Min mamma sa att hon inte känner det där bandet mellan oss som mor och dotter brukar känna, betyder det att hon inte älskar mig?

Oj, vad ledsamt med ditt inlägg.

Blev din mamma oplanerad gravid och kanske va tvungen bilda familj för sina föräldrar skull och giftermål? Tänkte på hur det har varit igenom tiderna så har det inte varit lätt alla ggr.

Hur har du det med ditt barn? Ärligt usch.

Fick höra ifrån min familj ammar du inte knyter du inga band alls med dina barn. Jag va hemma med mina tre ca 6 - 8månader. Gamla dem fick bröstet och ersättning.

Då va jag tvungen och jobba.

Men vet du va min familj har fel. Man knyter band med sina barn iaf. Men kan det vara förlossningsdeprenession?

Hon kan vara en person som inte kan älska så där på riktigt. Det finns sådana människor.

Hon kan också ha psykiska problem som aldrig blivit utredda. Kanske hon älskar ditt syskon men gick helt i baklås när du föddes.

Just nu behöver du lägga din tid och energi på ditt barn. Låt inte din mamma stjäla av den tiden och energin! Ta hellre en paus från din mamma, tills du känner att du kan hantera hennes känslokyla. Kanske du bestämmer dig för att ändå ha kvar henne i ditt liv, för barnets skull? Eller så kanske du väljer bort henne, också för barnets skull ...

Ta en paus, är mitt råd. Ta en sak i taget, fundera i lugn och ro på hur det ska vara framöver. 

Jag hade också känslomässigt usla föräldrar.

Det bästa man kan göra är att se framåt. Vara tacksam för de bra saker ens föräldrar gjorde för än och sedan se till att bli den grymma föräldeg man aldrig fick själv.

Vi är vuxna nu. Vi ska klara oss utan föräldrars kärlek. Låt därför inte din mamma såra dig. Gå vidare och inse att hon har stora begränsningar. Läggingen energi på att försöka uppfostra henne heller. Fokusera på att bli den bästa mamman du kan vara .

Jag har också haft en mamma som vart väldigt känslomässigt frånvarande, speciellt emot mig. Det resulterade i att jag blev en rätt trasig tonåring med allt det innebär..

Tyvärr är vissa människor så men det betyder inte att det gör mindre ont för det.

Du har nu ett eget barn och vet hur villkorslös kärlek ska kännas och att kunna känna det för någon är otroligt! Du är förmodligen mycket starkare än vad du tror, låt din kärlek du har i kroppen bli en styrka och ta avstånd ifrån din mamma till den mån du kan. Om det är en relation du vill vårda ska vara upp till dig och på dina villkor.

Jag önskar dig all lycka <3

det behöver absolut inte betyda att hon inte älskar dig. Kärlek kommer i många former. Läste en dikt en gång om olika sätt att säga jag älskar dig. Exempelvis, har du ätit, vill du ha en kopp te, ja rätt enkla grejer som visar på omtanke och kärlek. Jag är själv sladdbarn och min uppfattning är att min mamma tröttnat på vara mamma när jag kom och jag blev rätt ensam och uppfostrade mig själv eller av mina äldre syskon. När jag fick barn blev hon däremot en underbar mormor. Inte så att hon blev känslomässig och säger jag älskar dig, men hon ställer alltid upp som barnvakt, bakar bullar och säger aldrig nej till att spela ett spel med barnen typ. Sen pratar hon inget vidare och absolut inte om känslor. Jag resonerade som så att jag hellre har det jag får än försöker ändra på något som varit då jag är rätt säker på att det bara lett till att vi blivit osams.

Beklagar vad du gått/går igenom. Det kan vara så som hon säger och att hon då saknar förmågan till genuin kärlek. Det kan vara en eller flera bakomliggande orsaker så som utmattning, depression, personlighetsstörning eller sjukdom. Det viktigaste är att du vet att du inte är orsaken, det är inte ditt fel att hon känner som hon gör! Det du tar upp som hon säger till dig om till exempel abort är inte hälsosamt och det är inget man säger till sitt barn även om man nu kände så. Hon saknar även insikt och förståelse för hur hennes beteende påverkar dig med tanke på att hon inte sökt hjälp. Man kan inte pressas till insikt eller förståelse så jag tror inte du kan resonera med henne. I din situation skulle jag tänka att hon helt enkelt saknar förutsättningarna att vara en kärleksfull förälder på grund av orsaker som ligger hos henne. Jag hade inte pressat henne för det kommer enbart vara sårande för dig, hon kan inte ge dig det du behöver på grund av att hon är begränsad.

Vad du beskriver så kan du ha blivit känslomässigt försummad som barn. Det kan ge skador som dålig självkänsla. Mitt tips är att helt lägga din mamma åt sidan och fokusera enbart på dig själv. Om du känner att du har fått skador från uppväxten så försök läka dem så att du kan må bra. Även om din mamma saknar förmågan till genuin kärlek så är du ändå värd att älska!

Min mamma är empatistörd och jag vet att hon inte känner det där bandet mellan oss, men hon säger det inte.

Vi har alltid haft en väldigt ansträngd relation redan från när jag var riktigt liten. Jag hade dock en bra relation och fint band med min pappa men han är tyvärr död sen 10 år. 

Har en dotter själv idag och henne känner jag verkligen samhörighet med och villkorslös kärlek för. Vi pratar om allt och jag vet ofta vad hon tänker på och tvärtom. 

Känns jättetråkigt att jag inte har det bandet med min mamma, vi kan aldrig umgås på tu man hand för det blir bara konstigt. Sen hör också till saken att hon är missbrukare så det är helt enkelt obekvämt. 

Det är en sorg att inte kunna t ex gå ut och äta, åka på en weekend, ta ett glas vin, shoppa eller det där alla andra verkar göra med sina mammor - men jag ser ju här att varken jag eller du är ensamma om det, TS! 

Man får acceptera det man inte kan förändra. Men man ska kunna ta för givet att man blir respektfullt behandlad av sina föräldrar, min mamma har gjort allt annat än det och jag respekterar inte henne heller efter alla dessa år. Vi umgås för att min dotter ska kunna ha en relation till henne som inte är färgad av min och min mammas relation, men hade jag inte haft barn hade jag brutit med henne för länge sen.