Är jag för gammal för att bli mamma???

Om du frågade alla världens människor vad de helst skulle välja - att inte födas alls eller att födas av en 50-åriga mamma så tror jag att majoriteten skulle välja att födas av en 50-årig mamma. Det finns barn vars föräldrar är kriminella, missbrukare, psykiskt sjuka, fattiga, våldsamma osv men de flesta växer ju ändå upp och blir bra människor. Tänk ditt barn om tjugo år, tror du hen önskar att hen aldrig fötts bara för att du är pensionär då?

Hade självklart behållit tänkt det var ödet

Om du vill detta och det är din första graviditet-kör på det.

Jag skulle betala för test (blodprov) för att säkerställa att allt är okej.

Ingen har rätt att fälla någon åsikt i övrigt. Det här gäller bara dig och din familj.

Lycka till!

Självklart är det "rätt" om du och fadern tycker att det är rätt. Jag önskar er all lycka!

Mina föräldrar var strax under 50 när mitt sladd-syskon föddes. Hen är nästan tonårig nu. Hittills har allt gått bra.

Jag skulle inte råda någon kvinna att skaffa barn i den åldern (och det är snudd på för gammalt även för en man i dagens samhälle, där pappan förväntas vara med och passa och vårda barnet rent praktiskt), men nu är du ju redan gravid och det är som det är. Finns inget att diskutera. ANDRA människor har hur-eller-hur inte med det att göra.

Men skriv in dig tidigt på MVC, eftersom du behöver gå i specialistmödravården. Din graviditet räknas nämligen som en riskgraviditet. Vidare har du tyvärr stor risk att få ett barn med DS eller annan kromosomrubbning, så dom testen bör du ta. Vare sig du i så fall skulle göra abort eller inte, så är det bra att VETA, att vara förberedd.

Förlossningen kommer antagligen att bli tuff, så det är ännu viktigare för dig än för andra gravida att hålla dig i form, inte gå upp för mycket i vikt, äta hälsosamt - och se till att få några veckor hel-ledigt före BF, så att du slipper stress och hinner sova ut och vila ordentligt de sista veckorna av graviditeten. 

Jag kan absolut förstå din tanke om att du klarar det, men med barn kommer en oro som man aldrig mött tidigare. Du kommer antagligen ständigt oroa dig för din ålder och att inte kunna finnas där för ditt barn när hen behöver dig. När ditt barn blir tonåring, och de stora problemen kanske kommer, är du över 60. Jag hade aldrig utsatt mig för det (men är iofs ganska känslig av mig)...men du kanske är av hårdare virke.

Som sagt, det är ju bara min personliga åsikt. Vill du ha barnet ska du ju självklart satsa. Men jag tycker helt enkelt att man bara är för gammal som 50-åring, man som kvinna. Mina mor- och farföräldrar var i den åldern när jag föddes. Även om de hängde med rätt bra när man var liten (även om det självklart är en enorm skillnad på föräldrar och mor-/farföräldrar) märktes det ju att de blev gamla när jag var i 20-30-årsåldern. Hade dom varit mina föräldrar hade jag nog haft mycket oro och ångest sm ung vuxen att jag skulle förlora dem och bli helt ensam kvar. Speciellt om man växte upp med en ensamstående förälder. Men ja, jag personligen tycker också det är fel när en 50-årig man blir ihop med nån 25-30-åring och börjar skaffa bebisar med henne. I min åsikt är han ändå för gammal, så har inget att göra med kön som så. 

Men ja, vill du ha barnet så ska det ju inte stoppa dig. Om jag var du skulle jag i så fall försöka se till att barnet får ett bra nätverk ändå. Du kanske har syskon/syskonbarn/nära vänner och så vidare som ni kan binda nära band så att ditt barn i så fall inte måste ta allt helt på egen hand när du blir äldre och inte orkar med/får diverse krämpor etc. 

Ville jag ha barnet så behöll jag det om jag var frisk och kände att jag orkade. Inte bara förunnat kändisar i USA att få barn vid 50? Många skulle ha synpunkter förstås men man behöver inte lyssna. 

Jag känner en kvinna som blev gravid som 50-åring.
Hon behöll och det gick jättebra, nu har hon skolbarn och närmar sig 60. Visst är hon mycket äldre än de andra föräldrarna men det struntar hon i!

Vad andra tycker spelar väl ingen roll?