• NatMar005

    BIM MAJ, första barnet

    Linneado skrev 2021-05-13 17:21:26 följande:

    Be inte om ursäkt att du är orolig!!! Jag kan inte föreställa mig hur det måste kännas att vara i dina skor nu och förstår fullkomligt att du inte ?vågar? glädjas åt dit plus än. Bra du får täta kontroller och jag håller både fingrar och tår att just denna stannar kvar.

    Förstår du inte vill ?ge bördan? åt sin sambo men har du kanske någon annan att prata med? Tänker att det måste vara oerhört ensamt att känna allt detta själv.


    Tack för stöd. <3

    Jag vet knappt ens själv och ibland funderar jag på varför vi ens fortsätter att försöka men jag antar att alternativet skrämmer mig mer helt enkelt. Nej minnsambo sa vid förra missfallet att han helst inte vill veta förrän det är dags för vul I v6 för han känner att han inte orkar slungas mellan hopp och förtvivlan längre. En elak del av mig kan känna att om han inte ens orkar, hur sjutton ska då JAG orka? Han har åtminstone ett barn sedan innan. Det är såklart inte hans fel men han kan omöjligt förstå har jag känner. Ja jag har en gravid tjejkompis som också upplevt missfall och som dessutom går igenom en högriskgraviditet just nu. Vi pratar en del. Men i övrigt har jag inte återupptagit min samtalskontakt på kriscentrum (sjukhuset). Jag har tröttnat på att boka in tider och sen hinna få missfall innan vi ens kommer dit. Det dränerar för mycket..
  • NatMar005
    Amandannn skrev 2021-05-14 20:46:47 följande:

    Först och främst, jag såg att du hade plussat. Så fantastiskt roligt och skrämmande på samma gång, stort grattis!! <3 Jag hoppas verkligen att det skulle hålla sig kvar för dig !

    Det var riktigt skönt att allt såg bra ut än så länge jo <3 Jag fick dessutom en återbesökstid för att följs med graviditeten som jag ska på 25.5 så det känns också otroligt skönt. Man är ju så rädd att något ska hända, har många gånger hunnit fundera om den kan ha tagit någon skada av att jag krampade så hårt i över ett dygn men dom menade ju nog att det var så litet litet när det hänt att det inte påverkar <3 Mest skrämmande var nog ändå när dom misstänkte utomkveds före det konstaterades att det inte var det.

    Nu mår jag mycket bättre, jag fick vara sjukskriven nån dag och idag jobbade jag första dagen och det gick bra. Får hopps att det inte återkommer för dom sade nog också att dom inte vill operera mig medan bebis är i magen vilket jag inte heller vill att dom gör. Tack för din omtanke<3

    Och stort lycka till och grattis än en gång, håller timmarna för dig/er<3


    Så skönt att höra att du mår bättre! Och jag förstår verkligen din skräck där innan ni fick veta att det inte var ett utomkveds. Hoppas så att du slipper operation som gravid. <3

    Tack vad du är fin. Är deppig idag efter ett upprörande samtal med bm på gyn. Försöker samla mig och skaka av mig det men det är svårt.
  • NatMar005
    Vickan31 skrev 2021-05-17 09:16:59 följande:

    Åååh vad glad jag blir för ditt plus, stort grattis!  Jag förstår att dina tidigare erfarenheter av missfall såklart gör att du inte vågar hoppas och glädjas riktigt än, men jag håller tummarna sååå hårt för att det ska gå vägen den här gången! <3  Vi är många som hejar och tänker på dig!


    Åh tack, vad du är fin som orkar peppa mig nu!!

    Är upprörd och ledsen idag efter ett samtal med en bm på gyn. Försöker skaka av mig det och samla mig men det är svårt..
  • NatMar005
    Vickan31 skrev 2021-05-17 16:16:40 följande:

    Så tragiskt att man inte ska kunna lita på att få ett bra bemötande inom vården! Vet inte vad jag ska säga, men skickar en stor kram och hoppas att du vet att vi är många här som tänker på dig <3 


    TW Graviditet och gynmottagningen

    .

    .

    .

    .

    .

    .

    Har nu fått graviditeten medicinskt bekräftad med blodprov som jag tog i fredags och ringde idag till gyn för att boka in vul i v6 enligt vårt läkares ordination. Frågade barnmorskan jag pratade med om jag skulle kunna få gå på extra provtagning för att se så hcg stiger som det ska med tanke på att vi haft utomkveds och ma. Och alla mf med för den delen.

    Då skrattade hon och sa "här överbehandlar vi inte, du får vända dig till mvc isf".

    Förklarade att det inte gick pga att vi inte blir inskrivna där förrän efter v12 och då svarade hon "Jaha. Men då får du tänka som elitidrottare gör; varje graviditet du får är som en ny boll. Du får bara släppa den gamla och fokusera på den nya. Annars vinner man aldrig en match".

    Frågade henne om hon tyckte det var en proffsig jämförelse och om de har för vana att svara med sådär oskön victim blaming där man antyder att de är min kassa tävlingsinstinkt som orsakar mina traumatiska missfall. Hon svarade inte och sen la jag på luren.

    Känner mig så satans nergjord av vården hela tiden. Är det verkligen så jävla konstigt att jag är nervös och orolig? Måste man verkligen svara på det där okänsliga sättet när en patient är inskriven på specialistvård? Förlåt, behövde bara kräka av mig.

    Tack nimär verkligen guld allihopa och jag är så glad för att jag fortfarande får hänga här med er!! Jag är tacksam för att jag är gravid, det är jag verkligen, men jag mår skit rent psykiskt. Har börjat drömma att jag får missfall, vaknar med panik och låste känna efter under täcket. Är kissnödig hela tiden men håller mig för vågar inte gå på toaletten. Alltså allt det här tär så oerhört på mig..
  • NatMar005
    Vickan31 skrev 2021-05-17 16:16:40 följande:

    Så tragiskt att man inte ska kunna lita på att få ett bra bemötande inom vården! Vet inte vad jag ska säga, men skickar en stor kram och hoppas att du vet att vi är många här som tänker på dig <3 


    Har nu fått graviditeten medicinskt bekräftad med blodprov som jag tog i fredags och ringde idag till gyn för att boka in vul i v6 enligt vårt läkares ordination. Frågade barnmorskan jag pratade med om jag skulle kunna få gå på extra provtagning för att se så hcg stiger som det ska med tanke på att vi haft utomkveds och ma. Och alla mf med för den delen.

    Då skrattade hon och sa "här överbehandlar vi inte, du får vända dig till mvc isf".

    Förklarade att det inte gick pga att vi inte blir inskrivna där förrän efter v12 och då svarade hon "Jaha. Men då får du tänka som elitidrottare gör; varje graviditet du får är som en ny boll. Du får bara släppa den gamla och fokusera på den nya. Annars vinner man aldrig en match".

    Frågade henne om hon tyckte det var en proffsig jämförelse och om de har för vana att svara med sådär oskön victim blaming där man antyder att de är min kassa tävlingsinstinkt som orsakar mina traumatiska missfall. Hon svarade inte och sen la jag på luren.

    Känner mig så satans nergjord av vården hela tiden. Är det verkligen så jävla konstigt att jag är nervös och orolig? Måste man verkligen svara på det där okänsliga sättet när en patient är inskriven på specialistvård? Förlåt, behövde bara kräka av mig.

    Tack nimär verkligen guld allihopa och jag är så glad för att jag fortfarande får hänga här med er!! Jag är tacksam för att jag är gravid, det är jag verkligen, men jag mår skit rent psykiskt. Har börjat drömma att jag får missfall, vaknar med panik och låste känna efter under täcket. Är kissnödig hela tiden men håller mig för vågar inte gå på toaletten. Alltså allt det här tär så oerhört på mig..
  • NatMar005
    Vickan31 skrev 2021-05-17 16:52:26 följande:

    Ååh, jag lider verkligen med dig! Som jag skrev till dig tidigare: någon som jobbar med detta dagligen och möter människor som har det svårt gällande fertiliteten borde kunna uttrycka sig lite smidigare och tänka sig för vad den säger och hur den säger det! Det låter som ett väldigt okänsligt bemötande och jag hoppas att du får prata med någon annan som kan visa lite mer medkänsla och förståelse för den oro du känner. Och det är ju förståeligt såklart, att du känner oro alltså med tanke på dina tidigare missfall. Det låter verkligen jättejobbigt med all oro och mardrömmar och så det dåliga bemötandet på det! Önskar att vi kunde göra något, eller om det finns någon annan hjälp att få för att må lite bättre i den här processen? <3

    Sjävklart vill vi ha dig kvar i gruppen, det säger i alla fall jag, och vi är så många som håller tummarna för att det ska gå hela vägen denna gång! Du om någon är så välförtjänt av en fin och fullgången graviditet efter allt du varit med om <3


    Aeeee men nu började jag ju böla. Vad fin du är. Vad fina ni alla är mot mig! Det hjälper så mycket att få snacka med er. Så lätt att känna sig galen och ensam IRL som det är. Men ska efterfråga en samtalskomtakt vid inskrivningen hos mvc. <3
  • NatMar005
    Linneado skrev 2021-05-17 17:34:31 följande:

    Men herregud skojar hon eller. Vissa människor ska inte jobba med bemötande av andra alltså. Kan du boka in en tid hos någon annan barnmorska istället? Alt vända dig till hennes överanordnare. Det är inte ett okej bemötande när de vet vilken historik ni gått igenom. Sänder en virtuell stor kram och försök inte ta åt dig åt hennes plumpa bemötande, bra du sa emot och satte ner foten att det inte var ett okej sätt att hantera de på.

    Förstår det är jättejobbigt för dig psykiskt nu, hanterar du det fortfarande ensam eller har du pratat med din man? Det är inte konstigt alls att du är orolig och mår dåligt nu, alla hade vi gjort det om vi gått igenom vad ni gått igenom. Hoppas med allt jag har att denna gången stannar fröet.


    Har faktiskt lyckats få tid på mvc 1/6 och det kändes mycket bättre efter samtalet med dem. Ska be om.en samtalskomtat där med tänkte jag. Har berättat för min sambo för skulle egentligen ta dos 2 av covidvacc imorgon så kände att det var tvunget. Han blev jätteglad men också rädd förstås. Orolig som jag.

    Drömmer så mycket konstigt just nu men det är väl naturligt kan jag tänka. Jobbigt att jobba natt dock och inte få sova ordentligt me det får gå. Bara fröet stannar nu. Tack snälla för stödet. <3
  • NatMar005
    Soff skrev 2021-05-17 21:24:51 följande:

    Alltså, fy fan säger jag bara! Den människan borde verkligen byta jobb. Vilket vidrigt bemötande!! Finns inga ursäkter för ett sånt okänsligt bemötande, och till någon som gått igenom det du gått igenom. Det får mig nästan att må illa. Tycker du svarade upp bra! Men jävligt sorgligt att du ens ska behöva göra det. Det är DU som behöver stöd <3  

    Usch tycker verkligen synd om dig, blir sorgsen när jag läser vad du får gå igenom. Du ska verkligen inte behöva känna att du måste visa dig vara så tacksam utåt sett för att du blivit gravid, även om du såklart är det också! Men rädsla är något som lätt tar överhanden och då finns det inte så många rationella tankar utan just rädsla.. ångest... och det är ju hemskt! Och det är fullt rimligt att du är livrädd att du ska råka ut för samma sak igen. Det är helt naturligt att, när man gått igenom något hemskt om och om igen, att man knappt kan föreställa sig att det skulle finnas någon annan utgång..

    Men jag håller verkligen tummarna för dig att allt går bra nu!! <3 Och du snart kan få slappna av mer i detta, och njuta av det istället för att behöva känna såhär. Men känn inte någon skuld i att du inte känner så just nu! <3 Och hoppas du kan komma i kontakt med någon annan som faktiskt kan ge dig den support du FÖRTJÄNAR! Det är ju ett trauma för dig det du varit med om och du ska behandlas därefter, med omtanke och ödmjukhet. KRAM till dig. 

     

     


    Alltså.. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Börjar gråta när jag läser alla era fina svar. Har aldrig känt ett sånt stöd och förståelse i hela mitt liv! Så otroligt tacksam för dig och er allihopa. Det betyder så mycket mer än vad jag kan förmedla ska du veta. <3

    Det är väl lite så vården har svarat också "du blir ju gravid iaf så det ska nog gå bra ska du se. Tänk på alla de som aldrig får sitt plus. Du är ju alltid halvvägs åtminstone!" Kan inte hjälpa att bli provocerad när jag hör det. Såklart jag är glad och tacksam för att jag tycks ha lätt för att bli gravid. Men vad hjälper det när det bara tas ifrån mig ständigt? Har en ljuvlig liten bonuspojk på 7 år som jag älskar. Är så lyckligt lottad som har en sån fin relation med honom. Men ibland är det riktigt tufft att min sambo har barn sen innan. Dels för att han aldrig till fullo kan förstå hur det känns för mig som inga har och kanske aldrig kan få. Men dels för att den lille pojkens närvaro är en konstant living reminder om vad jag inte har. Det är så dubbelt allting. Och han längtar så efter ett syskon. Kan klappa mignpå magen och fråga när hans lillebror han önskat sig kommer. Då dör jag lite inombords. Han skulle bli världens bästa storebror.

    Inser att jag pratar som om jag inte ens är gravid fast att jag är det. Är väl ett bevis på hur mycket jag hittills skjutit det ifrån mig. Jag vet på riktigt inte hur jag kan göra annat.

    Nåväl, hur går det för dig? Hur mår du? Har haft så fullt upp med mig själv den senaste veckan att jag känner mig dåligt uppdaterad här. Förlåt. <3
  • NatMar005
    Soff skrev 2021-05-17 21:24:51 följande:

    Alltså, fy fan säger jag bara! Den människan borde verkligen byta jobb. Vilket vidrigt bemötande!! Finns inga ursäkter för ett sånt okänsligt bemötande, och till någon som gått igenom det du gått igenom. Det får mig nästan att må illa. Tycker du svarade upp bra! Men jävligt sorgligt att du ens ska behöva göra det. Det är DU som behöver stöd <3  

    Usch tycker verkligen synd om dig, blir sorgsen när jag läser vad du får gå igenom. Du ska verkligen inte behöva känna att du måste visa dig vara så tacksam utåt sett för att du blivit gravid, även om du såklart är det också! Men rädsla är något som lätt tar överhanden och då finns det inte så många rationella tankar utan just rädsla.. ångest... och det är ju hemskt! Och det är fullt rimligt att du är livrädd att du ska råka ut för samma sak igen. Det är helt naturligt att, när man gått igenom något hemskt om och om igen, att man knappt kan föreställa sig att det skulle finnas någon annan utgång..

    Men jag håller verkligen tummarna för dig att allt går bra nu!! <3 Och du snart kan få slappna av mer i detta, och njuta av det istället för att behöva känna såhär. Men känn inte någon skuld i att du inte känner så just nu! <3 Och hoppas du kan komma i kontakt med någon annan som faktiskt kan ge dig den support du FÖRTJÄNAR! Det är ju ett trauma för dig det du varit med om och du ska behandlas därefter, med omtanke och ödmjukhet. KRAM till dig. 

     

     


    Alltså.. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Börjar gråta när jag läser alla era fina svar. Har aldrig känt ett sånt stöd och förståelse i hela mitt liv! Så otroligt tacksam för dig och er allihopa. Det betyder så mycket mer än vad jag kan förmedla ska du veta. <3

    Det är väl lite så vården har svarat också "du blir ju gravid iaf så det ska nog gå bra ska du se. Tänk på alla de som aldrig får sitt plus. Du är ju alltid halvvägs åtminstone!" Kan inte hjälpa att bli provocerad när jag hör det. Såklart jag är glad och tacksam för att jag tycks ha lätt för att bli gravid. Men vad hjälper det när det bara tas ifrån mig ständigt? Har en ljuvlig liten bonuspojk på 7 år som jag älskar. Är så lyckligt lottad som har en sån fin relation med honom. Men ibland är det riktigt tufft att min sambo har barn sen innan. Dels för att han aldrig till fullo kan förstå hur det känns för mig som inga har och kanske aldrig kan få. Men dels för att den lille pojkens närvaro är en konstant living reminder om vad jag inte har. Det är så dubbelt allting. Och han längtar så efter ett syskon. Kan klappa mignpå magen och fråga när hans lillebror han önskat sig kommer. Då dör jag lite inombords. Han skulle bli världens bästa storebror.

    Inser att jag pratar som om jag inte ens är gravid fast att jag är det. Är väl ett bevis på hur mycket jag hittills skjutit det ifrån mig. Jag vet på riktigt inte hur jag kan göra annat.

    Nåväl, hur går det för dig? Hur mår du? Har haft så fullt upp med mig själv den senaste veckan att jag känner mig dåligt uppdaterad här. Förlåt. <3
  • NatMar005
    Amandannn skrev 2021-05-18 20:37:56 följande:

    Läste vad du fick för bemötande, fyfan vad arg man blir. Otroligt oprofessionellt faktiskt. Såna där människor borde inte få ta emot så viktiga och känsliga samtal. Jag hoppas att du upplever ett bättre bemötande vid mvc. <3


    Tack så hemskt mycket. Det hoppas jag med! Ville inget hellre än att ringa min bästa vän och kräka av mig. Få dela det gär nya fantastiska med henne. Men det går inte för hon dog hastigt i höstas. Mitt under ett av mina mf. Just nu saknar jag henne så jag kan dö. Vad jag hade behövt henne nu. Men är så glad och tacksam för er i den hör tråden alltså. Ni håller mig på banan. <3

    Hur går det för dig? Hur mår du?
Svar på tråden BIM MAJ, första barnet