Flytta tillbaka till sina rötter

Jag har själv som princip att inte övertala min partner till någonting. Jag tror inte att det blir bra eller är hälsosamt i en familj att bli övertalad.

Däremot skulle jag ha satt mig ner med partnern och försökt komma på allt som skulle vara bra och dåligt med att flytta. Vad innebär det för er ekonomi? Vad innebär det för barnens utbildning? För er allas möjligheter att hålla på med era intressen? Ert sociala liv? Kan ni få bra jobb där, ha den karriären ni vill? Hur påverkar det er standard, boendekomfort, livskvalitet? Försök få ner allt som ni kan komma på. Sen kan var och en av er ringa in de tre-fem viktigaste sakerna. Jag tror att det kommer att stå er rätt klart om ni bör flytta eller inte.

Är partnern fortfarande tveksam så försök få honom att säga vad det är som gör honom tveksamt. Försök sen se om det går att lösa.

I värsta fall, om ni kommer fram till att familjens bästa är att stanna i Stockholm så kan ni ju fundera på om det finns andra sätt för er att vara mer i Blekinge. Ni kan kanske hyra, köpa eller byta bostad med någon över sommarloven. Om mannen ändå kan jobba på distans så går det kanske att vara där två månader varje år, men ha kvar ert huvudsakliga boende i Stockholm?

Men då har du ju dina argument där!

Jag tycker inte att det är så många som ?håller på? din sambo i tråden, men väldigt många har sagt till dig att om du vill lyckas få din man att flytta så gäller det inte bara att lägga fram vad du tycker är goda argument för, utan också ordentligt lyssna på hans ev. argument emot - och se till att inte argumentera mot dem utan att hitta lösningar på hand farhågor. Det här ska inte handla om en kamp mellan honom och dig som du försöker vinna genom att ha rätt, utan gemensamma försök att skapa ett liv som ni båda trivs i.

Sen förstår jag dig, TS. Jag och min partner kommer inte bara från olika ställen i Sverige utan från olika länder. Vi bodde i hennes hemland först några år, sen i Sverige där vi fick barn. Vi har lärt oss varandras språk och båda älskar den andras land, men hemlängtan och saknad efter familjen finns ju alltid där för den som är utomlands. Till det kommer att barnet så klart mest lär sig svenska och svensk kultur så länge vi bor här, vilket är smärtsamt för min partner. Vi försökte vara i andra hemlandet så mycket det gick, flera månader om året, för att kompensera. Vi löste det genom att jag fick jobba på distans, eller att de åkte ensamma och jag kom så mycket jag kunde. Sen kom Covid-skiten och vi har inte kunna åka på besök alls eller träffa mormor på snart två år. Barnet börjar glömma släktingarna och språkutvecklingen halkar efter. Nu är det ett år kvar till barnet börjat fsk-klass och vi hoppas att landet öppnar sin gränser till sommaren och att vi kan spendera ett helt år där innan skolplikten börjar i Sverige. Sen blir det svårare, men då får vi antingen bo där flera år eller tilllbringa hela sommarloven där. Vad jag vill ha sagt med mitt exempel är att om vi fixar det med två olika länder så borde det gå att hitta en lösning när det är ett så kort avstånd som Stockholm-Blekinge.