• Limedryck

    Märker ni av corona?

    Jag hör till de som tog corona väldigt seriöst i början, läste nyheterna hela tiden, följde presskonferenser och restriktioner. För några månader sedan kände jag att detta blev för mycket och att jag måste börja leva mer normalt igen. Till saken hör att jag har ångestproblematik och OCD, så coronafobin gick helt överstyr för mig. Jag valde då att helt sluta läsa nyheter och tänkte att om något större (läs lockdown) händer, så får man reda på det ändå.

    En nära släkting som suttit i karantän och jobbat hemifrån i över ett år hävdade att det inte fanns något normalt samhälle att återgå till, som jag önskade. Att ingen är utomhus, alla håller stort avstånd och att samhället är som en spökstad pga restriktionerna. Detta hade hen uppfattat i sitt flöde på sociala medier, för några riktiga människor hade hen ju knappt träffat.

    Nåväl, jag började vara ute mer igen i lekparker och köpcentrum, umgås med vänner och släkt, gå in på skolgården vid hämtning och lämning, åka kollektivtrafik osv. I början tänkte jag på att hålla avstånd, men glömde snabbt bort det eftersom ingen annan gjorde det. Den spökstad min släkting pratat om fanns inte. Det är människor överallt och ingen håller avstånd. Alla shoppar och åker kollektivtrafik och träffar vänner och går på dejter och firar påsk precis som vanligt. Inte ens på barnens skola hålls det något avstånd mellan personal och föräldrar. Jag har sett ett fåtal munskydd på tåget, men det är allt. I övrigt är samhället precis som vanligt. På arbetsplatserna verkar det inte finnas några restriktioner och pensionärerna har fortfarande fredagsträffar på caféet på ICA Maxi. (Vi talar nu om industrijobb och liknande. Känner inte många akademiker och kontorsarbetare).

    Min fråga är, märker ni av corona på er ort eller är samhället helt som vanligt hos er också?

  • Svar på tråden Märker ni av corona?
  • Anonym (inte som vanligt)

    Vet inte hur man kan undvika att märka Corona? ;) 

    För mig skulle jag säga att inget är som vanligt, och har knappt varit senaste året.


    Jobbat hemma sen 12:e mars förra året (varit på ett nästan folktomt kontor 2ggr och kvällstid/helger för att hämta grejer någon gång)
    Avbokat och ombokat resor som inte kunde bli av
    "Hemestrat" istället för utlandssemester
    Inte åkt kollektivt en enda gång, gått/cyklat/åkt bil istället.
    Inte träffat delar av min familj på nästan 1½ år (skulle haft barnkalas samma vecka i mars förra året som var första gången jag skulle träffat några av dem sen december 2019)
    Inte träffat några av mina vänner mer än 2ggr sen mars förra året
    Barnens aktiviteter inställda och efter det reducerade
    osv osv

    Trots alla dessa åtgärder jag själv tagit (som i många fall överskridit vad som rekommenderas) så tycker jag strategin i Sverige varit rimlig.

    Istället för hård lockdown, som slår extremt trubbigt, är det ju istället baserat på vad man som individ kan göra utifrån ens egna möjligheter. Jag som har ett jobb som kan skötas på distans, barn och flickvän jag träffar dagligen, kan ju klara mig med färre andra sociala kontakter, men tänker på alla ensamhushåll som måste ha det extremt påfrestande att leva isolerat under så lång tid och tycker det är rimligt att de kan få ha mer kontakter och röra sig friare!
  • molly50
    Limedryck skrev 2021-04-06 11:29:59 följande:

    Jag hör till de som tog corona väldigt seriöst i början, läste nyheterna hela tiden, följde presskonferenser och restriktioner. För några månader sedan kände jag att detta blev för mycket och att jag måste börja leva mer normalt igen. Till saken hör att jag har ångestproblematik och OCD, så coronafobin gick helt överstyr för mig. Jag valde då att helt sluta läsa nyheter och tänkte att om något större (läs lockdown) händer, så får man reda på det ändå.

    En nära släkting som suttit i karantän och jobbat hemifrån i över ett år hävdade att det inte fanns något normalt samhälle att återgå till, som jag önskade. Att ingen är utomhus, alla håller stort avstånd och att samhället är som en spökstad pga restriktionerna. Detta hade hen uppfattat i sitt flöde på sociala medier, för några riktiga människor hade hen ju knappt träffat.

    Nåväl, jag började vara ute mer igen i lekparker och köpcentrum, umgås med vänner och släkt, gå in på skolgården vid hämtning och lämning, åka kollektivtrafik osv. I början tänkte jag på att hålla avstånd, men glömde snabbt bort det eftersom ingen annan gjorde det. Den spökstad min släkting pratat om fanns inte. Det är människor överallt och ingen håller avstånd. Alla shoppar och åker kollektivtrafik och träffar vänner och går på dejter och firar påsk precis som vanligt. Inte ens på barnens skola hålls det något avstånd mellan personal och föräldrar. Jag har sett ett fåtal munskydd på tåget, men det är allt. I övrigt är samhället precis som vanligt. På arbetsplatserna verkar det inte finnas några restriktioner och pensionärerna har fortfarande fredagsträffar på caféet på ICA Maxi. (Vi talar nu om industrijobb och liknande. Känner inte många akademiker och kontorsarbetare).

    Min fråga är, märker ni av corona på er ort eller är samhället helt som vanligt hos er också?


    Vart bort du egentligen där alla beter sig som om inget hänt?

    Jag bor i en mindre stad och jag märker av det.
    Det är maxantal kunder i affärerna,handsprit överallt.
    De flesta håller avstånd,om än inte alla.
    En del använder munskydd.
    Man ska helst handla ensam i butikerna osv.
    Aktiviteter är inställda osv.
    Hur kan man missa det?
  • Anonym (Ik)
    Anonym (Vård) skrev 2021-04-06 18:24:21 följande:

    Hur i all sin dar har du lyckats missa något så grundläggande så att du undrar "varför munskydd trots antikroppar "???


    För att mannkjte bryr sig. Corona är en storm i ett vattenglas. Att folk orkar bry sig visar bara att de inte tänker rationellt.
  • Anonym (Jo)

    Det är inget att leka med, har sett det på nära håll

  • Anonym (Gillar corona)

    Fult att säga kanske, men jag gillar Corona och isolationen med min fästman. Att slippa umgås så mycket med andra människor än honom och att han arbetar hemifrån för det mesta. Jag är sjukskriven. Ha sex tre gånger om dagen och bara få vara och ta det lugnt utan press från vänner, släkt osv.

  • Anonym (Servitrisen)

    Jag jobbar som servitris på en restaurang och bor på gångavstånd från jobbet, är bara hemma när jag inte jobbar förutom när jag går ut med hunden eller pratar med grannarna i huset. Jag tycker att folk håller naturligt avstånd men det gör man ju i hundparken alltid, står ett par meter ifrån varandra och pratar kanske medan hundarna far omkring.

    På jobbet har vi förstås påverkats jättemycket av restriktionerna. Vi tänker hela tiden på avstånden mellan borden, tänker på att hålla avstånd och hur vi ska jobba coronasäkert. Vi pratar med gäster om covid-19 och restriktionerna och tvättar och spritar händerna stup i kvarten. Så jag blir konstant påmind av pandemin men jag är inte heller nojig längre. Jag var orolig i början men tror inte längre att jag är en av dem som kommer bli smittade, i alla fall inte allvarligt.

    Det som oroar mig mest är ju att jag tappat så mycket arbetstimmar och att det är så sabla osäkert med hur länge det ska fortsätta så här. Man tänker att man ska kunna hålla ut ett par veckor till men sedan förlängs det igen och igen med stängning 20.30. Det är så orättvist, det är inte på restauranger som smittan sprids! När vi måste stänga tidigt resulterar det bara i att vi förlorar jobb och gästerna hinner inte äta dessert typ. Våra gäster är jätteduktiga på att hålla avstånd och tvätta händer, de håller sig ju bara med sitt eget sällskap och kommer inte ens i närheten av andra. Det blir bara fånigt när det kommer en familj med fyra barn och de måste sitta vid två bord med en meters mellanrum fast de bor tillsammans...

    De få gånger jag har åkt buss och tunnelbana märker jag att det är trångt och nästan inga använder munskydd. Men annars tycker jag folk generellt har fått in som vana att hålla avstånd i t.ex butiker. Och man hör ju aldrig någon sitta och hosta och snora längre. Jag har aldrig varit så frisk som det här året, har inte ens haft minsta nästäppa.

    Däremot har jag gått upp i vikt och jag dricker alldeles för mycket, för att döva stressen över jobb och pengar och framtid... Och jag är deppig och lättirriterad som alla andra. Övervikt och alkoholism pga Covid-19 kommer att döda många fler i slutändan det är jag helt säker på, och då är det de yngre som drabbas inte 80+ arna..

  • mari123
    Michael 310 skrev 2021-04-06 16:29:13 följande:

    Ja jag märker av det. En gång i tiden hade jag en sambo. Nuförtiden är det nån sorts nattvarelse som sover hemma dagtid och spenderar nätterna på karolinska. Barnen tycker hon liknar deras mamma men efter ett år är det inte så lätt att komma ihåg...


    Jag tycker din sambo ska vara rädd om sig. Tror hon NÅGON kommer tacka henne om hon "går in i väggen"? Nä hon kommer kanske knappt få sjukpenning. Tala med henne om det så kanske hon börjar lugna ner sig.
  • mari123

    Ser folk med munskydd här och var och så håller man avstånd i butiken. Det där med avstånd i butik är ju en bra idé som vi antagligen kommer behålla(?) för det gör ju att färre infektioner överlag sprids och vi blir friskare. När hörde man talas om vinterkräksjukan senast t ex? De allra äldsta i vår släkt har fått vaccin nu och det känns bra. De har varit oroliga.

  • hammarhajen

    Naturligtvis märks corona. I alla fall för normalt sociala människor. Betydligt färre middagar, inga fester, inställda resor, inga aktiviteter som t.ex. gym, kör etc, inga bröllop, inga dop, knappt gå ut och äta, inga museum eller föreställningar....

    Visst firar folk påsk etc, men alla jag känner gör det i mindre skala än vanligt och/eller utomhus. Det pågår en pandemi, men även LIVET pågår och för att må bra försöker man upprätthålla så mycket normalitet det går. Men att påskfika med enbart sina gamla föräldrar i trädgården istället för att äta lunch inomhus hela släkten är stor skillnad. Däremot kanske många påskpyntar, pratar påsk, lagar påskmat etc för att ha något att göra när nu mycket annat är inställt. 

    Corona har pågått över ett år. Naturligtvis behöver människor handla annat än mat under så lång tid, men visst är det mindre folk i butikerna. 

    Folk åker kollektivt för att de måste ta sig till jobb och skola. Fler än tidigare väljer bil, cykel eller promenad, men alla har inte möjligheten. Jag upplever ändå att det är betydligt glesare på tåget nu.

    Att gå till lekparker och gå in på skolgården har alltid varit OK enligt restriktionerna, så kanske är det du som varit mer isolerad än vad myndigheterna faktiskt kräver?

Svar på tråden Märker ni av corona?