Ja jag funderar på om jag ska orka ta mig i kragen och ringa för att fråga. Vi har sagt att eftersom allt såg bra ut så ska vi fortsätta försöka själva fram till augusti, sen ska vi skicka in remiss för IVF, så tanken är att vi ska fortsätta gå dit. Jag har haft en jättebra upplevelse hittills, så har inte tänkt på om vi skulle vilja byta.
Så är det ju egentligen. Så länge jag sköter allt med kosten och tar hand om mig själv, så "bestämmer" ju graviditeten över sig själv, eller vad man ska säga. Det finns inte så mycket jag kan göra där. Jag tror att jag på ett sätt är rädd att gå med i massa gemenskaper och sen behöva dra mig undan om det går åt fanders. Å andra sidan är det ju skönt med det stödet om det faktiskt går fel. Tack för kloka tankar!
Fy vad tufft ni har haft det <3 det är så jäkla orättvist! Jag hoppas sååå för er skull att det vill sig snart och att den vill stanna hela vägen. <3 Du har såklart helt rätt. Jag säger det ofta till andra ?det värsta som händer är att du har varit glad i onödan?, men jag har lite svårt att leva efter det själv. Tack för de kloka orden! <3
Jag ville bara säga att jag tycker att du skriver så himla fint och klokt och att jag är så glad för att så fina personer som ni i den här gruppen kan förgylla även många tunga dagar i resan mot det efterlängtade plusset "Det värsta som kan hända är att du har fått vara lycklig en dag till" är bland det bästa jag hört och jag kan bara instämma i allt du skriver - även i det om hur orättvist mycket i den här kampen känns, inte minst för er och allt ni behövt ta er igenom. Men ni har tagit er igenom så många svåra saker som du skriver om, och ni är fortfarande på väg mot ert framtida barn och kämpar, vilket är så beundransvärt. Tänk så lyckligt lottade ditt/dina framtida barn kommer att vara som har en mamma med den kämpaglöden, styrkan och kärleken som du redan nu visar Jag önskar verkligen att det är er tur snart, för det kommer det att bli.
I'm not crying, I have something in my eye!! Du har helt rätt om den här tråden NatMar005, den ÄR speciell :) annorlunda, genuin, känns som att alla hör hemma här (har iofs bara varit med i 4st trådar här på FL men jag orkade nästan inte lägga mig i listan igen för att trådarna är dominerat av ett par vänner och resten blir ganska ignorerat, men tycker att denna tråd har lyckats fånga de flesta som vågade vara med) :) kram för er alla, fina, stärka kvinnor härinne
Jag blir helt gråtfärdig. Tack snälla du <3 Och jag håller med vad andra har skrivit när nedan. Du är så varm och klok, och verkar vara helt fantastisk! <3
Ååh men tack detsamma!! Dina fina ord berör ju verkligen in i hjärtat och jag är så glad och tacksam för den här gemenskapen och allt som ni underbara, omtänksamma människor gör - inte minst du som orkar finnas där och stötta och peppa oss andra trots allt tungt du gått igenom. Att du vågar dela med dig och öppna upp om allt som är så svårt
Jag behöver verkligen er omtänksamma, kloka, hjälpsamma kvinnor här inne, och dagar som denna då mensen kom ännu en oönskad gång (elfte aktiva försöket, har dock försökt mer än ett år men var utan mens och ägglossning ett tag) så känns det bättre att tänka på att jag inte är ensam
Nu har jag pratat med min läkare, hon sa att det inte var något att oroa sig för eftersom att jag får ägglossning och är normalviktig. Tydligen är det bara positivt att jag har mycket äggblåsor och ett värde på 6,6 i min situation (och så länge den ser likadan ut) , då det innebär att jag har många år kvar av fertilitet och vid IVF så kan det ofta innebära att man kan plocka fler ägg. Så jag hoppas på att någon av alla dessa ägg ska mogna till ett riktigt guldägg och äntligen ge mig och min man det vi önskar oss mest av allt <3
Asså dum som man är så kan jag typ ändå inte sluta älta det... Hon sa ändå att jag har polycystiska äggstockar, även om jag inte har PCOS, så man blir ju nojjig och vill typ inte riktigt tro på att det ska var lugnt och gå ändå. Så himla dumma tankar asså, jag måste försöka komma bort från dem och våga tro att det lyckas någon gång!
Idag fick jag dock lite spottings och det brukar innebära att mensen är påväg för min del, så jag tror tyvärr inte att denna månad är vår månad heller. Till nästa cykel tänkte jag i alla fall sluta helt med koffein, dricker nu bara koffeinfritt, och bli bättre på att äta mina kosttillskott som jag slarvat lite med! Tänker att de förändringarna och lite mer D-vitamin från solen denna årstid kanske gör susen!
Oj hjälp vad man har missat inlägg! :D
Har suttit säkert 1 timme och läst igenom! Det är verkligen hela spannet med känslor: glädje, sorg, frustration, besvikelser...Men framför allt medkänsla och stöttning. Har skrivit det förut men det är otroligt vilket band man känner till alla i tråden. Vägen ser lite olika ut för oss. Men den går ändå mot samma mål - att bli gravid <3
Själv var jag på HSSG undersökning för 2 veckor sedan. Allt såg bra ut och det var fri passage på äggledarna. Jag hade även släpat med min kära make som fick göra ett spermaprov- som såg jättebra ut! Jag hade även ett ?ledande? ägg som såg ut att kunna släppa inom några dagar.
Så kontentan av detta. Ja friskt, hälsosamt par som får fortsätta kämpa på i sänghalmen.
Men som någon skrev tidigare på sa även vår läkare att när ÄL tester väl blir positivt så är det i många fall nästan försent. Så det bästa tyckte hon var samlag 2/3 dag från mensens slut. Blir det inget denna gång så testar vi den taktiken :)
Skönt är iaf att vi väl passerar 1 år i försök så kan vi bara kontakta reproduktionsklininen o boka tid då vi är klara med ?förundersökningen?.
Till er som plussat - STORT GRATTIS! Det måste kännas så underbart!
Men hur kände ni veckan efter ÄL? Kunde ni skönja några tecken alls? Ni som varit gravida men tyvärr fått missfall - minns ni hur det kändes då ni blev gravida?
Nu är det 1 veckas låååååång väntan kvar. Hur gör ni för att fördriva tiden o inte googla sönder er? Jag håller själv på att helt seriöst bli galen.
Äl+3 och tankarna om att jag om ca en vecka kan börja testa.. Jag har flertalet tidiga mf bakom mig och jag och sambon kan inte bestämma oss för hur vi ska göra. En del av oss vill inte testa förrän bim+7 för att slippa få ett positivt tidigt test, börja hoppas och sen få mf i v5 som förut. Men en del av oss vill göra som vår läkare på gyn säger; testa så tidigt som möjligt och kom därefter till oss direkt för att fastställa graviditeten med blodprov. Det är enda sättet att få ett ev. Mf dokumenterat vilket är viktigt för vår utredning..
Hur hade ni gjort? Efter 7 mf vet jag inte hur många besvikelser jag har kvar inom mig att orka mig igenom...
Hej alla! Har varit inaktiv här i tråden på sistone, men har läst ikapp och vill säga grattis till alla som plussat! <3 Jag hade fått upp lite hopp den här cykeln, tempen låg så stadigt och fint, men störtdök idag och mensen är nu på väg. Lycka till alla ni andra, hoppas vi inte ses i junitråden!