Har jag släppt mitt ex?

Ascendere:

På vad baserar du -och faktiskt de flesta här- resonemanget att jag är besatt av mitt ex på? För mig betydde exet ingenting efter 2014. Jag hade inga känslor för henne. Jag hade en viss vanemönster, och brydde mig om henne för hon var sjuk och hade tidigare hamnat på sjukan. Men jag hade och har inga känslor för henne. 

Jag försöker att få min sambo att förstå det. Det jag säger borde ju ha en vikt. Att jag råkade spara några qoutes som kan härleda tankarna till mitt ex säger väl ingenting? Att jag råkade googla på exet några gånger är väl inte heller någon stor grej. 

Sedan till sökningarna på google: Jag vet faktiskt inte varför jag sökte just dessa. Det blev väl bara så. Ska man behöva skiljas för såna bagateller?

Texterna och dikterna jag skrev handlade inte heller om mitt ex, men min sambo påstår att det gjorde det. 

Allt fanns kvar just för att det inte betydde något för mig. Att jag älskade henne 2013-2014 och beskriver henne med ?mitt livs kärlek? avser DÅTIDEN. Jag menar inte att hon har förblivit mitt livs största kärlek. Men DÅ älskade jag henne.

Jag tyckte att det är barnsligt att radera sånt som är oviktigt.

Senaste qouten jag sparade på som min sambo menar att det avser mitt ex var en månad sen. Men jag försöker förklara att det är bara en qoute, och har inget med mitt ex att göra.

Jag skrev inlägget här så att både jag och min sambo ska få se objektiva åsikter, min sambo läser det ni skriver.

Eftersom hon anser att jag inte har släppt exet, och jag VET att jag har gjort det så tyckte vi att det var en bra ide att fråga andra.

Jag förstår. Mina handlingar kan kanske ha misstolkats, men det viktiga är ju vad jag känner och tänker. Jag har förstått att jag kan ha gått för långt 2017 när jag skrev att jag höll av henne, men ska jag behöva straffas för något som jag gjorde- som kanske var fel- för flera år sen? Jag har gett upp all annan kontakt med andra kvinnor för att min sambo ska känna sig trygg, jag flirtar inte ens en aning. Och min sambo upphöjer faktiskt detta och är trygg på den fronten. Hon beskyller mig inte för att hon vet att jag skulle inte utsätta henne för sånt. Vi har inga andra problem mer än att hon tycker att jag är emotionellt otrogen, dvs, att jag ffr innerst inne älskar mitt ex, efter allt som har sett i våra datorer och mobiler. Hon säger också att om inte exet betydde något skulle inget av det hon hittade i datorerna finnas- precis som det inte finns något om andra kvinnor. Det hon har svårt att ta in är att inget av det hon har sett avser mitt ex. Det är bara random googlingar, qoutes, texter etc som KAN men måste inte avse mitt ex.

För att jag inte trodde eller tyckte att sånt är viktigt, som qoutes och så. Eller att spara chattar. Har även raderat flera chattar och mail som jag hade med den exet. Men behöll två. Trodde inte att det ska bli världskrig över det.

Till Bofinken:

Min sambo tror också att jag skulle ta mitt ex tillbaka, men hon kommer inte tillbaka, och jag vill inte ha henne. Min sambo har faktiskt lämnat mig, med stöd från alla kommentarer. Hon har sagt att hon kan inte leva med en man som inte kan förstå skillnaden och sambandet mellan att säga och att göra. Och hon tänker precis som ni, att det jag gjorde säger mer än det jag säger. Och dessutom så tycker hon att jag ljuger allt. Jag kan inte göra mer än jag har gjort. Vill hon inte tro på mina ord- jag har diskuterat det här med henne i några år nu- i 5 timmars långa diskussioner!! Och hon har inte kunnat förstå ändå. Hon sa att det värsta inte var att jag ffr -enligt henne- har känslor för mitt ex, men att jag både - enligt henne- ljuger, förvränger och förnekar alltihopa. Det gjorde att hon inte kan se en framtid med mig. Jag tycker att jag har ställt upp så gott jag kan. Försökt att säga. Men inte heller jag kan göra mer än jag kan.

Jag har glömt henne, mitt ex. För mig är hon lika med död, borta. Jag besökte en psykolog 2018 för depression, och även där sa jag att hon har dött av en hjärnskada. Jag vill inte ha med något av den smärtan och historian alls att göra. Jag vill inte prata om det. Inte höra om det. Men min sambo tog upp det varje gång hon såg att jag sparade eller googlade sånt som hon ansåg handlade om mitt ex. Jag har sagt till min sambo att jag hellre förlorar henne än att erkänna. För det finns inget att erkänna.

Nej, exet lever. Men jag ville inte ta upp det med psykologen. Jag gjorde det för att min sambo sa att jag nog behöver få hjälp med att kunna släppa. Annars nämner jag aldrig exet. Hon är död för mig. Men ja, jag ljög för psykologen för att inte behöva prata om det.

Jag nämnde bara att en orsak till min depression kan vara exet- som jag sa hade dött av en hjärnskada. Till sambon sa jag inget, hon frågade inte. Min sambo sa att jag skulle besöka psykolog för min depression, och att ta upp händelsen/traumat med exet för att det kan vara en av orsakerna till min fleråriga depression.

Vi hade en distansrelation, hon bodde i ett annat land. Vi pratade i ca 15 månader. Jag fick se foton av henne men aldrig henne live. Men det spelade ingen roll för mig efter ett tag. Jag har aldrig innan träffat på en sån tjej innan! Hon tog mig med storm just då. Jag blev hänförd. Litade på henne till max. Öppnade mig för henne. Gav henne mitt hjärta. Och det är sånt som jag inte gör! Inte ens min nuvarande sambo fick mitt hjärta. Men exet tog inte detta så allvarligt, hon chattade med flera andra också. Och pga av att jag inte ansträngde mig riktigt som hon hade förväntar sig så valde hon en annan man! Men sen ångrade hon sig! Hon sa att det var mig hon älskade! Men.. det var ju försent. Hon gifte sig med honom. Och jag grät av förtvivlan och chock och sorg!! Hon grät också. Hon hörde av sig typ 3-4 ggr per år. Vi snackade lite. Så sista gången sa hon att hon ville tala med mig, och att hon hör av sig strax. Jag väntade 20 min sen gick jag och la mig. Det var 2017. I februari. i maj 2017 mailade jag henne om vad som hade hänt! Inget svar. Sen nån gång till skickade jag och undrade vart hon var. Inget svar. I nov 2017 pratade jag med hennes bror och han sa att hon mår bra. Och det var där jag skrev ?I still care a lot about your sister?. Sen i dec fullde hon år och då mailade jag henne gratulationer. Hon hörde aldrig mer av sig. Jag vet inte vart hon är. På senare tid har jag fått höra att hon såg mig mer som en kul grej, en flirt, inte så allvarligt som jag tog det,

jag förstog att hon inte älskade mig med äkta kärlek. Det var inte så länge sen jag fick reda på det.

Men måste också tillägga att min sambo är den människa som jag har litat mest på, som har älskat mig mer än någon annan har gjort och jag tror nog inte att någon kommer någonsin att älska mig som hon! Hon har stått vid min sida i 4 år, trots att jag är i närmast den sämsta skick en människa kan vara i, jag har inget att ge, inget att erbjuda! Men ändå älskade min sambo mig bortom gränser, och stödde mig på livets alla planer. Förutom detta! Hon sa: jag gör ALLT för dig, men INTE delar ditt hjärta! Vill du vara med mig så får du ge mig ditt hjärta. Hon ansåg att jag inte kunde ge henne mitt hjärta var för att mitt hjärta tillhörde någon annan. Exet.

Detta problem har smygit sig på oss. Först såg hon att jag hade både grattat och skrivit till exets bror om att jag gillar henne mycket forfarande, och redan det vart för mycket för min sambo, för hon menar att när någon sårar dig så ofantligt mycket så har man inte kontakt oavsett. Man ?jagar? inte någon som inte vill bli ?fångad?. Man skriver inte att man ffr bryr sig mycket om personen. Och av alla minst JAG eftersom jag är oerhört återhållsam med allt. Sambon tyckte hon såg ett beteende som var avvikande i det här fallet. Sedan blev det bara mer och mer.... och med tiden såg hon kontinuerlig beteende hos mig ( som jag skrev i inlägget) som hon hänvisade till den förlorade exet!