Är min sambo egoistisk?
Hej!
Jag och min sambo har varit tillsammans i tre år. Han jobbar och jag pluggar. Vi har inte haft gemensam ekonomi dessa år utan han har haft sin lön och jag har haft CSN så har vi splittat hyran, matinköp etc i hälften. Han håller samtidigt på med aktier och tjänar mycket pengar där (ibland berättar han att han tjänat 50 000 på en dag) det är till hans pension och nu börjar han nämna "vår framtid" vad som nu menas med det.
Däremot väntar jag nu vårat första barn till sommaren och skulle egentligen ha tagit examen nu i juni men nu kommer jag få skjuta på det lite och ta examen nästa termin istället. Eftersom jag studerat kommer jag få en rätt låg föräldrapenning.
Insåg för några veckor sedan att min ekonomi inte kommer gå ihop när ett barn kommer och frågade hur han tänkte med det. Vi kom fram till att jag ska betala 30% och han 70% på alla inköp, barnvagn och allt vad det är samt även hyra, mat osv. Känner fortfarande att det kan bli knapert men det funkar väl. Det som känns mest tråkigt är att det nu kommer dröja ännu längre innan jag får en lön och att jag inte pensionssparar eller kan spara undan pengar på sättet som han kan, hans svar på det var "jag gjorde inte heller det när jag var 25". Det skiljer 5 år mellan oss.
Kan även nämna att vi bor i hans lägenhet men vi har delat på alla möbler vi köpt och jag har verkligen rustat upp den och vi har målat väggarna etc vilket ju bara kommer gynna honom sen när den säljs eftersom jag inte får ett skit för det samtidigt som jag varit med och betalat hälften för allt med mitt csn lån.
Tog nu upp om vi kanske ska ha ett gemensamt barnkonto iallafall till saker vi köper till barnet sen och aktiviteter vi hittar på med barnet. Hans svar var "ja men om du kommer hitta på massa aktiviteter på egen hand med barnet så blir det ju konstigt med ett gemensamt konto" varpå jag undrar så du ser inte det som positivt att jag tar med ditt barn på saker under min föräldraledighet, då vill han inte bidra till det för det blir ju konstigt eftersom han ska hitta på egna aktiviteter sen också (?). Han ville inte diskutera det så mycket mer heller för han ville veta vad min föräldrapenning blir först så jag vet hur mycket jag kan lägga in (vi tror det blir cirka 7000kr i månaden max för mig).
Att jag går och bär på hans barn i 9 månader, har fått bristningar på stora delar av kroppen som jag ska ha resten av livet, fått skjuta fram studierna och ska börja med att vara föräldraledig känns inte som om han riktigt bryr sig om.
Nivån ligger lite på "äh låt mig bjuda dig på chopchop idag du behöver inte swisha det står jag för" och så ska jag känna mig ärad.
