Hej! Har inte sett någon bim maj tråd så tänkte att jag startar en nu för oss som ska försöka få vårat första barn. :)
Närmar ju sig ändå med stormsteg, detta blir vårat första riktiga försök.
Påbörjar listan i första inlägget. :)
Lycka till åt oss alla <3
Åh! Jag läste hela konversationen kring problemet och kände så mycket med dig, men svarade aldrig något! Men blir glad i hjärtat när jag ser vad du skrev nu! Vad skönt!! Glad för din skull!!
Men wow! Tack! Tog ett digitalt imorse som visade Gravid 2-3 veckor så ringde och skrev in mig hos barnmorska nu. Känns så pirrigt och härligt att det äntligen verkar få bli vår tur :)
Grattis till plussen ni som lyckats denna månad!! Stort lycka till!
Jag är på ÄL +7(eller liknande) idag, igår hade jag korta stunder med typ ?mensvärk? och i morse hade jag en dipp i tempen. Vågar inte hoppas, men ändå blir man ju lite spänd. Hoppas på en rejäl temphöjning imorgon och sen slutar jag nog tempa för denna månad för att slippa noja för mycket. Hur är läget med er andra som väntar BIM?
Det känns så sjukt att skriva det här, och jag tvekade länge på om jag skulle göra det överhuvudtaget. Jag tog ett test i morse, helt övertygad om att det skulle vara negativt och bara få igång den försenade mensen.
Jag hade tokfel. Jag är gravid?! Det känns helt sjukt. Och jag har skuldkänslor också, för jag vet att så många av er har kämpat så länge, och här kommer jag. Nu hoppas jag bara att pyret vill stanna.
Ååh men wow så roligt, stort grattis! 
Som någon annan skrev, det är inte ditt fel att det tar tid för några av oss andra. Jag förstår att du var orolig för att din mamma (och var det någon fler i släkten också kanske?) hade svårt för att bli gravid, men se hur bra det gick! För mig är det tvärtom, min mamma och syster har blivit gravida på första försöken medan jag och min sambo har försökt i mer än ett år, men på något sätt lever ändå hoppet (i alla fall vissa veckor i månaden). Som sagt, du har varit så stöttande och fin så det var roligt att följas åt den här cykeln och dela tankar och funderingar med dig 
Är så glad för din skull och hoppas att allt ska gå bra
Tusen tack <3 Min sambo var sjuk vid ÄL, så vi hade sex 5 dagar innan, och 4 dagar efter, så antagligen var det superspermier som hängde kvar i fem dagar.
Jag har en mensapp där jag reggar när jag har mens och hur länge, och utifrån det räknar den ut ett troligt fertilt fönster, eller vad man ska säga. Jag har alltså inte tempat eller nåt, så min ÄL kan absolut ha varit en annan dag. Min cykel är dock väldigt regelbunden och ÄL-flytningarna stämmer bra med den fertila perioden som appen räknar ut, så gissningsvis har ÄL varit därikring i alla fall. Vi hade inte tänkt börja försöka aktivt förrän i höst, men slutade skydda oss vid sex nyligen. Vi har fertilitetsproblem i min familj, så jag antog att det skulle bli tufft för oss. Vi är båda 30+ också, så vi är inte purunga någon av oss.
Ååh men wow så roligt, stort grattis! Som någon annan skrev, det är inte ditt fel att det tar tid för några av oss andra. Jag förstår att du var orolig för att din mamma (och var det någon fler i släkten också kanske?) hade svårt för att bli gravid, men se hur bra det gick! För mig är det tvärtom, min mamma och syster har blivit gravida på första försöken medan jag och min sambo har försökt i mer än ett år, men på något sätt lever ändå hoppet (i alla fall vissa veckor i månaden). Som sagt, du har varit så stöttande och fin så det var roligt att följas åt den här cykeln och dela tankar och funderingar med dig Är så glad för din skull och hoppas att allt ska gå bra
Det känns så sjukt att skriva det här, och jag tvekade länge på om jag skulle göra det överhuvudtaget. Jag tog ett test i morse, helt övertygad om att det skulle vara negativt och bara få igång den försenade mensen.
Jag hade tokfel. Jag är gravid?! Det känns helt sjukt. Och jag har skuldkänslor också, för jag vet att så många av er har kämpat så länge, och här kommer jag. Nu hoppas jag bara att pyret vill stanna.