• Anonym (Splittrad)

    Är jag för gammal för att bli mamma???

    Jag är i chock. Jag behöver alla synpunkter, tips och råd jag kan få. Det som jag aldrig trodde skulle hända har hänt: jag har testat positivt på graviditetstest!!?? En del av mig är överlycklig, men en annan del är helt vettskrämd. Till saken hör nämligen att jag är gammal... jag fyller (och håll i er nu!) femti i dagarna! Jag har inga barn sen tidigare, och jag trodde att detta var nånting jag helt enkelt inte skulle få uppleva, men nu har jag kanske chansen! Samtidigt är det ju så mycket som kan gå fel när man är så gammal, och även om allt går bra så är ju frågan om det överhuvudtaget är "rätt" att skaffa barn när man är så här gammal? Vad tycker ni? Hur hade ni gjort? 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-04-15 11:46
    Jag vill verkligen tacka så väldigt, väldigt mycket för alla fina svar och allt pepp jag fått från er alla. Det värmer så otroligt. Jag insåg ju ganska snabbt att jag verkligen, verkligen ville detta, och ni hjälpte mig att ta bort tvivlen om att det var egoistiskt av mig att vilja behålla. Tyvärr löste naturen det på ett annat sätt. Jag började blöda i måndags, och igår fick jag göra ultraljud där de såg rester av en hinnsäck och inget mer.

  • Svar på tråden Är jag för gammal för att bli mamma???
  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (52) skrev 2021-04-05 21:12:32 följande:
    Du skulle inte vara vare sig den första eller sista som är så gammal och blir mamma. Det finns ju inget alternativ. Antingen får du barn och ditt barn får en gammal mamma eller också får du inte barn, dvs barnet kommer aldrig finnas. Det är ju det många inte förstår. Antingen finns man till med de föräldrar man har i den ålder de är eller också finns man inte till.
    Oj, ja, jag menade alltså inte att jag skulle bli ensam om att vara en så gammal mamma, utan jag menade att jag skulle bli ensamstående mamma :)

    Ja, så klart har du rätt i att det enda alternativet är en gammal mamma om barnet föds, men jag menar ju att jag behöver fundera på om jag ska behålla eller inte. På det sättet finns det ju två alternativ som jag kan ta ställning till: behålla eller inte behålla. Sen kan det ju sluta i missfall ändå, men det kan ju inte jag bestämma över.
  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (Qwerty) skrev 2021-04-05 21:23:04 följande:
    Jag menar att jag inte skulle sitta och rekommendera abort på grund av olika skäl när en kvinna redan är gravid, för mig är det iallafall en skillnad om någon planerar barn och ber om åsikter eller om man redan är gravid och ber om åsikter. Men du har ju redan fått svar på hur de andra i tråden tänker.

    Och återigen lär du troligtvis inte behöva tänka så mycket.. 1-3 veckor och och risken är stor att du ändå får missfall. Avvakta lite för bestämmer du dig för att behålla och sedan få missfall så lär det ta extra mycket på en.
    Ok, då fattar jag hur du menar. Om abort inte är ett alternativ så är det ju helt meningslöst att fråga om folks åsikter när man redan är gravid, det har du ju rätt i.

    Men vad menar du att jag ska avvakta med? Att överhuvudtaget känna och tänka nånting? Det kan jag ju säga är helt omöjligt... 
  • Anonym (Hanna)
    Anonym (Barn) skrev 2021-04-05 21:04:27 följande:

    Jag är 50 år och har ett barnbarn som är 4 år och jag kan ju jämföra i och med att jag var 22 när jag fick mitt första barn. Jag har inte samma ork idag som när mina barn var små. Har haft mitt barnbarn här över påsken och igår var jag bra trött. Hon är inte alls jobbig eller så men jag märker skillnad som sagt. Sen blir det ju aspekten på att du kommer att vara 69 när ditt barn tar studenten och du kommer att bli en gammal farmor /mormor. Om ditt barn får barn sent så kanske du inte orkar vara så aktiv eller ha barnet ensam ens. Men det är sitt liv och du gör som du vill.


    Fast jag var bra trött när jag passade mitt syskonbarn när själv bara var 25. Helt slut varje gång faktiskt, trots att hon inte var ett dugg besvärlig. Sedan fick jag mina egna barn i trettioårsåldern och jag känner aldrig så med dem. Man blir mycket mer trött av andra små släktingar än av sina egna barn. Jag vet inte om det beror på att man lever i en annan rytm med de barnen man alltid bor med: att man är så van vid varandra att man inte blir trött, eller vad det är. Men stor skillnad är det!
  • Anonym (Jag)

    Fast du kan ju inte fatta ett såhär stort beslut utifrån vad andra okända (och kända) människor kan tänkas tycka om en "gammal mamma " Det är ju helt galet!

    Det enda du ska tänka på är "Vill jag?", "Klarar jag det? (ork, ekonomi, boende, jobb) och möjligen "Hur kommer mitt barn påverkas?"

  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (Liv) skrev 2021-04-05 21:31:14 följande:

    Det är tufft att vara ensam förälder oavsett så ditt nätverk kommer vara väldigt viktigt, vad händer om du blir sjuk och inte kan ta hand om barnet osv. Det är en högriskgraviditet så din egen hälsa spelar roll. Risken för kromosomavvikelser och missfall är stor. Men visst det förekommer och kan gå bra med. Titiyo var väl 50? Vad folk tycker spelar mindre roll men det kommer väcka uppmärksamhet. Var beredd på det och rusta dig med attityd att hantera. Läser du här på fl tycker många att 40 är för gammalt. 50 är dock mycket mer ovanligt. Även vården kommer ha kommentarer och du bör kontakta dem tidigt om du vill fullfölja. Vad du önskar, vill och klarar är viktigast.


    Tack för nyanserat och bra svar! Jag bryr mig inte så mycket om vad folk anser för egen del, men jag tänker att jag inte vill utsätta ett barn för en ständig kamp mot folks åsikter.

    Usch vad svårt... ena sekunden känner jag mig helt överlycklig och tänker att jag ska bli mamma! Och sen slår verkligheten och oddsen för att det ska gå bra till... och på det oron för att det även om det går bra inte är rätt mot barnet.
  • gunbran

    Jag är 47 år fyllda och försöker aktivt att bli gravid. Jag har tre barn sen innan, men försöker få en liten med min nya man som inte har egna barn. Har haft två missfall de senaste två åren, så oddsen är ju inte stora direkt.

    Tro mig när jag säger att jag har stött och blött alla möjliga argument mot varandra. Men det jag har landat i är att det inte finns några garantier för något. Jag kan dö i morgon eller om 50 år, vem vet? Det jag däremot vet är att vårt barn skulle bli oerhört älskat, av oss, av syskonen, av farföräldrar, kusiner och andra släktingar. Hen skulle få ett liv med så mycket kärlek och det är vad som räknas tycker jag. Jag sätter ett barn till världen som får trygghet och goda förutsättningar att växa upp till en stark individ.

    Fundera på hur ditt sociala nätverk ser ut. Finns familj, nära vänner, andra släktingar som kan finnas för sig och ditt barn? Det är tungt att vara mamma både vid 30 och vid 50, men har man stöd från sin omgivning och är säker på att barnet kan få den trygghet som är nödvändig, så ska man nog inte stirra sig blind på siffran.

    Fördomar kommer att finnas förstås, men en 45-50 årig mamma höjer man knappt på ögonbrynen för längre då det blir allt vanligare. Jag tror dessutom barnen runt år 2030 kommer att vara mer normkreativa än vi vuxna. ????????

  • Anonym (Splittrad)
    Aliona skrev 2021-04-05 21:32:04 följande:
    Det finns inga perfekta föräldrar. Antingen är de för gamla eller för unga, har skaffat bara ett barn eller för många syskon, för fattiga och dåliga jobb eller för karriärorienterade. Sen finns det föräldrar som är sjuka eller handikappade, utlänningar, homosexuella, ensamstående - ja, du fattar, vill man hitta något fel så gör man det. Till det kommer att barn alltid skäms över sina föräldrar och att ungar blir retade för allt möjligt. Min poäng är - om du vill ha barnet, tror att du kommer att älska det och ha förmåga att uppfostra det så ska du inte fundera på vad barnet eller andra föräldrar eventuellt kommer arr tänka en dag.
    Åh vilket hoppfullt svar! Jag vill ju så gärna tro på detta! Och du har väl rätt faktiskt! Tack! <3
  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (Jen) skrev 2021-04-05 21:37:06 följande:

    Min mamma var 41 när hon fick mig och 43 när min bror föddes. Vi har två äldre syskon också. Då, på 80-talet, var vi helt klart de som hade äldst mamma och något som flera av mina kompisar hade åsikter och frågor om. Men idag är det inte särskilt ögonbrynshöjande med en lite äldre mamma, då många får barn senare i livet än för 30-40 år sedan. Huruvida just DU är för gammal för att få barn tycker jag bara att du själv kan avgöra. Om du vill behålla barnet så har det ingen betydelse vad någon annan anser om din ålder. Ditt barn kommer att älska dig lika mycket som ett barn med en yngre mamma kommer älska sin mamma.

    Lycka till, oavsett vad du landar i för beslut!


    Tack för fint svar! Ja, precis: på 70- och 80-talet var det en STOR grej att ha gamla föräldrar. Det var nog en av de största orsakerna till mobbing :( Men det har nog kanske ändrats som sagt. Jag tror inte att jag personligen är för gammal (men alla vill väl å andra sidan tro att de är ungdomligare och vitalare än de är?)
  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (Hanna) skrev 2021-04-05 21:42:26 följande:
    Fast jag var bra trött när jag passade mitt syskonbarn när själv bara var 25. Helt slut varje gång faktiskt, trots att hon inte var ett dugg besvärlig. Sedan fick jag mina egna barn i trettioårsåldern och jag känner aldrig så med dem. Man blir mycket mer trött av andra små släktingar än av sina egna barn. Jag vet inte om det beror på att man lever i en annan rytm med de barnen man alltid bor med: att man är så van vid varandra att man inte blir trött, eller vad det är. Men stor skillnad är det!
    Ja men exakt! Det är lite så jag tänker också, att det gör skillnad när det är ens egna barn!
  • Anonym (Splittrad)
    Anonym (Jag) skrev 2021-04-05 21:43:51 följande:

    Fast du kan ju inte fatta ett såhär stort beslut utifrån vad andra okända (och kända) människor kan tänkas tycka om en "gammal mamma " Det är ju helt galet!

    Det enda du ska tänka på är "Vill jag?", "Klarar jag det? (ork, ekonomi, boende, jobb) och möjligen "Hur kommer mitt barn påverkas?"


    Nej naturligtvis tänker jag inte bestämma mig utifrån vad personer här inne säger! Jag vill bara ha åsikter för att få en bild av vad den allmänna attityden är, eftersom det är en aspek (av många) som kommer att bli avgörande för vad jag bestämmer mig för. En aspekt av frågan "hur kommer mitt barn att påverkas" är ju faktiskt andra människors attityd, eller hur?
Svar på tråden Är jag för gammal för att bli mamma???