Är min sambo egoistisk?

Jag har inte den lägsta föräldrapenningen då jag började jobba vid sidan av studierna när jag fick veta att jag var gravid så jag har jobbat upp en liten SGI men den är fortfarande låg gentemot vad han tjänar och lägre än CSN. Han tjänar tre gånger så mycket som jag kommer få i fp men han har inte satt sig in i hur vi kan lägga upp föräldrapenningen så som du gav förslag om nu eller att det ska bli rättvist för båda utan det är jag som försökt föra det till tal men jag tycker det är väldigt jobbigt.

Så han låter oerhört självisk även när vi nu gjort en uppdelning på 30/70 på inköpen till bebisen sen även samma uppdelning för hyra och mat från och med den månaden bebisen kommer? Vi baserade det på våra inkomster dvs. mitt CSN lån och hans lön. Men det blir ju ändå så att jag inte har möjlighet att spara åt mig själv och kommer få leva snålt. Framförallt inte nu när jag fick höra att han inte vill bistå om jag hittar på "massa" aktiviteter med barnet. 

Ja, hyran är låg, cirka 2000kr var och det är som du säger hans bostadsrätt. Uppskattar såna här svar med för vill veta om jag faktiskt ens har något att säga till om eller om jag borde bita ihop. Det är bara något år max ett och ett halvt som jag kommer få "leva såhär" tills jag blir klar med studierna och sen kommer jag alltid ha en månadsinkomst och då kommer vi tjäna lika mycket och jag kan börja spara till boende, bil etc. 

Hade egentligen inte tänkt så mycket på uppdelningen innan utan jag var nöjd över att jag skulle klara mig med tanke på att vi har låg hyra och att barnet kommer få vad den behöver från oss båda samt det viktigaste att vi har ett lyckligt förhållande men sen såg jag i en grupp på Facebook att någon ställde frågan hur andra par gör med ekonomin i och med att man får barn varpå 90% svarade gemensam ekonomi och att det i princip alltid varit så oavsett vem som tjänar mest, att man sparar gemensamt etc och då började jag fundera. 

Tanken är att vi ska vara föräldralediga ett halvår var! Så efter 6 månader är det hans tur om allt går som det ska och jag kan plugga klart och sen börja jobba. 

Nja inte riktigt, jag kommer fortsätta studera 100% fram till juni och bli klar med allting förutom min sista vfu placering som jag får skjuta på tills nästa termin pga covid och höggravid. 

Ni som frågat om jag inte haft jobb innan studierna, jo det har jag haft men i samband med att jag jobbade och bodde utomlands ett år innan jag började studera så skyddade jag inte min SGI hemma i Sverige. 

Vi pratade om det nu imorse igen och då sa han "det klart jag är med och betalar för saker du vill göra med barnet jag uttryckte mig klumpigt igår, men däremot kanske jag inte vill stå för dina fikastunder med andra mammor".

Sa då att men okej då flyttar jag hem till min mamma istället där jag kan bo och äta gratis så jag slipper bli bunden till hemmet och inte kan gå och ta en fika som ju måste vara så viktigt att kunna göra under en föräldraledighet. Och så var bråket igång.. 

1. Det där med fika blev en onödigt stor grej. Nu var det ju inte jag som bad om att få pengar till fika och har heller inte tänkt bli någon lattemorsa utan han sa det som ett exempel på att han inte vill sponsra mina personliga saker. Jag brukar inte ofta fika så hade inte tänkt börja med det sen heller men menar bara att jag tog det som om jag skulle vilja gå på bi nån kväll eller ja FIKA så kanske jag inte har råd med det om jag behöver lägga hela min budget på barnet och problemet blir då att jag kommer må dåligt och bli en sämre förälder om jag inte kan göra egna saker på fritiden med. Sen behöver det absolut inte kosta pengar men på vintern finns det inte så många alternativ.

2. Att jag sa att ja men då flyttar vi till mamma är för att hon bor en gata ifrån oss och har flera rum som står tomma. Jag sa att självklart också får bo där då så bor vi alla gratis och han kan hyra ut lägenheten så drar man in pengar på det sättet under en begränsad tid när jag har föräldrapenning/CSN. Självklart vet jag att det inte kommer funka men man säger som välkänt saker när man är upprörd ibland.

3. Vi har diskuterat det här nu hela förmiddagen vilket vi hade behövt göra för längesedan och kommit fram till att göra ett gemensamt konto för hyra, saker till hushåll, aktiviteter vi gör med barnet, mat, barnsaker etc. Beroende på vad vi får in lägger vi in procentuellt där.

Då får jag lite mer pengar över och får prioritera vad jag gör/köper vilket ju inte kommer bli så mycket och spelar ingen större roll eftersom det är en begränsad tidsperiod. Det viktiga var att jag känna att jag kan ge och göra allt jag kan med barnet oavsett om det är att gå på babyrytmik eller teater utan att behöva känna att jag inte har råd och att min sambo då får hjälpa till med den biten ekonomiskt utan att alla mina pengar försvinner så att jag sen inte kan gå och klippa håret när det behövs. Försöker även leva ekonomiskt, har inte köpt några mammakläder förutom ett par på second hand och går runt med för trånga byxor som spänner åt i magen trots att han har ett överflöd av pengar men dom vill han investera och ja då får han göra det. Skulle jag fråga skulle han ju köpa men det är inte alltid så lätt att göra det därav all frustration inombords!

Det gick lite fortare än vad vi hade tänkt oss men råd har jag. Jag skulle har råd om jag blev ensamstående även om det skulle bli väldigt mycket svårare men vi två tillsammans har inga hinder alls för att skaffa barn. Jag har lite besparingar också som ju är tänkt är till vårat gemensamma boende så då hade jag fått ta därifrån men det kommer inte behövas. Sen har båda familjen i närheten som alltid ställer upp. Då finns det folk som skaffar barn under väldigt mycket sämre förutsättningar.

Sen behöver vi kommunicera bättre med varandra när det gäller sånt här. Planen var ju att ta examen nu, vara föräldraledig till årsskiftet och sedan börja jobba direkt. Nu blir det inte så men det löser sig, vårat barn kommer få vad den behöver och lite till ändå. Och nej, vi ska inte separera. Vi fungerar väldigt bra ihop och är varandras bästa vänner men alla har sina duster.