Bonuspappa ansvar

Det här är väldigt svårt. 
Man kan å ena sidan inte kräva att en person går in och agerar som en fullfjädrad bioförälder när man inte ens bor ihop. Samtidigt kanske man drömmer om att leva tillsammans fullt ut, som en hel familj även om man då är bonusförälder. 

Jag lever själv i en bonusfamilj där vi båda har barn sedan tidigare. Det fungerar toppen, men vi var från början på samma våglängd: vi ville bli sambos på sikt (det tog 2 år), vi ville kunna hjälpa varann med alla barn, oavsett vems barn det är, även om man har huvudansvar (tex ekonomiskt) för sina egna barn. 

I ditt fall låter det som att ni inte alls är på samma våglängd. Han trivs perfekt med att vara särbo, inte ta ansvar och kunna dra hem eller iväg precis när han vill (precis som en singel gör). Du å andra sidan har tre barn, ett familjeliv med dem och du kan inte begära att han ska stanna hos er, när han tänkte något annat. Du blir ju också uppbunden på ett annat sätt än han eftersom du har barnen.

För mig låter det som att du börjar tröttna på hur det är. Allt blir på hans villkor (det blir lätt så eftersom man inte kan tvinga den barnfria att stanna och leka familjeliv om denne inte vill), och du är den som tvingas acceptera om han säger att han kan komma eller hon han säger att han har planerat annat. 
Kanske drömmer du egentligen om ett annat liv, med en partner som vill mer lika som du?