dem konstiga siffrorna bättre till än vad man tänker sig förväntas av en 31-åring.

Men KUB slår märkligt ibland så jag och sambon är på ett sät glada att bli erbjudna NIPT. Vi hade annars betalt för det, vilket för vård del i Skåne hade kostat 6100kr. Ganska mycket alltså... :/

Men vi hoppas ju på det bästa och tänker att vi har ändå bra odds. BM ska hela tiden att det var väldigt fina siffror och att ultraljudet såg super ut. Så vi får leva med det hoppet helt enkelt. <3

Åhhhhh neeeeeeej! Så otroligt smärtsamt och tungt. :(

Ta hand om dig och var snäll mot dig själv. Finns inga måsten... <3

Åh... Klart du ska få ventilera och prata om det. Jag tycker snarare att det är befriande att folk vågar prata öppet om sina svåra/tunga perioder. <3 Alla vi människor går igenom tuffa saker och det kan man ju inte bara trycka undan hela tiden... <3

Gick i terapi ett tag efter min bästa vän dog plötsligt för några år sen och fick det så bra beskrivet av terapeuten att sorgen och livet kan ses som ett järnvägsspår. Den har två balkar som går parallellt och dessa måste man få hoppa mellan. Alltså -det betyder inte att man skiter i sorgen, eller skiter i livet, bara att man ibland måste få landa lite i olika saker. Man ska alltså kunna njuta när det går och man känner sig öppen för det, men också kunna sörja när man behöver det osv. Tänker att detta är din sorg och att du såklart ska få vara i den när du behöver det <3

Måste vara så fruktansvärt det du går igenom vännen. Har på många sätt varit och är något jag själv är så rädd för. Men du kommer ta dig igenom detta och du kommer bli mamma en dag <3 Om inte tankesättet "en dag i taget" funkar, då får en STUND i taget vara tillräckligt. <3

Åh va fint KNAS2! Superhärlig upplevelse att få se lilla livet sprattla omkring. <3

Visst känns det overkligt! Jag sa det förra veckan på KUB till BM: Känns lite som science fiction ibland, haha.

Känner exakt likadant. Jag har redan mentalt ställt mig in på att "isolera" mig/vara väldigt restriktiv med vilka jag möter och hur jag möter dem. Sambon ska ta vaccin och jobbar hemifrån mest, så jag tycker det känns tryggt. Om allt ser bra ut efter NIPT så kommer jag dock be honom att endast jobba hemifrån från när jag är i vecka 20. Känns lite riskabelt annars.

Har dock varit i relativt nära kontakt med 2 kollegor som igår fick corona bekräftat och jag är lite orolig för hur det kan påverka mig och lilla pyret. Sitter hemma nu och inväntar pcr-testsvar. :/ 

Har endast torrhosta och ont i halsen. Annars är det helt ok och känner mig pigg och stabil. Är i vecka 13+6 så det ska nog inte vara superfarligt så länge jag inte får feber som håller i sig. Är nog värre om man är runt vecka 20 tror jag...

Hej allihopa...

Som det inte vore nog med störtblödning för en månad sen och sedan 15 dagar tillbaks små bruna blödningar osv så har jag nu FÅTT COVID Blev smittad på mitt jobb. Känns som en käftsmäll då jag varit superförsiktig i mitt privata liv och inte kunnat unna mig att träffa mina vänner så pass ofta och inte heller träffat föräldrar på snart ett år (vi bor inte i samma län) för att de är i riskgrupp. Känns så himla dåligt.

Är i vecka 14+0 och min högsta temp har legat på 37,6, ligger annars på 37,0 som gravid. Har mest en jobbig hosta och lite huvudvärk annars. BM försökte lugna mig och konstaterade att jag inte har risk för att bli superdålig men om jag når 38 grader i temp ska jag börja ta panodil. Hon fortsatte med att säga att 90% av alla gravida klarar sig utan större problem om de inte får svårt att andas eller hög feber.

Men känns hopplöst att ännu en gång behöva oroa sig för sitt barns liv. När ska denna oron ta slut... tar tempen numera 1 gång i timmen för att kunna ha koll..