Oetiskt med äggdonation

Nej det var inte vad jag frågade efter. Det jag ville veta var inte hur donation går till, utan varför epigenetik skulle vara viktigt i dessa sammanhang. Du uppmanar ju i något inlägg ovan att man ska läsa på lite om epigenetik. Varför då?

Brukar inte kommentera särskilt ofta men kan inte låta blir. Jag är mamma till en äggdonationstjej. Hon har tillkommit här i Sverige. Vi har inte betalat ett öre för att få henne (förutom läkarbesök), vår donator har heller inte fått betalt förutom en liten ersättning för inkomstbortfall, mediciner etc. Så att köpa sig ett barn handlar det verkligen inte om. I Sverige vill man också att donatorn ska ha egna barn innan de donerar så att de ska förstå den känslomässiga biten. Innan vi blev godkända för äggdonation hade vi ett obligatoriskt samtal med en kurator om hur vi såg på äggdonation, vårt eventuella barns ursprung. Att berätta för barnet om det samt om vårt kontaktnät och att berätta för dem. Så visst har vi blivit utredda om huruvida vi är lämpade som föräldrar. 

Vår dotter fyller 8 i år, det var en självklarhet för oss att berätta om snälla flicka vi fick bebisägg från så hon är fullständigt medveten om hur hon kom. Har berättat att hon kan få träffa snälla flickan/donatorn när hon blir vuxen, då tittar hon frågande på mig och frågar varför skulle jag vilja det, du är min mamma. Inser självklart att hon kan komma att ändra sig och kommer givetvis fortsätta prata med henne utifrån den ålder och livsfas hon befinner sig i. Våra närmast anhöriga och vänner är också insatta i hur hon kom till så det är absolut ingen hemlighet. Sedan är det inget jag diskuterar med kreti och pleti. 

Kan för mitt liv inte förstå hur någon annan än den man vuxit upp med kan vara ens förälder. Föräldraskap handlar om att finnas där i vått och tort, att ge barnet de bästa förutsättningarna i livet. Utan mig och min man hade hon inte funnits till, precis som ett barn som tillkommit på "vanligt sätt". Uppväxt, trygghet och miljö är det som utgör ens bakgrund, inte DNA och en person man aldrig träffat. 

Någon pratade om förväntningar på likheter hos barnet vilket jag tycker som stenålderstänk. Vår dotter är sin egen, med sina egna egenskaper, förmågor och intressen. Skulle aldrig drömma om att överföra min identitet på henne, hon ska bli den hon vill och leva sitt liv. Så tror jag varje sund förälder resonerar. 

Så med detta som bakgrund kan jag inte för mitt liv förstå vad som skulle vara oetiskt med äggdonation. 

Men är du på allvar när du skriver detta? Du talar alltså om en 8-årig flicka?? Och menar på fullaste allvar att du ställer krav på att hon ska förstå vad en äd innebär.
För det första kan du inte garantera att hon inte kommer att undra senare när hon vet vad det innebär.
För det andra är det väldigt osympatiskt av dig att helt totalt Ignorera det faktum att många människor lider av att inte känna till sitt biologiska ursprung. Många, många människor gör detta dagligen. Hos adopterade råder en stor psykisk ohälsa kring detta.
De adopterade jag känner förstod inte riktigt vad detta innebär när de vad i din dotters ålder, det kom senare.
Att förutsätta från början att det ÄR så att det skulle vara oviktigt för barnet innan barnet ens fötts är väldigt okunnigt och därmed oetiskt. För att du tycker att det är oviktigt helt enkelt. Vad får dig att tro att du har tolkningsföreträde i detta?
Rötter kan man vilja söka upp oavsett hur bra relation man har med fosterföräldrar/icke-genetiska föräldrar. Det är två helt olika saker. Och att då när man känner till den här problematiken , aktivt sätta fler barn till världen som riskerar att hamna i samma problematik känns väldigt ologiskt.
Att sedan jämföra ett kuratorsamtal med en ordentlig föräldrautredning är också sjukt. Du vet lika bra som jag att du inte får någon personlig påföljd om du nu skulle undanhålla detta för henne. Eloge till dig för att du varit ärlig mot henne i alla fall.

Men fortfarande PÅVERKAR DET ETT BARNS HELA framtid !!! Det handlar inte om ego vuxna - utan om barn som skapas enbart för att några vuxna ska bli nöjda. Barnets sorg skiter de fullständigt i

Vidare ska alltid dessa donerande kvinnor utmålas som helgon. Hela saken ska handla om de vuxna. Hon gör inte det blivande barnet en tjänst. Hon är ingen samarit på något minsta sätt. Dessutom får kvinnor utomlands betalt för att donera, sorgligt att ni inte vet detta (eller låtsas om?).

Låter som helt vanliga familjer, så ingen som helst skillnad för de som gör barn på konventionelltvis.

Kanske du växer upp en dag och inser att det inte ens handlar om vad du inbillar dig det gör.

Som en barnlös familj så kan man se dessa donatorer som "helgon", då det är rätt otrevligt att donera ägg.

Fantasier om tjänster är betydelselösa här.

Misstänkte att jag förstod frågan fel.

Vid donationen är det det jag skrev som man fokuserar på.
Det är mina gener som påverkat vilka drag dottern fått. Man kan säga att mina gener överröstar donatorns gener, så kort sagt både jag och donatorn har påverkat dottern i magen.

Har jag fattat rätt nu då?

 

Tror du har missförstått Löparnörden lite.

Man berättar om det på barnens nivå och ju äldre barnen blir desto mer förstår dem ju naturligtvis.

Och jag är rätt säker på att om hennes dotter vill träffa donatorn så får hon göra det.

Misstänkte att jag förstod frågan fel.

Vid donationen är det det jag skrev som man fokuserar på.

Det är mina gener som påverkat vilka drag dottern fått. Man kan säga att mina gener överröstar donatorns gener, så kort sagt både jag och donatorn har påverkat dottern i magen.

Har jag fattat rätt nu då?

 

Mår du bra av att vara elak? Din ståndpunkt har du klargjort, kan inte det räcka? Måste du fortsätta? När NKmammma nu fött en efterlängtad dotter och beskriver hur hon pratat med henne om donatorskapet redan i tidig ålder (vilket verkar vara det flera i den här tråden oroar sig för ska utebli) så släpp tjat om att vara icke-förälder. NKmamma är mamma juridiskt och biologiskt, enligt lag. Din åsikt ändrar inte på det och det räcker att uttrycka den en gång, vi hör dig.

Nej, du tycker inte gener är viktigt. Ditt barn kan förstås komma att de väldigt annorlunda på detta i sitt liv. Känna sig o-hel o.s.v Hon är ju just inte din dotter fullt ut... Hon bär inte dina gener. Du har skapat någon annans dotter.