Är min sambo egoistisk?

Jag tycker att om man planerar en framtid tillsammans så är det bra att man utbildar sig, jag har själv tagit lån eftersom jag inte velat att min make ska betala allt trots att han själv föreslagit att det räcker med bidragsdelen så kan han betala det som fattas. Jag och maken kalkylerar inte våra utgifter men vi båda betalar till hushållet och barnen. Ja han har Swishat mig för att jag ska fika (även om jag bjudit en väninna eller syrran ) så har han inget emot det.

Jag hade också en bostadsrätt innan vi träffades och när vi gifte oss och skaffade barn så betraktade JAG den som gemensam, han har aldrig gjort ngt anspråk eller nämt det och där har jag betalar av 500 000 som vi/jag fått tillbaka och jag investerat i våran nya bostad. Hos oss är det inte så noga, vill min make studera vilket han velat men inte ännu då han inte vill att jag ska stå för kostnaderna vilket jag erbjudit mig att göra eftersom det gynnar oss som familj.

Nu menar jag inte att TS sambo ska stå för hennes utbildning men när man får ett gemensamt barn tycker jag att det är orimligt att den som är hemma med barnet ska vända på varenda krona när den andra jobbar (oavsett kön).Isåfall kan ju sambon vara hemma from v 3 och TS slutföra sin utbildning och därmed hinna jobba upp en rimlig sgi så är problemet löst.

Saken är kunnat det är HANS lägenhet och bostäder går oftast upp i värde så om man kalkylerar det på ett par och och värdeökning så har han ju vunnit alternativt bott gratis om man slår ut vinsten på antal månader och hon under samma period dragit på sig lån. Annars kan de ju vara särbos och TS har rätt till bostadsbidrag vilket skulle kunna vara fallet nu eftersom hon är under 29.

Nej, det gör jag inte. Din syn på ekonomi är totalt skev.

Är man en familj ska man se till att helheten är jämställd. Båda ska ha det lika bra. Vilken sorts partner vill att den andra ska lida av att hen har lägre lön? Mannen i ts' fall är otroligt snål och egoistisk som kräver att hon ska stå för så pass mycket att hon knappt har råd att leva.

Ps. I mitt fall tjänade jag mer under flera år...

Barnet är hans barn också , så jag tycker att han ska tänka på barnets bästa , och inte på

ekonomiskt rättvisa.

Men att ge pengar till TS på grund av hennes dåliga ekonomiska val är en annan sak. Och just för att kunna fika / annat onödigt...

Det är lite lustigt med kvinnor som TS och Avenia och andra som njuter säkert fördelarna med jämställdheten i Sverige , men samtidigt vill ha mannens pengar.

Hyckleri på hög nivå.

Det är otroligt egoistisk att göra medvetna val som innebär att man ska leva på någon annan.

Detta gäller oavsett kön.

Råkar man ut för saker är det en helt annan situation.

Ditt fall är då annorlunda än någon som inte har pengar eftersom prioriterade utlandsresor eller vill bli influencer på Instagram / andra dåliga personliga val.

( Instagram kvinnan var en annan tråd. Ej TS. )

Men de är ju snart en familj? Hur kan man tänka JAG och DU då? Man tänker väl VI? Jag tjänar mer än min man men ser bådas inkomst som vårt. Vi är ju en familj

Tycker att du resonerar lite märkligt faktiskt. Ni har väldigt olika ekonomiska görutsätt ungar, och du hade ju alla chanser att klara av examen först och hamna mer jämnt.

Jag tycker att det är rimligt att ni delar på kostnaden för saker till bebisen, men att du ska betalar dina latte.

Med mitt första barn hade vi typ 100 kr att leva på i slutet av månaden. Så jag bakade själv , handlade kläder second hand osv. Det gick det också

1. Det där med fika blev en onödigt stor grej. Nu var det ju inte jag som bad om att få pengar till fika och har heller inte tänkt bli någon lattemorsa utan han sa det som ett exempel på att han inte vill sponsra mina personliga saker. Jag brukar inte ofta fika så hade inte tänkt börja med det sen heller men menar bara att jag tog det som om jag skulle vilja gå på bi nån kväll eller ja FIKA så kanske jag inte har råd med det om jag behöver lägga hela min budget på barnet och problemet blir då att jag kommer må dåligt och bli en sämre förälder om jag inte kan göra egna saker på fritiden med. Sen behöver det absolut inte kosta pengar men på vintern finns det inte så många alternativ.

2. Att jag sa att ja men då flyttar vi till mamma är för att hon bor en gata ifrån oss och har flera rum som står tomma. Jag sa att självklart också får bo där då så bor vi alla gratis och han kan hyra ut lägenheten så drar man in pengar på det sättet under en begränsad tid när jag har föräldrapenning/CSN. Självklart vet jag att det inte kommer funka men man säger som välkänt saker när man är upprörd ibland.

3. Vi har diskuterat det här nu hela förmiddagen vilket vi hade behövt göra för längesedan och kommit fram till att göra ett gemensamt konto för hyra, saker till hushåll, aktiviteter vi gör med barnet, mat, barnsaker etc. Beroende på vad vi får in lägger vi in procentuellt där.

Då får jag lite mer pengar över och får prioritera vad jag gör/köper vilket ju inte kommer bli så mycket och spelar ingen större roll eftersom det är en begränsad tidsperiod. Det viktiga var att jag känna att jag kan ge och göra allt jag kan med barnet oavsett om det är att gå på babyrytmik eller teater utan att behöva känna att jag inte har råd och att min sambo då får hjälpa till med den biten ekonomiskt utan att alla mina pengar försvinner så att jag sen inte kan gå och klippa håret när det behövs. Försöker även leva ekonomiskt, har inte köpt några mammakläder förutom ett par på second hand och går runt med för trånga byxor som spänner åt i magen trots att han har ett överflöd av pengar men dom vill han investera och ja då får han göra det. Skulle jag fråga skulle han ju köpa men det är inte alltid så lätt att göra det därav all frustration inombords!

Han verkar otroligt egoistisk och snål. Väldigt oattraktivt. Har han några andra sidor som väger upp?? (fast är ju omöjligt att vara typ "varm och kärleksfull" i kombination med det du beskriver i din trådstart.) Det övergår mitt förstånd hur man kan älska någon och samtidigt tycka att den personen ska behöva vända på varenda krona när det egentligen finns pengar. Eller att personen ska leva i ett ekonomiskt fängelse och redovisa varenda köp. Det hade varit skillnad om ni hade det riktigt svårt ekonomiskt, då hade jag också fattat om han tyckte fika var onödigt.

Om jag var du hade jag slutat lägga några pengar på sånt som bara kommer honom till godo. Och se till att inte sätta dig i den klassiska fällan och betala barnets kläder medans han står för t.ex. bilen. Se om ditt hus så att du kan skilja dig enkelt den dagen du vill göra det.

Varför skaffar du barn när du inte har råd..? Och innan du räknat på det/rett ut er ekonomi.

Separera, är mitt förslag.

Det gick lite fortare än vad vi hade tänkt oss men råd har jag. Jag skulle har råd om jag blev ensamstående även om det skulle bli väldigt mycket svårare men vi två tillsammans har inga hinder alls för att skaffa barn. Jag har lite besparingar också som ju är tänkt är till vårat gemensamma boende så då hade jag fått ta därifrån men det kommer inte behövas. Sen har båda familjen i närheten som alltid ställer upp. Då finns det folk som skaffar barn under väldigt mycket sämre förutsättningar.

Sen behöver vi kommunicera bättre med varandra när det gäller sånt här. Planen var ju att ta examen nu, vara föräldraledig till årsskiftet och sedan börja jobba direkt. Nu blir det inte så men det löser sig, vårat barn kommer få vad den behöver och lite till ändå. Och nej, vi ska inte separera. Vi fungerar väldigt bra ihop och är varandras bästa vänner men alla har sina duster.