Gått nästan 1 år och han har ännu inte fattat..
För ca 1 år sedan så tog det slut med den kille jag då var tillsammans med... Vi var inte ihop mer än ett par månader.
Mina barns pappa var väldigt emot att jag var tillsammans med denna kille då han hade tagit reda på diverse saker och även pratat med killens vänner och fd tjej.. Allt för att jag skulle inse att denna kille inte var nåt att ha..
Handlar om att han själv inte klarar av att jag träffar någon annan utan han vill ha mig tillbaka. I hans värld så tror han på att vi skulle kunna bli ett par igen..
Vi har varit isär mer än vi varit tillsammans och fram till för 3 år sedan så kunde vi umgås som vänner. Men sedan slog det totalt slint.
Har sagt till honom flertal gånger att det aldrig kommer bli vi två igen.
Sagt till honom också att det han gjorde var fel. Att han ska inte lägga sig i vem eller vilka jag träffar.
Då påstår han att han gör detta för att han bryr sig om mig och att han inte vill se mig sårad. Men han fattar verkligen inte att den som sårar mig mest är han själv som vägrar lyssna på mig.
Det är liksom upp till mig och avgöra hur killen jag träffar är och jag blir hellre sårad utav honom själv än att bli det utav någon som lägger sig i och ska leka detektiv.
Som sagt gått nästan ett år och han fattar fortfarande inte varför jag inte vill umgås eller prata med honom..
Det finns inte på kartan att jag någonsin kommer att vilja det. Så länge han vägrar förstå och så länge han vägrar släppa taget om mig och gå vidare med sitt liv så kommer det inte ske. Vilket jag sagt till honom..
Han trodde dessutom på allvar att jag skulle bli ?normal? igen efter att det tog slut. Dvs att jag skulle komma och vilja prata och umgås igen med honom.. Helt sjukt..
När han tror sig göra rätt och ha rätt om saker så lyssnar han inte på någon annan. Bara de som tycker och tänker som honom.
Jag är glad att yngsta är såpass gammal att klara sig själv så att jag behöver inte ha mer än absolut nödvändig kontakt själv.