Är jag för gammal för att bli mamma???

Fadern finns inte alltid i bilden,men det kan bli bra.

Jag känner en som var 49 när hon blev mamma på naturlig väg. Barnet är 8 idag.

Sen vet jag en som gjorde IVF i Ryssland och fick tvillingar som 50+. De tvillingarna är yngre än hennes barnbarn.

IVF i den åldern tycker jag är fel, men om man blir gravid naturligt så förstår jag inte varför abort skulle vara det rätta. Precis som att ivf på 17-åringar inte är lämpligt förstår jag inte varför alla skriker abort när de blir gravida naturligt och vill behålla.

Allt snack om att abort är kvinnans val och frihet men lyft det till diskussion så är det många som tycker att en kvinna SKA göra abort för att vara ansvarsfull. Att du som 50-åring och glad över att vara gravid blir tillsagd av främlingar på nätet att det bästa vore abort - vilken frihet (sarkasm).

Och angående ork- vem har mest ork, en 50-åring i form eller en överviktig 30-åring.

Inte för gammal att bli mamma men jag skulle tvinga mig till ett kejsarsnitt då din kropp till 99% inte kommer klara av en första förlossning vid 50 :) bäckenet har stelnat för mycket i den åldern

Du har ju blivit naturligt gravid. Så kör på.
Jag blir dock väldigt förvånad över att personer här påstår att man inte orkar med. Man behöver inte vara elitgymnast för att kunna ta hand om ett barn, det räcker med att man är tillräckligt pigg och tillräckligt i form. De allra flesta 50-åringar är detta. När man är 50 har man minst 15 år kvar i arbetslivet och det finns de som har betydligt tuffare arbete än vad det innebär att ta hand om ett barn.

Här inne kan man läsa om unga, verkligen sköra personer (fysiskt och/eller mentalt) som inte tvekar på att ha flera barn, fast de inte ens klarar att arbeta. 

Ts har dessutom en fördel, eftersom hon har blivit gravid naturligt så har hon med all säkerhet kvar en hög dos av hormoner som håller kroppen i form

Inte gammalt känner många som är äldre å blir gravid theådåra

Stort grattis till graviditeten! Först några frågor... var graviditeten planerad eller tänkte du att det var safe (missförstå mig inte, jag hoppas du förstår frågan) Hur långt är du gången?

Jag tycker verkligen du ska köra om du verkligen vill detta. Visst med åldern ökar ju risken för diverse sjukdomar men går det att liksom ha ngn överenskommelse med någon i din närhet att denna tillfälligt tar hand om barnet om ngt skulle ske? Vi har en person i vår närhet som blev mamma i din ålder, hon hade barn sen innan men inte hennes nya partner. INGEN dömde henne för det av oss som liksom står henne nära utan vi tyckte bara det var fantastiskt. Inga problem med barnet som nu går på lågstadiet. Jag har själv äldre föräldrar, de var yngre än dig när de fick mig men om man jämför med när jag föddes så var kanske attityderna desamma (menar att då ansågs mina föräldrar jättegamla medan idag är det väldigt vanligt att bli föräldrar i deras dåvarande ålder). Nu dog min pappa ung, jag var runt 20 och det är klart att jag då tänkte på att det varit bättre för mig om de skaffat mig tidigare (vilket var en omöjlighet eftersom de träffades sent). Min mamma har en sjukdom som kommer leda till hennes död om inte allt för många år och påverkar henne mycket. Samtidigt så är jag ju otroligt tacksam att de ändå skaffade mig och att jag fått ett liv liksom. Just pga mina gamla (på den tiden) föräldrar valde jag att skaffa barn i rättså lagom ålder, så de åtminstone fått lära känna sin mormor och får fina minnen. Med det vill jag ha sagt att... man vet aldrig hur livet behandlar en och du ska göra det som är rätt för dig, ingen har rätt att döma nån annan!

Jag håller med. Många som ojar sig över att äldre människor får barn har redan haft 2-3-4 barn med allt vad det innebär och de känner att de själva inte orkar med fler barn. Men har man inte haft barn tidigare är man ju betydligt piggare än någon som har haft 10 års vakanätter bakom sig.

Kör på TS!! Jag skulle inte ens tveka! Det låter som att livet har givit dig en härlig överraskning. Har en vän som var 46 och barnlös och plötsligt blev gravid. Det har gått toppenbra och hon och hennes man är så lyckliga. 

Vilken gåva! Det som sker är meningen! Tänker jag.....

DU ska inte bry dej så mycket om andras åsikter, känn efter inåt och följ det du känner. När du bestämt dej så jobbar du aktivt på att du valt rätt och inte velar och tvekar, älta och bli bitter är förbjudet! : )
Oavsett beslut så gäller det att du känner efter och står fast vid att detta var bäst för dej.

Numera ser familjer så olika ut, det är ensamstående äldre och yngre, familjer som skaffar barn med vänner och delar på vårdnaden osv. Så jämför inte med hur det såg ut och hur det "skulle vara" när du själv var ung...

De som letar efter det perfekta tillfället kommer aldrig att bli nöjda, även om man gör allt "rätt" och skaffar barn när man är gift, fast anställd på 100% med maxad SGI, har köpt och renoverat klart huset osv. så finns det alltid något som kunde varit bättre... CSN-lånen kunde varit avbetalda, kanske skulle man rest mer? Eller mindre? Eller sparat mer? Eller lagt pengarna på annat? Eller vidareutbildat sig? Eller var det ens rätt partner?
Är man velig och tvekar så kan man göra det hela sitt liv! Eller väljer man att köra på och hitta fördelar med det man gör.

Vad som händer i framtiden är omöjligt att veta... Bara i min närhet finns det vitt skilda livsöden:
* Familjen som gjorde allt rätt och fick barn strax före 30, där mamman dog av cancer inom något år.
* De som råkade bli gravida och alla olyckskorpar kraxade att det skulle gå åt skogen, de är fortfarande lyckliga tillsammans långt efter barnen flyttat hemifrån och alla barnen är "lyckade" dvs har jobb, hus, familjer osv.
* Den som fick Alzheimers före 50 år = det hjälpte inte att skaffa barn i 30-årsåldern, då barnen bara fick 15-20 år med sin förälder innan denne kom till "ålderdomshemmet" och var helt vårdberoende.
* Den som lever aktivt med vandring och dans långt efter 85 år = hade inte varit problem att bli förälder i din ålder då barnet hunnit växa upp och skaffa eget liv långt innan föräldern börjar få problem pga åldern.

Eftersom man inte kan planera för allt så kan man inte heller veta hur livet blir, det enda man kan göra är att köra på efter det man tycker är bäst och sen jobba aktivt på att inte ångra sig eller bli bitter...

Lycka till oavsett val!

Finns inget rätt eller fel, men vill du behålla så ska du så klart göra det.

Fördelarna är att du får ett efterlängtat barn, att du kommer att vara ledig när barnet kommer i tonåren, att du är etablerad på arbetsmarknaden, har bostad osv.

Nackdelarna ekonomiskt beror på hur din ekonomi ser ut. Du ska ha råd med en tonåring på din pension, du vill kanske inte jobba heltid när barnet är litet. När det gäller din hälsa så är det så rent generellt att ju äldre man blir desto större risk för sjukdom eller dödsfall. Men det är på gruppnivå, så det behöver inte stämma in på dig. Jag känner många kvinnor som är mellan 60 och 65, och de är pigga och aktiva på sina egna villkor. Men å andra sidan så har de vuxna barn, styr över sin egen tid, bra ekonomi. De är inte uppstyrda av barns aktiviteter, läxläsning, hämta/lämna på kvällar, nätter osv. 

Samtidigt så blir inte livet som vi tänkt oss alla gånger och då får man anpassa sig efter hur det ser ut just nu. Så vill du behålla så ska du göra det. Hoppas det går bra!