Är jag för gammal för att bli mamma???

Men du blev väl knappast gravid samma dag som du fick mens? Är du säker på att du är nästan 50 och inte vet hur man räknar graviditetsveckor eller någonting om hur man kan tänkas diagnostisera kromosomavvikelser?

Jag är en äldre mamma. När jag hade fått positivt test, gick jag genast till min husläkare för att be om ett riktigt test, men hon sa att hennes test var nog inte bättre än det jag gjort, så hon skickade mig till en förlossningsläkare som sedan tog hand om mig under graviditeten (jag bor utomlands, kanske funkar lite annorlunda i Sverige). Äldre mödrar sköttes inte av barnmorskor, utan läkare.

Det var meningen att jag skulle ha en vanlig, vaginal förlossning, men en vecka efter mitt beräknade datum bestämde läkaren att jag skulle bli igångsatt, för det är tydligen illa om äldre mödrar går över tiden mycket. Igångsättningen lyckades emellertid inte, så det blev planerat kejsarsnitt, som gick fantastiskt bra både för mig och mitt barn. Det sades aldrig något om att jag inte skulle klara en vaginal förlossning pga min ålder, och jag hade verkligen en superbra läkare som borde ha vetat det.

En av mina kollegor berättade för mig, när jag berättat om graviditeten, att hans mamma varit 50 när han föddes, och att gamla mammor får vackrare barn, hahaha! Nu är min kollegas mamma en pigg 96åring. Min mormorsmor hade 12 barn, och de fyra sista födde hon efter 40 år, den sista vid 49 år. Så jag hade väl goda gener för detta. 

Jag har i princip varit ensamstående med mitt barn, sparkade ut pappan när sonen var 2.5 år, och innan dess var han inte så mycket till hjälp heller. Min son har aldrig fått kommentarer från kompisar om att han har en gammal mamma, tvärtom röstades jag fram som den snällaste mamman i klassen när min son var fem, haha! Alla gillade mig och ingen fattade då att jag var äldre. Nu får jag komplimanger från sonens kompisar om att vi har det bästa huset (inte så märkvärdigt men jag har råd att fixa det tonårsvänligt) och jag har alltid haft bra kontakt med sonens kompisar och deras föräldrar. Har som en fritidsgård hemma (när det inte är pandemi) och alla tonåringarna flockas här och man vet aldrig hur många det blir till middag och hur många sover över. Att jag är äldre och kan lätt betala och ordna detta, är ju en fördel. 

Har sagt till min son någon gång att jag önskade att jag kunde ha erbjudit honom en ung, snygg, sportig mamma, som jag skulle ha varit för ett antal år sedan, men han insåg tidigt att om jag fått barn när jag var 25, hade det ju inte varit honom jag fött, utan någon annan. Då hade han inte funnits. Så han är nöjd!

Naturligtvis är det större risker med graviditeter ju äldre man blir, men i de flesta fall går det ju bra. Jag hade en väldigt lätt graviditet, och har flera kollegor som är äldre mödrar och som det gått väldigt bra för. Ja, mina personliga erfarenheter säger ju noll om hur det går för dig, men det skulle kunna gå väldigt bra. 

Det har väl hänt ett par gånger att jag tyckt att det vore bättre om jag vore yngre, när jag inte tagit upp någon utmanande riskfylld sport med min sportfåne till son, men det har funkat bra ändå, jag har stått på läktaren och hejat på.

Men graviditetsveckor räknas ju från senaste mens, inte från när man blev gravid?

Tänker att det nog är meningen att du ska bli mamma. En 50-åring kan vara yngre i kropp och sinne än en 35 åring. Om du känner lycka över miraklet som finns i dig och att du kommer kunna ta hand om det ska du självklart behålla men det blir helt klart en livsomställning. Fantastiskt säger jag bara, grattis!!

Jag var över 40 och hade noll koll på hur det fungerar med ägglossning, graviditetsveckor, kromosomavvikelser och annat. Varför tror du att alla läser upp sig om detta? 

Glöm inte att det finns en bra förskola i Sverige. Där kan barnen börja från 12 månaders ålder.
Utbildad personal som leker med barnen och de får bra mat. 
Se det som en avlastning!

Tack! Njae... Jag har genomgått IVF:er och läkaren menar att det nu inte är lönt att göra fler. Jag har alltid önskat mig genetiska barn, men har som du inte haft turen att träffa rätt man, i mina fertilare år, nu 42. Äggdonation skulle kunna varit ett alternativ, men min partner har inte varit engagerad eller stöttande i IVf-processen, så nu vet jag inte. Jag känner mig tjurig som fan på att han inte kämpade för mig och nu är mina chanser obefintliga. Relationen har tagit stryk som bara den och nu återstår permanent ofrivillig barnlöshet eller enbryodonation (antar jag). Ingen genetisk koppling till barnet alls, tycker jag är superläskigt! För mig har det varit viktigt att vara lik och få känna tillhörighet. Det hade jag önskat ett eventuellt framtida barn också. Samtidigt håller bitterheten på att få ordentligt fäste. 

SÅ otroligt häftigt att du blivit gravid naturligt i så hög ålder! Kan du skicka lite virituell fertiliget vore jag glad! =o) 

Stort lycka till! 

Hade jag inte haft barn sedan tidigare hade jag kört på!

Visst kan saker gå fel men det kan det göra när man är yngre med och jag tog NIPT med båda mina för att vara förberedd på det man kan vara förberedd på.

Tycker inte det är åldern som avgör utan hur man är som människa. Finns många yngre som är dåliga mammor, och många äldre med.

För 20 år sedan var man gammal när man var femtio, så är det inte nu.

Vad fan, har du fått den chansen, kör på!

Minst v.5, men kanske mer. Du borde absolut göra ett VUL så du vet. Mvc kan vara lite fyrkantiga och räkna enbart från sista mens och då kommer du hamna i v.8 nu fast det kanske är 3 veckor mindre. De räknar med 28-dagars regelbunden mens nämligen. Det är däremot inte säkert du får göra VUL hos dom utan du kanske måste göra det privat. Tycker du ska ringa och fråga redan imorron. 

Det där med höfterna har jag aldrig hört. Och då har jag ändå gått på specialmödravård med båda barnen och fått försöka föda vaginalt med båda. Så nej, det kan omöjligt stämma. Med redan en högriskgraviditet hade de ju aldrig tagit den risken ovanpå allt annat. 

Vi har gjort embryodonation eftersom jag inte blev gravid med egna ägg. Eller jovars, några gånger, men det blev missfall. Och sen blev jag för gammal för IVF. Det blev två barn mot alla odds för vi hade bara ett embryo kvar i frysen och det var enda chansen till syskon och det blev det. 

Vi kanske har ovanligt fördomsfria och snälla bekanta, jag vet inte. Det är egentligen bara en som reagerat märkligt och det var nog inte pga vår ålder utan att vi fick barn öht. Tror det låg missunnsamhet bakom. Vården har varit ganska jobbig. Blandat kompott vad gäller bemötande. Min barnmorska på mvc var bra och hon som till slut hjälpte mig få barn på förlossningen helt fantastisk. Jag träffade henne av en slump på en återkoll på specen och hon blev så glad att se mig. 

Nån gång kommer det säkert att bli fördomar, blickar eller liknande. Men det kan det ju bli oavsett vilken ålder ens föräldrar än har. Man tar det om och när det kommer.