Märker ni av corona?

Ja, absolut. Jobbar i vården och alla har skydd och håller avstånd. Dock är vi i personalen vaccinerade nu så lite mer avslappnat i lunchrummet än tidigare.

Munskydd i affären beror på vart man handlar. Jag använder alltid även om jag är vaccinerad. Handlar jag på LIDL har ngn enstaka munskydd. Coop och ICA har ungefär hälften.

Åker aldrig kommunalt längre. Största barnet gör, hon har alltid munskydd.

Alla träningar inställda, badhus stängda. Några museum öppna men dit går vi inte pga trängsel. Träffar inga mor/far föräldrar. Grillat en gång i trädgården nu i våras med ett per vänner. Annars umgås bara vi i familjen.

Förskolan har hållit stängt pga smitta. Ingen vuxen får gå in varken där eller på skolan. Givetvis respekterar vi dessa regler.

Men, jag förstår att smittan aldrig tar slut. Räcker med att läsa vad andra här svarar. Tycker det är bedrövligt. Sen räknar folk iskallt med att de ska bli omhändertagna när de blir sjuka av vården. Eller klagar och gnäller på att det är väntetider i vården. Inte så konstigt när resurserna riktas mot Covidvården.

Inte till vardags eftersom vi bor på landet. När vi åker in till stan (liten stad) gör vi det för folk håller avstånd. De allra flesta i alla fall. Några få går med munskydd. Det är färre folk i affärerna. Vårt liv ser likadant ut som innan coronan förutom att vi inte alls åker till närmast storstad och vårt äldsta barns barngrupper är inställda. Vi gick inte på bio, restaurant, åkte nånstans eller hade stora sammankomster. Livet lunkar på.

Enbart som en psykos. Inte alls annars. Förutom att man håller avstånd gentemot varandra.

Ja, Jag tyckler man märker av den "nya vardagen".

Främst är det så att människor vistas mycket mer i skog och mark, även på vardagar. Sällan man hittar tomma parkeringar runt våra naturområden längre.

Likadant märker man att folk har börjat handla på samma udda tider som jag själv. Inte för att det är mycket folk söndag kväll kl. 21.30 men betydligt fler än det brukade vara förr. Främst märker jag dock av det på jobbet. Vi tillämpar familjekarantän och om vi hade stackare som serievabbare förr så är det inget emot hur det är nu. Har kollegor som inte varit på jobbet alls i år på grund av egna symtom eller symtom inom familjen.

Vi testas regelbundet, har temp.kontroller och handtvättstationer vid alla passager mellan enheter. Vi har delats upp omklädningsrum och fikarum, har förskjutit arbetstider så att vi i största möjliga mån inte passerar gemensamma utrymmen samtidigt.

En annan rolig företeelse är att vartannat hundekipage man möter verkar ha gått på samma valpkurs och konsekvent stannar och börjar fåna sig vid hundmöten. Super att folk tränar sina hundar men man blir ju full i skratt när 2 såna ekipage träffar varandra och ingen av dem vågar röra sig utan står och lockar med godis och glada hurrarop för att få hundens uppmärksamhet och mötet liksom aldrig blir av för att de bara står där. Hundarna blir ju dessutom helt förvirrade av att det står en människa till några meter bort och påkallar uppmärksamhet. *asgarv*. Jag har aldrig orkat att stanna kvar för att se hur det så småningom löser sig, men rekordet är nog 7 minuter där bägge parter förväntat sig att den andre ska passera.

Jag märker att vänner/familj undviker att se mig .Folk är lite mera försiktiga och gärna håller avstånd.Själv fick jag corona och blev bra efter två veckor.