• Anonym (Split­trad)
    Mon 5 Apr 2021 20:23
    7312 visningar
    233 svar
    233
    7312

    Är jag för gammal för att bli mamma???

    Jag är i chock. Jag behöver alla synpunkter, tips och råd jag kan få. Det som jag aldrig trodde skulle hända har hänt: jag har testat positivt på graviditetstest!!?? En del av mig är överlycklig, men en annan del är helt vettskrämd. Till saken hör nämligen att jag är gammal... jag fyller (och håll i er nu!) femti i dagarna! Jag har inga barn sen tidigare, och jag trodde att detta var nånting jag helt enkelt inte skulle få uppleva, men nu har jag kanske chansen! Samtidigt är det ju så mycket som kan gå fel när man är så gammal, och även om allt går bra så är ju frågan om det överhuvudtaget är "rätt" att skaffa barn när man är så här gammal? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-04-15 11:46
    Jag vill verkligen tacka så väldigt, väldigt mycket för alla fina svar och allt pepp jag fått från er alla. Det värmer så otroligt. Jag insåg ju ganska snabbt att jag verkligen, verkligen ville detta, och ni hjälpte mig att ta bort tvivlen om att det var egoistiskt av mig att vilja behålla. Tyvärr löste naturen det på ett annat sätt. Jag började blöda i måndags, och igår fick jag göra ultraljud där de såg rester av en hinnsäck och inget mer.

  • Svar på tråden Är jag för gammal för att bli mamma???
  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 18:51
    Anonym (mia) skrev 2021-04-06 10:02:22 följande:

    Vilken gåva! Det som sker är meningen! Tänker jag.....


    Tack! Ja, jag kan inte låta bli att känna så också... :)
  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 18:54
    nnnnnnnn skrev 2021-04-06 10:25:25 följande:
    DU ska inte bry dej så mycket om andras åsikter, känn efter inåt och följ det du känner. När du bestämt dej så jobbar du aktivt på att du valt rätt och inte velar och tvekar, älta och bli bitter är förbjudet! : )
    Oavsett beslut så gäller det att du känner efter och står fast vid att detta var bäst för dej.

    Numera ser familjer så olika ut, det är ensamstående äldre och yngre, familjer som skaffar barn med vänner och delar på vårdnaden osv. Så jämför inte med hur det såg ut och hur det "skulle vara" när du själv var ung...

    De som letar efter det perfekta tillfället kommer aldrig att bli nöjda, även om man gör allt "rätt" och skaffar barn när man är gift, fast anställd på 100% med maxad SGI, har köpt och renoverat klart huset osv. så finns det alltid något som kunde varit bättre... CSN-lånen kunde varit avbetalda, kanske skulle man rest mer? Eller mindre? Eller sparat mer? Eller lagt pengarna på annat? Eller vidareutbildat sig? Eller var det ens rätt partner?
    Är man velig och tvekar så kan man göra det hela sitt liv! Eller väljer man att köra på och hitta fördelar med det man gör.

    Vad som händer i framtiden är omöjligt att veta... Bara i min närhet finns det vitt skilda livsöden:
    * Familjen som gjorde allt rätt och fick barn strax före 30, där mamman dog av cancer inom något år.
    * De som råkade bli gravida och alla olyckskorpar kraxade att det skulle gå åt skogen, de är fortfarande lyckliga tillsammans långt efter barnen flyttat hemifrån och alla barnen är "lyckade" dvs har jobb, hus, familjer osv.
    * Den som fick Alzheimers före 50 år = det hjälpte inte att skaffa barn i 30-årsåldern, då barnen bara fick 15-20 år med sin förälder innan denne kom till "ålderdomshemmet" och var helt vårdberoende.
    * Den som lever aktivt med vandring och dans långt efter 85 år = hade inte varit problem att bli förälder i din ålder då barnet hunnit växa upp och skaffa eget liv långt innan föräldern börjar få problem pga åldern.

    Eftersom man inte kan planera för allt så kan man inte heller veta hur livet blir, det enda man kan göra är att köra på efter det man tycker är bäst och sen jobba aktivt på att inte ångra sig eller bli bitter...

    Lycka till oavsett val!
    Ett så fint och klokt inlägg, och du har ju alldeles rätt i allt du skriver! Som det känns nu vill jag som sagt ge det här en chans, och även om jag säkert kommer att ha svårt att inte vela framöver, så tror jag ändå att det är detta jag kommer att landa i varje gång. Och jag tror att risken att jag skulle ångra mig och bli bitter skulle vara betydligt större om jag valde bort den här chansen. Tack! <3
  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 18:59
    Anonym (xxxxx) skrev 2021-04-06 10:56:56 följande:

    Finns inget rätt eller fel, men vill du behålla så ska du så klart göra det.

    Fördelarna är att du får ett efterlängtat barn, att du kommer att vara ledig när barnet kommer i tonåren, att du är etablerad på arbetsmarknaden, har bostad osv.

    Nackdelarna ekonomiskt beror på hur din ekonomi ser ut. Du ska ha råd med en tonåring på din pension, du vill kanske inte jobba heltid när barnet är litet. När det gäller din hälsa så är det så rent generellt att ju äldre man blir desto större risk för sjukdom eller dödsfall. Men det är på gruppnivå, så det behöver inte stämma in på dig. Jag känner många kvinnor som är mellan 60 och 65, och de är pigga och aktiva på sina egna villkor. Men å andra sidan så har de vuxna barn, styr över sin egen tid, bra ekonomi. De är inte uppstyrda av barns aktiviteter, läxläsning, hämta/lämna på kvällar, nätter osv. 

    Samtidigt så blir inte livet som vi tänkt oss alla gånger och då får man anpassa sig efter hur det ser ut just nu. Så vill du behålla så ska du göra det. Hoppas det går bra!


    Tack! :) Jag är i väldigt bra form för min ålder, så jag tänker att oddsen är till min fördel när det gäller det. Jag har också bra ekonomi, och jag kommer att ha en bra pension, så det ser jag inte som ett problem. Jag tror inte heller att det kommer att vara ett problem att gå ned i arbetstid under senare delen av graviditeten samt att kanske jobba deltid efter mammaledighet. 
  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 19:02
    Anonym (L) skrev 2021-04-06 11:06:28 följande:

    TS, du ska göra vad som känns bäst för dig. Jag är 36 år och tycker att jag är för gammal för barn, men det är min känsla. 

    Sen är det såklart väldigt hög risk för missfall, faktiskt ganska otroligt om det går vägen. En vän till mig blev spontant gravid när hon var 49, men det blev missfall i vecka 9. 

    Önskar dig lycka till!


    Ja, jag inser ju att riskerna är många och höga. Men jdet känns ändå som att det är värt det just nu. Går det vägen så gör det, och om det inte gör det så var det väl helt enkelt inte meningen. Och att göra abort för att det antagligen ändå kommer att sluta i missfall känns ju inte särskilt logiskt (obs! Jag fattar att det inte var det du menade heller!)

    Tack för lyckönskningar!
  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 19:02
    Anonym (Hh) skrev 2021-04-06 11:58:15 följande:

    Folk skaffar ju barn som 45-åringar, det är det nya normala. Så kör på. Man ska inte döma andra oavsett hur gammal man är när man skaffar barn.


    Tack :) <3
  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 19:04
    Anonym (Bibi) skrev 2021-04-06 12:29:56 följande:

    Vill du ha barnet kör på!

    Angående ork, visst kommer det krämpor med åren, men nog kan man ta hand om barn! Det finns ju de som arbetar på förskola hela dagarna fram till pensionen och längre än så, och tar hand om stora barngrupper. Du kommer ta hand om ETT barn som dessutom är ditt eget. Barn GER energi, inte bara tar.

    Vet folk som är 75+ som har mer ork och energi än jag som är 40.

    Nuförtiden lever vi ju länge och är oftast pigga även efter 80 så länge vi inte råkar ut för sjukdomar, och det kan ju vem som helst drabbas av.

    Om du är pigg och frisk fram till 85 så är ditt barn 35 och står på egna ben sen många år. Du kanske är pigg och klar i huvudet när du är 100 och då är ditt eget barn i den ålder du är nu.

    Jag ser inte problemet med att bli mamma vid 50 faktiskt, många jobbar ju även efter 65 års ålder. Och att jobba är, tycker jag, jobbigare än att vara förälder.


    Vilka bra infallsvinklar! Du har ju alldeles rätt i allt detta! Tack! :) <3
  • Anonym (Åse)
    Tue 6 Apr 2021 19:07

    Jättekul med graviditeten. Grattis!

    Men att börja resonera kring ev. mobbning osv är fel fokus, missfallsrisken är otroligt stor vid din ålder och likaså finns en förhöjd risk med kromosomavvikelser.

    Så ta det i små steg. Först passera de kritiska perioderna, ha kontinuerlig kontakt och uppföljning me våderna. Gör test för att utesluta missbildningar och därefter kan du börja fokusera på kommande liv med barn.

    Självklart kommer du fixa att vara en äldre mamma till ditt barn och självklart kommer ditt barn vara väldigt älskat och väl omhändertaget. Det har inte med åldern att göra.

  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 19:31
    Anonym (Viol) skrev 2021-04-06 12:46:48 följande:
    Tänker precis likadant! Det här barnet skulle ju i så fall kunna riskeras att bli rätt så ensamt. Ensamstående mamma, en pappa som inte är med i bilden, inga egna syskon... Visst kan man väl säga att när barnet är 18 är hen vuxen och ska kunna klara sig själv. Men hur många lever efter det? Majoriteten av alla unga vuxna får ju ändå något slags stöd av sina föräldrar, även om det bara är genom goda råd. Väldigt få 25-åringar måste ju uppleva att flytta in sin mamma på ett boende t.ex. Andra släktingar och relationer blir ju extra viktiga i en sån här situation. 
    Ja, jag förstår ju de här synpunkterna, och har ju som sagt själv tänkt i exakt de här banorna. Samtidigt är det ju faktiskt så att vi blir äldre och äldre, och jag har nog så goda chanser som någon att kunna finnas där för barnet även rätt långt upp i ålder. Släkten på båda mina föräldrars sidor har blivit gamla (min farmor blev nästan 100, vilket var väldigt gammalt för hennes generation), och mina föräldrar är båda två fortfarande väldigt ungdomliga och pigga trots att de är 79 respektive 81. Om jag följer deras exempel (vilket ju trots allt inte känns helt orimligt) kommer jag fortfarande att klara mig helt själv och vara pigg och aktiv även efter barnet passerat 30. Dessutom har jag ett stort, tajt och tryggt socialt nätverk som jag vet kommer att finnas där för mig och barnet i vått och torrt.
  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 19:32
    anonym2005 skrev 2021-04-06 12:52:54 följande:

    Vad kommer du fram till TS?


    Jag blir säkrare och säkrare på att jag kommer att behålla! Sen kanske det ändå inte går vägen, men jag tänker inte vara den som sätter stopp iaf.
  • Anonym (Split­trad) Trådstartaren
    Tue 6 Apr 2021 19:38
    Anonym (52) skrev 2021-04-06 13:29:57 följande:
    Jamen då vet du ju vad du vill. Glad  Då kör du på och hoppas på det bästa. En graviditet i den åldern räknas som riskgraviditet och du kanske får gå på specialmödravärden, men det är bara för att ha extra koll.

    Jag är som mitt nick antyder 52 och barnen drygt 4 resp. nästan 3. Bland folk i allmänhet har ingen sagt nåt negativt och förutom nån enstaka som trott maken är farfar har det inte varit några konstigheter. Lite värre inom sjukvården, men det beror nog mycket på att de flesta här får barn som unga. 35 är gammalt typ! De är inte vana med äldre mammor och det märktes. I Stockholm där det vimlar av äldre mammor skulle ingen lyfta på ett ögonbryn ens. Jag känner en som var 51 när hon fick barn.

    Det går inte beskriva känslan av att faktiskt få egna barn! Hjärta Jag vet att jag räknas som gammal. Kanske jag dör redan vid 80, men då är barnen över 30 ändå. Jag var bara 22 när min pappa dog fast han var ung när han fick mig. Ingen kan sia om framtiden. 

    Jag önskar dig all lycka till!  {#emotions_dlg.flower}
    Ja, jag vet vad jag vill!! :) 

    Så häftigt med dina barn och din ålder!! Det ger mig verkligen hopp!! Blev du gravid på naturlig väg? 

    Så märkligt att det främst är inom sjukvården du mött fördomar, man skulle ju tro att det var där de var minst fördomsfulla. Nåja, jag är som sagt inte bekymrad för egen del, jag tål rätt mycket! Det enda som bekymrar mig är om barnet får en massa skit för att hen har en så gammal mamma.

    Tusen tack!
Svar på tråden Är jag för gammal för att bli mamma???