Min 7 åring sover inte medicin?

Det är väl självklart att du inte ska testa dig fram med någon medicin, utan läkarkontakt. Vaför kan du inte gå till läkaren med barnet, bara för att den andra föräldern inte gillar medicin?
Hur sover barnet hos den andra föräldern? Finns det psykiska problem pga separationen, skolan eller andra erfarenheter? Har du testat all dela rum/säng?

Nej, jag tycker inte alls att det är logisk att man inte kan tar ett barn till läkaren utan den andra förälderns tillåtelse.

Jag tänker utanför min egen box, det är precis därför det låter helt ologisk att man inte ens få bestämma att gå till läkaren själv. Hur ser det ut i praktiken? Ringer folk på vårdcentralen till den andra föräldern eller begär en skriftlig godkännelse eller begär att båda föräldrar följa med barnet? 
Jag har aldrig blivit frågad om någonting sådär när jag gick till en läkare med mitt barn. Okej, jag har ensam vårdnad, men de kan väl dem inte veta? De kunde inte ens veta att jag har vårdnad, eftersom det har aldrig hänt att jag blev frågad om ett id-kort för att bevisa att jag är barnets mamma.

Och om föräldrarna måste vara överns om allt rörande barnet, hur ska det funka om dem inte är överens (det händer ju inte bara när föräldrarna är separerade)? Får jag inte ge mitt barn kött om den andre föräldern anser att det är skadlig? Eller måste ja ger kött till mitt barn om den andra föräldern anser det är skadlig annars? Eller om en förälder anser att en vaccination är skadlig och den andra att det är skadlig att inte vaccinera, vilken åsikt gäller? Det går ju inte att samtidigt blir vaccinerad och inte blir vaccinerad.
Eller betyder "alla föräldrar måste vara överens" att det är alltid den som vägrar någonting bestämmer?

Jaha, inte?
Förklara då hur det kan fungera i praktiken.

Och kom inte igen med "det har jag redan svarat på" och "du tänker inte utanför boxen" ... om du tycker att det är så logisk så vänligen svara på mina konkreta exempel. Det hjälps inte om du skriver att föräldrarna måste vara överens, när de helt klart inte är det.

Nej, det har du inte. Vad du skrev var några exempel på hur det blir när man inte är överens, vilket, i dina exempel, alltid resulterade i att den förälder som INTE vill att någonting blir gjort får bestämma, för att sedan motsäger dig själv genom att skriva det här:

I alla dina exempel är föräldrarna INTE överens och där får ALLTID den förälder rätt, som ställer sig emot någonting.

Och som sagt, det är inte logisk alls, varför om tex. en anser att barnet måste bli vaccinerad och den andra anser att barnet inte får bli vaccinerad det är per automatik den andra som får rätt.

Samma sak när det gäller TS - varför får automatisk pappan (jag antar TS är kvinna) rätt, som inte vill att barnet tas till doktorn, och inte TS, som anser att det är viktigt att barnet tas till doktorn?

Om barnet får ett smärtsamt öroninfektion och jag anser det ett måste att en läkare tittar på det, medan den andra hatar alla läkare och "förbjuda" mig att tar barnet dit? Varför skulle det vara den andra föräldern som får rätt? Och om jag tar mitt barn till läkaren oavsett och denna läkaren ser det som absolut nödvändig att barnet får antibiotika, får jag inte ger det till mitt barn, om den andra föräldern tror det skadar barnet? Vad händer om mitt barn har 41° feber och den andra förälder förbjuder att ge febersänkande för hen är emot medicin? Ska jag rulla tummarna och hoppas att febern inte stiger ännu mer och barnet inte dör?

 

Nej, du svarar inte, du bara yrar om samma sak hela tiden. Du säger att föräldrarna måste vara överens ... jo, det vore väl det bästa om de alltid är överens, men det är de ju oftas inte. Det är ju precis det jag frågar dig om och det som är problemet med TS och hennes ex - att de INTE är överens! I alla dina exempel är föräldrarna INTE överens.

Okej, så du säger att om föräldrarna inte är överens, blir det ingenting. Och det anser du som logisk? Varför är det logisk? Då är det ju fortfarande EN av föräldrarna som bestämmer, nämligen den som anser att ingenting borde göras. Det spelar ju ingen som helst roll om det är mamman eller pappan som anser att inga åtgäder ska göras.
Dina slutsats är inte "de måste kommer överens om vad som ska göras med barnet", men "den som inte vill att någonting görs är den som bestämmer, för ingenting får göras om inte båda vardnandshavare vill det".
Dvs. när det gäller mina exempel, är det för dig logisk att man inte tar ett barn med starka akuta smärter till en läkare, för dig är det logisk att man, om man gick till läkare, ignorera vad den säger, om en förälder är emot (tex. när läkaren säger antibiotika är nödvändig), för dig är det logisk att man ser på hur barnets feber steger till livsfarliga höjder, om en förälder anser att febersänkande medel är dåliga.
Och när det gäller TS så anser du det logisk att barnet, som har långvariga sömnproblem, vilket är faktist en allvarig hälsofara, ska förbli lidande och ska fortsätta att ha problem med skolan och hela vardagen, för att en av hans föräldrar vill inte att barnet tas till en läkare.

Nej, jag ser absolut ingen logik i detta.

Jaha. Om du anser att det är ett tecken på att "tänker utanför boxen" att ser någon logik i att barn ska lida om en av vårdnadshavare bestämmer att det ska vara så, då stannar jag gärna i min box.

Hej då.

Som vårdnatshavare har du också en skyldighet att se till att barnet får nödvändig vård. Vad som är nödvändigt eller inte är kanske inte helt självklart om man inte är läkare, men att helt försumma barnet genom att bestämma att det aldrig får tas till läkare är skadligt och kan leda till att man mister vårdnaden (och i extremfall polisanmälan och fällande dom).

Är det akut och man tex rådgör med 1177, därefter ringer ambulans och de tycker att barnet måste in till sjukhus så har den andra föräldern rätt att veta det, men kommer aldrig rent praktiskt kunna stoppa det. Ett barn med tex brutet ben kan få akut lidande, men även livslånga skador av att inte få vård.

Om läkare bedömer att vissa saker (ingrepp/mediciner) är nödvändiga för att rädda livet på barnet kan det göras mot föräldrarnas vilja.

Om föräldrar inte är överrens om tex ADHD-medicinering, psykiatrisk behandling eller liknande så kan man få hjälp av socialtjänsten som kan gå in och se till att detta blir gjort, om de anser det vara för barnets bästa.

Har man grundläggande olika syn på vård är det utmärkt att prata med sociatjänsten, försöka få till samarbetssamtal, och i värsta fall jobba för enskild vårdnad. Skulle då rätten finna att den ena föräldern försöker hindra högst normal vård kan den förlora vårdnaden.

I TS fall vet jag inte varför läkarbesök är helt uteslutet, och om det gäller allting, eller bara detta. Jag vet inte heller om det bara är exet som är emot läkare, eller även TS.
Barnet kan mycket väl vara i behov av tex Melatonin. Det är inte i alla fall som sömnhygien hjälper, och nu går det ut över barnets vardag. Skola och socialt umgänge skall inte behöva bli lidande. Här är det viktigt med läkarbedömning. TS skall själv inte ge läkemedel utan denna bedömning.
Kanske det finns något forum online där läkare svarar på frågor, där TS kan fråga anonymt om barnet, för att få något råd om vad som är rimligt att göra i denna situation? I annat fall råder jag TS att höra med socialtjänsten vad som är möjligt att göra då barnet far illa just nu.