Tuffa 5 år - psykisk misshandel
5 år har gått.
Har knappt några vänner kvar, iaf inga som orkar lyssna på min misär längre.
Det började med kärlek. Blev ett barn, pussel i vardagen och mycket bråk som blev till psykisk misshandel, ekonomiskt utnyttjande mm. Blev nekad närhet och blev nedvärderad trots att jag alltid varit en ?populär? tjej hos männen. Han ville trycka ner mig rejält.
Att jag ens fungerar i dag är ett under. Självklart är allt mitt fel redan från start. Tidigare var jag en karriärkvinna med många vänner och ett normalt fungerande liv och mina barn levde ett gott varannanvecka liv med mig och mitt dåvarande ex som jag alltid haft en nära och god relation med trots separationen.
Nu är det annorlunda. Nu är det misär. Skulder hos kronofogden. Minnen av 5 års psykisk misshandel och en del fysisk. Oro för framtid och ångest av det jag tillät ske. Kloka JAG lät det ske!
Är sjukskriven på 50%. Kämpar med jobbet och livet resterande 50%. Får fortfarande elaka sms från mitt senaste ex. Sitter med så mycket ångest och frågetecken som jag inser att jag inte kan bolla med mina nära längre om jag vill ha kvar någon alls.
Psykolog ja. Men ändå så ?där är du och här sitter jag i en glaskupa?-känsla.
Den enda som möjligtvis kanske orkar ett samtal till från mig är min mor men hon svarar numer ?jag fattar helt ärligt inte hur du inte kunde se varningssignalerna tidigare!, nu får du stå ditt kast och göra det bästa av det?.
Jahopp. Min mamma.
Det är tungt. Har 3 barn VV. Gör mitt yttersta den veckan och ligger typ död den andra.
Hur ska man orka?