Fler utbrända?

Sjukskriv dig själv till att börja med. Sök läkarhjälp.

För mig började det med yrselattacker från ingenstans. Sedan kom bröstsmärtorna. Jag sökte hjälp efter en månad och fick varning från läkaren att jag skulle få permanent hjärtfel om jag fortsatte med jobbet jag hade då. Till slut blev det så illa att jag var tvungen att stanna hemma nån vecka i taget. Pratade med företagshälsovården, fick väl inte mycket hjälp för de kunde inte göra nåt. Minns inte detaljerna men jag la ingen skuld på dem iaf. Jag sökte mig istället till en annan arbetsplats.

Sju år senare får jag fortfarande starka fysiska reaktioner pga stress, senast bara för några dagar sedan då jag trodde att jag höll på att få en hjärtinfarkt, hade kraftig yrsel och extrem trötthet. Som andra förklarar så verkar kroppen aldrig riktigt återhämta sig, stresskänsligheten är nåt man tydligen får med sig framöver. Sök hjälp ordentligt och gör livsstilsförändringar NU innan det blir riktigt illa.

Jag jobbade 100 % hela tiden i flera år tills jag blev gravid, sedan dess har jag varit föräldraledig och sedan tjänstledig. När jag går tillbaka kommer jag börja med 45 % deltid och öka till 75 % senare men jag har svårt att se att jag kommer att vilja arbeta heltid igen, om jag inte byter jobb. Jag är alltså typ hemmafru just nu men har fortfarande svårt att se stressen så att jag kan stoppa upp tempot, och då blir det överslag ibland.

Vid ett tillfälle ca ett år innan jag gick hem hade jag konstant yrsel i ett par veckor i sträck, precis olämpligt nog över jul när jag behövde fixa julklappar och allt. Klarade inte av att gå i affärer eller ens göra de mest basala sakerna hemma, låg mest och vilade.

Ja du kan gå till vc, det räcker med en vanlig läkare för sådana bedömningar. Man ska kunna räkna ut på Fk:s hemsida hur mycket man får ut när man är sjukskriven, börja redan nu planera din ekonomi utifrån det, gör dig av med onödiga abonnemang osv, allt som kan minska utgifterna. Du måste ta den här ekonomiska svackan för att värna om din hälsa, annars kan det bli tio gånger värre om du låter det fortsätta för långt.

Jaa konstigt nog är det lättsammare att vara småbarnsförälder än att vara på jobbet! Det ska inte vara så, borde inte vara så. Alla klagar på hur jobbigt det är, hur lite sömn man får, trotsålder från 2 års ålder som aldrig tar slut utan bara byter skepnad osv, trots allt det mår jag bättre nu. Jag är lärare förresten, så jag tror du förstår hur det kan vara med tanke på ditt eget jobb.

Jo det ska väl vara 80 % av inkomsten om man är sjukskriven. Läkaren ställde mest fysiska frågor först, de var ju tvungna att utesluta hjärtinfarkt och andra farligheter, sedan kom vi in på det där med stress och jobb osv. Hon var riktigt tydlig med sitt råd kan jag säga, man förstod att det var allvar.

Fritid är alltid värt mer än pengar. Att kunna lägga tiden på sig själv eller sina relationer är det viktigaste i livet. Så länge du har tillräckligt för att livnära dig och ha en viss buffert så behöver du inte mer, och du kan alltid vidareutbilda dig till nåt annat. Det finns ju andra vårdande yrken så att säga med bättre förutsättningar.

Apropå det så kanske du har möjlighet att få csn-bidrag och studielån några år ifall du inte har tagit ut något sådant tidigare. Om du ska ta ut lån så ta ut fullt! Som en kollega till mig sa, du får aldrig en bättre ränta på pengarna om du skulle gå till banken för ett lån. Han hade lagt undan och börjat spara till en insats för bostadsköp i framtiden, det var riktigt smart tyckte jag. Så fundera på vad du skulle vilja göra med ditt liv, du kanske kan studera på halvfart medan du jobbar strötimmar eller nåt.

Jo jag tänker på det där som min kollega sa om lån, han sparade som sagt så mkt han kunde till en insats, och om du vet att du behöver pengarna till nåt i framtiden så är det ju jättebra. Om du aldrig tänker köpa hus eller lgh så lär du inte behöva det där stora sparandet och då kan du istället tänka att du inte är tvingad att ta ut lån. Jag är lite för trött för att tänka efter noga men fundera på om du behöver pengarna eller inte.

Jag var aldrig sjukskriven och minns inte vad läkaren sa om det, men om jag hade bett om det hade jag garanterat fått det. Jag har alltså aldrig gått back ekonomiskt, förrän jag själv valde att stanna hemma efter barnet så klart eftersom mina FL-dagar tog slut (fast jag har sparat 92 dagar för framtiden). Min dåvarande AG (kommunal skola) gjorde små justeringar i schemat, la till fem minuter här och där för att jag skulle hinna springa mellan lektioner men inte mer än så egentligen, och det var ändå efter påtryckningar från en högt uppsatt person från facket som tog sig an inte bara mig utan hela vårt arbetslag.

Jag tror du löser det där faktiskt. Det gäller bara att sätta sig ner nån kväll och lägga fram vilka olika alternativ som finns, skriv ner på papper så du kan få en bra överblick. Lista olika problem som kan uppstå och hur du ska lösa dem. Det blir nog bra i slutänden.

Och se till att ta micropauser under dagen! Det kan jag varmt rekommendera, det gör mer skillnad än man tror. Du stannar upp och bara andas, utan att tänka på nånting annat. Ta några minuter, det kan räcka lång väg.

Nej det är inte alls sjukt. Det kan vara hennes väg ut!

Vad är det för slags lösning? Varför ska man fortsätta jobba heltid om man är stressad på jobbet?? Är man stressad på jobbet, oavsett om det är heltid eller deltid, så måste situationen anpassas istället för att fortsätta på samma sätt framåt.

Du verkar ju bara vilja gnälla på kvinnofällan, det stämmer verkligen inte för alla kvinnor, och MÄN som går in i väggen, så sluta skuldbelägga de som redan mår dåligt, det är bara elakt av dig!