Min far lämnat mor efter 30 år
Jag skrev världens längsta text, men jag råkade radera så jag skriver kortfattat.
Min far lämnade mor efter 30 år. Ett halv år senare träffar han en ny kvinna. Han bara lämnade mamma en dag och stack. Jag går sönder för att morsan har så svårt att gå vidare. Det här var två år sedan nu. Hon mår så dåligt fortfarande. Jag går sönder för att hon mår dåligt. Det känns som det enda som gör att hon fortfarande orkar med livet är för jag och min bror. Det är jobbigt att känna så att enda anledningen att hon kämpar på är för oss.
Jag har knappt någon kontakt med min far då jag tycker det är för jobbigt. Jag blir så irriterad därför att under loppet av ett halv år så fick han en ny chef på jobbet som han ej gick ihop med, hans mor som är bipolär och psykiskt sjuk ringer honom varje dag och han dränktes av det, vår hund gick bort, jag flyttade ut och de flyttade några år innan från villa till lägenhet samtidigt som hans största intresse att följa mig och brorsans idrottskarriärer försvann då vi slutade våra respektive elitsatsningar ungefär samtidigt. Jag blev spelberoende när jag var 18 och berättade först när jag var 21. Jag sökte hjälp, men fick ett återfall ett år senare och några veckor efter det stack han.
Hans liv var så dåligt där en period och det enda han hade kvar var morsan och då lämnade han det helt plötsligt. Det gör mig fortfarande så förbannat att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Hur kan man göra så som 50-åring? Hur kan man vara så dum att låta känslorna styra och bara sticka från en familj? Jag har så mycket mer att skriva, men jag orkar inte då mitt extremt långa inlägg försvann.
Jag vill gärna ha tips på hur man går vidare från en sån här situation. Morsan försöker. Hon går till psykolog och hon läser böcker om hur hon ska hantera situationen som hon är i, men jag tycker det är så jobbigt. Hon hade ju som bara honom. Hon gillar att vara hemma och chilla och han var ju alltid där. Nu har hon ingenting. Jag har 1000 intressen t.ex, men hon har inte så många och jag går sönder av att hon sitter ensam hemma ledsen. Hon har många fina vänner, men hon är ju inte alltid med dem. Jag går sönder av att se morsan ledsen och jag har svårt att njuta av livet medan hon mår skit. Jag önskar att de blir tillsammans igen. Hon älskar honom fortfarande. Jag vet inte hur jag ska hantera det. Det känns som att det aldrig kommer att bli bra.