Jag tycker att det är svårt att somna, är jag riktigt trött tar det 5-15 min att somna, ibland kan det ta en timme eller mer. Jag vaknar minst 2-4 gånger under en 8 timmars sömnperiod. Jag äter och dricker inget 3 timmar innan läggdags. Jag äter rätt, håller mig aktiv osv. Ingen direkt stress i mitt liv. Har provat med både naturläkemedel och sömnmedicin men inget får mig att sova 8 timmar i sträck, det har nog inte hänt sedan jag var barn (43 år nu).
Hur sover ni?
Jag skulle nog säga att jag sover bra, lägger mig i vanliga fall vid 22-22.30, då ligger jag vaken 30-40 minuter och lyssnar på pod och spelar lite. Jag somnar på en sekund när jag släckt. Om jag känner mig rastlös startar jag en av mina favorit-poddavsnitt och somnar till det.
Har perioder då jag vaknar ibland under natten, kan ibland bli väldigt ljudkänslig och måste ha öronproppar för att inte höra min sambo andas. Andra gånger sover jag som en död natten igenom. Drömmer ofta, mycket och intensivt.
Nu har jag precis blivit gravid och ligger vaken 2-3 timmar varje natt. :c
Jag tror det är naturligt att inte sova åtta timmar i sträck. Har aldrig gjort det och lider inte av sömnproblem. Vaknar nästan varje natt kl 03, tittar på klockan och somnar sen igen. Vaknar oftast två gånger till, men då brukar jag inte titta på klockan.
Jag funderar över varför du håller koll på hur lång tid det tar att somna? Jag somnar ibland snabbt, ibland tar det längre tid och vid enstaka tillfällen jättelänge...men jag har ingen aning om hur länge eftersom jag inte tittar på klockan. Det tar den tid det tar liksom. Jag bara ligger där och accepterar om jag har huvudvärk (vilket oftast är det som hindrar mig från att somna snabbt).
Tror på att låta kroppen göra jobbet att somna och bara slappna av och låta det ske. Inte hålla på att övertänka och problematisera sovandet.
Men jag har i och för sig aldrig haft sömnproblem, jag älskar att sova (trots att jag haft en del mardrömmar på sistone). Så jag kanske är fel person att svara.
Oftast bra, sämre då jag stressar mycket (även inre stress typ dåliga samveten), äter för lite, på söndag kväll då jag oftast sovit lite extra under helgen eller fastnar med mobilen (även om jag justerat ljuset så det ska bli mindre starkt). Tar alltid ett tag innan jag somnar sedan jag lagt ifrån mig mobilen.
Jag brukar vakna till under natten om någon bil åker förbi, men somnar snabbt om.
När jag är ledig somnar jag lätt till i soffan efter jag ätit eller ute på altanen i solen under sommaren.
Inför en arbetsdag somnar jag (kvinna som är närmare 50) runt elva - halv tolv och sover till lite efter sex. Enligt min fitbit är den totala sömnen oftast under sju timmar. Att sova åtta timmar eller mer händer väldigt sällan (max några få dagar per år).
Ibland somnar jag direkt och är det mycket tankar som snurrar så kan det ta upp emot en timme. Gissningsvis tar det oftast några minuter de flesta kvällar.
På senare år (närmar mig 50) så händer det oftare att jag vaknar tidigt på mornarna och grubblar om det är oro över olika saker.
Sambon (man 50+) behöver mindre sömn än mig till vardags men sover gärna mycket längre på helgerna.
Lägger mig vid 22:30... borstar tänderna och direkt i säng... släcker lampan direkt...
Vaknar 3-4 ggr på natten och går på toa.
Stiger upp 07:30...
Funkar bra för mig... har sovit såhär sen jag var tonåring och är 50+ idag.
Inte mobil eller bokläsning när jag väl är i säng för då har jag oerhört svårt att somna
Jag har svårt för att somna och har nästan alltid haft det. Det tar tid för min kropp att gå in i "sömnläge" liksom, oavsett hur jag förbereder den. Kanske snittar runt en timme från att jag släckt lampan. Jag har accepterat läget och ser det som tid att tänka, reflektera eller fantisera. Stressar jag upp mig tar det bara längre tid, ser jag det som vila och egentid lider jag inte av det.
Jag sover oftast bra när jag väl somnat. Kan vakna nån gång men har väldigt mycket lättare för att somna om än att somna på kvällen.
Ok, men då låter det som om jag är rätt ?vanlig?.
Ok, men då låter det som om jag är rätt ?vanlig?.
Lägger mig mellan 22-23. Läser ganska länge- mitt sätt att varva ner. Sen sover jag så länge den lille tillåter eller jag måste upp och kissa. Ibland får han 15 utbrott en natt, vid ytterst sällsynta tillfällen sover han hela natten. Upp mellan 5.15- senast 6.30, ammar, går och lägger mig igen medans maken tar barnen. Blir väckt vid 9 av barnen.
Sover rätt bra. Somnar oftast runt 23 vaknar ofta 06-07 av mig själv om jag inte måste ställa nån klocka.
Sover sombregel hela natten utan att vakna om inte barnen väcker mig av någon anledning.
Jag tycker att det är svårt att hålla mig vaken. Somnar inom några sekunder så fort jag får chansen. Sover tills mina larm ringer att jag ska upp och få äldre barn i säng eller att dagen har börjat. Kan äta när som helst och dricka kaffe och somnar ändå.
Som barn, ungdom och ung vuxen hade jag problem att somna och komma till ro, fick utskrivet sömnmedel redan när jag var småbarn.
Sen fick jag själv barn som inte kunde komma till ro och jag fick sömnbrist. Nu när barnen går i mellanstadiet så somnar jag med yngsta (som faktiskt inte har haft sömnproblem utan alltid sovit exemplariskt). Sedan ringer klockan när det är dags att gå upp och ta internet ifrån den äldsta (13 år) klockan 22 på vardagar och klockan 00 på helger.
Får du runt fyra timmars sammanhållen sömn någon gång under natten? Som jag förstått det är det ofta det som är det mest avgörande. Sover man bara korta stunder så blir det inte lika god kvalitet på sömnen.
Jag går och lägger mig någon gång mellan midnatt och 03, ligger och ser på tv i ungefär 40 minuter, läser mellan 10 minuter och 3 timmar, ligger och stirrar i taket i ca 1-3 timmar och sen sover jag lätt i några timmar, jag är så att säga medveten om att jag sover, och sen går jag upp igen vid 12.
I den bästa av världar kommer jag i säng senast 2130 och får sova till ca 05-0530 då yngsta sonen vaknar.
Oftast är jag supertrött så det är inga problem. Men sen kan det vara kvällar då jag faktiskt inte är trött vid den tiden - fast då får jag istället ångest över att jag VERKLIGEN måste sova pga om x antal timmar är det dags att gå upp och jag MÅSTE få min sömn!
Jag har testat melatonin och det hjälper mig faktiskt just med att somna in. Och sen sover jag väldigt tungt de första timmarna men upplever att jag ibland vaknar vid kanske 2 på natten och då får jag riktigt svårt att komma till ro igen.
Det är säkert 2 år sen jag senast sov så länge att jag vaknade av mig själv, jag har min lilla "väckarklocka" som vi samsover med.... Och nu med hela den här covidsituationen så går vi omlott hemma för att lösa all vab så sovmorgon existerar inte.
Har alltid haft extremt god sömn. Inga skärmar i sovrummet, svalt, inget med koffein efter kl 14.
Huvet på kudden, läsa 5-15 minuter eller lösa korsord, somnar och sover till morgonen. Sover lite över 6 timmar för att bli pigg, kanske lite längre på helgen. Blir klarvaken direkt och tar gärna en mil ute innan min man rör en fena en lördagmorgon.
Min man har altid vaknat på natten (måste kissa, äter på natten). Han hade sömnstörningar som han blev läkarutredd för efter lumpen (när de blev väckta på knepiga tider- hans inre klocka spårade ur helt då) och är liksom inte "med" första halvtimmen han är uppe på morgonen. Vi är så olika...
I extremt stressiga perioder kan det hända enstaka nätter att jag vaknar "för tidigt" men då kan jag lika bra gå upp eftersom jag istället har svårt att somna om och min hjärna omedelbart fylls av todo-listan från jobbet. Så då kanske jag är på jobbet kl 6 där flexgränsen var på förra jobbet för tjm, istället för kl 8.
Jag kan heller inte sova på dagen även om jag är trött. Det räcker med 30-40 minuter så tror min hjärna att det är natt och vill sova en helnatt dvs 6 timmar. Det är oerhört svårt för mig att sedan väcka kroppen igen, det tar 2-3 timmar och jag blir seg och konstig.