Är min sambo egoistisk?

Barn till sommaren, varför kan du inte ta examen juni? Vad ska du göra istället fram till juni menar du; planera bebisrum och läsa amningböcker??

Det gick lite fortare än vad vi hade tänkt oss men råd har jag. Jag skulle har råd om jag blev ensamstående även om det skulle bli väldigt mycket svårare men vi två tillsammans har inga hinder alls för att skaffa barn. Jag har lite besparingar också som ju är tänkt är till vårat gemensamma boende så då hade jag fått ta därifrån men det kommer inte behövas. Sen har båda familjen i närheten som alltid ställer upp. Då finns det folk som skaffar barn under väldigt mycket sämre förutsättningar.

Sen behöver vi kommunicera bättre med varandra när det gäller sånt här. Planen var ju att ta examen nu, vara föräldraledig till årsskiftet och sedan börja jobba direkt. Nu blir det inte så men det löser sig, vårat barn kommer få vad den behöver och lite till ändå. Och nej, vi ska inte separera. Vi fungerar väldigt bra ihop och är varandras bästa vänner men alla har sina duster. 

Separera är mitt förslag? Är det den enda utvägen varje gång här på familjeliv? Jisses... jag föreslår att du pratar med honom och berättar precis hur du känner <3. Det kommer lösa sig, och stort grattis till barnet.

Det gick lite fortare än vad vi hade tänkt oss men råd har jag. Jag skulle har råd om jag blev ensamstående även om det skulle bli väldigt mycket svårare men vi två tillsammans har inga hinder alls för att skaffa barn. Jag har lite besparingar också som ju är tänkt är till vårat gemensamma boende så då hade jag fått ta därifrån men det kommer inte behövas. Sen har båda familjen i närheten som alltid ställer upp. Då finns det folk som skaffar barn under väldigt mycket sämre förutsättningar.

Sen behöver vi kommunicera bättre med varandra när det gäller sånt här. Planen var ju att ta examen nu, vara föräldraledig till årsskiftet och sedan börja jobba direkt. Nu blir det inte så men det löser sig, vårat barn kommer få vad den behöver och lite till ändå. Och nej, vi ska inte separera. Vi fungerar väldigt bra ihop och är varandras bästa vänner men alla har sina duster. 

Fast det tycker inte jag. Han har gått med på att hon ska få betala 30/70 på mat/avgift/bebisprylar. Han är villig att stå för kostnaden för att hon ska sysselsätta barnet och sig själv under föräldraledigheten. Det enda han motsätter sig är att han inte vill sponsra hennes lattedrickande och då hotar hon med att flytta hem till sin mamma?

Tycker du han låter oresonlig eller hon? Det låter ju som att det i alla fall går att diskutera med honom om det ekonomiska upplägget. Jag tror att Ts helt enkelt hade förlitat sig på att han skulle kliva fram och säga "Jamenvisst, jag står för hela kalaset så luta dig tillbaka älsklingen så sköter Pappa Baloo det här"

Hon har faktiskt valt att bli gravid utefter sagda förutsättningar. Hon visste att hennes SGI skulle vara låg och hon valde ändå att sätta sig i denna situation. Som man bäddar får man ligga.

(Jag hade förresten sympati för Ts fram tills då hon berättade att hon hotat med att ta deras GEMENSAMMA barn och flytta hem till mamsen bara för att hon inte fick sin vilja igenom. Usch.)

1. Det där med fika blev en onödigt stor grej. Nu var det ju inte jag som bad om att få pengar till fika och har heller inte tänkt bli någon lattemorsa utan han sa det som ett exempel på att han inte vill sponsra mina personliga saker. Jag brukar inte ofta fika så hade inte tänkt börja med det sen heller men menar bara att jag tog det som om jag skulle vilja gå på bi nån kväll eller ja FIKA så kanske jag inte har råd med det om jag behöver lägga hela min budget på barnet och problemet blir då att jag kommer må dåligt och bli en sämre förälder om jag inte kan göra egna saker på fritiden med. Sen behöver det absolut inte kosta pengar men på vintern finns det inte så många alternativ.

2. Att jag sa att ja men då flyttar vi till mamma är för att hon bor en gata ifrån oss och har flera rum som står tomma. Jag sa att självklart också får bo där då så bor vi alla gratis och han kan hyra ut lägenheten så drar man in pengar på det sättet under en begränsad tid när jag har föräldrapenning/CSN. Självklart vet jag att det inte kommer funka men man säger som välkänt saker när man är upprörd ibland.

3. Vi har diskuterat det här nu hela förmiddagen vilket vi hade behövt göra för längesedan och kommit fram till att göra ett gemensamt konto för hyra, saker till hushåll, aktiviteter vi gör med barnet, mat, barnsaker etc. Beroende på vad vi får in lägger vi in procentuellt där.

Då får jag lite mer pengar över och får prioritera vad jag gör/köper vilket ju inte kommer bli så mycket och spelar ingen större roll eftersom det är en begränsad tidsperiod. Det viktiga var att jag känna att jag kan ge och göra allt jag kan med barnet oavsett om det är att gå på babyrytmik eller teater utan att behöva känna att jag inte har råd och att min sambo då får hjälpa till med den biten ekonomiskt utan att alla mina pengar försvinner så att jag sen inte kan gå och klippa håret när det behövs. Försöker även leva ekonomiskt, har inte köpt några mammakläder förutom ett par på second hand och går runt med för trånga byxor som spänner åt i magen trots att han har ett överflöd av pengar men dom vill han investera och ja då får han göra det. Skulle jag fråga skulle han ju köpa men det är inte alltid så lätt att göra det därav all frustration inombords!

Läs texten igen. Han vill inte sponsra massa extra aktiviteter som hon kanske ska göra med barnet, via ett gemensamt barnkonto.

Femte stycket ett par meningar in.

I mina öron låter det som att det är väldigt mycket "ditt" och "mitt".

Men tolkningen är ju fri

Det gick lite fortare än vad vi hade tänkt oss men råd har jag. Jag skulle har råd om jag blev ensamstående även om det skulle bli väldigt mycket svårare men vi två tillsammans har inga hinder alls för att skaffa barn. Jag har lite besparingar också som ju är tänkt är till vårat gemensamma boende så då hade jag fått ta därifrån men det kommer inte behövas. Sen har båda familjen i närheten som alltid ställer upp. Då finns det folk som skaffar barn under väldigt mycket sämre förutsättningar.

Sen behöver vi kommunicera bättre med varandra när det gäller sånt här. Planen var ju att ta examen nu, vara föräldraledig till årsskiftet och sedan börja jobba direkt. Nu blir det inte så men det löser sig, vårat barn kommer få vad den behöver och lite till ändå. Och nej, vi ska inte separera. Vi fungerar väldigt bra ihop och är varandras bästa vänner men alla har sina duster. 

Men om du klarar dig, vad är problemet?