Skiljas eller inte skiljas

Hej alla!

Jag har kommit till ett svårt beslut i mitt liv. Vet liksom knappt var jag ska ta mig till snart. Detta är en lång historia och jag vet knappt var jag ska börja. Men jag ska försöka få det kort.

Jag lever i ett äktenskap sedan 2008. Vi har tre barn och hund. Vi kornig villa på landet. Vi har båda varsin heltidsjobb och är rätt vanliga ?Svenssons?. Jag har sedan 7 månader tillbaka varit sjukskriven för ptsd/ depression. Jag har en tuff uppväxt där jag har blivit både psykiskt och fysiskt misshandlad av min mamma sedan jag va liten. Vilket har idag har lämnat enorma spår i mig.

Efter yngsta barnet började jag få problem med mitt underliv vilket har utvecklats till vestibulit.

Det jag vill komma till att från att jag blev dålig, för ca; 7 månader sedan har jag fått kämpa för att bli lyssnad på, stöttat mig igenom detta. Inte bara min depression utan även min vestibulit. Han har från dag ett tjatat och krånglat kring vårt sexliv. Vestibuliten påverkar mig massor. Ibland räcker det med att han tittar på mig så börjar jag jaga upp mig och sedan har jag asont.

Han anser att ett förhållande är 90% sex och 10% resten.

Nu har vi kommit till en form av gräns där jag bara känner att jag vill skrika. Jag exploderar över allt.

Jag har nog under våra år tillsammans skämt bort honom. Jag har alltid fixat allt. Allt med hemmet, städning, tvättning, inhandling av mat såväl presenter och kläder. Han brukar normalt kunna komma hem efter jobbet och luta sig tillbaka. Jag vabbar varje gång, eftersom jag enligt honom är hemma. Denna vår har barnen varit hemma konstant ifrån skola/ dagmamma.

När jag ber om hjälp och avlastning gör han det på ett sätt så jag ska få dåligt samvete.

Jag vet snart in eller ut. Är jag dum i huvudet?!? Varför förstår han inte? När jag säger något och jag reagerar så blir han sur och allt är mitt fel. Jag överreagerar eller hittar på.

För att tillägga så har vi skrivit på de första papperna för att skiljas sommaren 2020.

Jag har saker som påverkar mitt beslut och gör mig rädd. Exempelvis att jag är rädd om våra barn. Vill inte slita upp dem och förstöra deras trygghet. Bara tanken att berätta för dem får mig att få panik. Jag kommer svika dem! Hur kommer jag över den tanken?

Hur hade du gjort i min situation?