Hej,
Jag hör/läser ofta överviktiga personer klaga på vården för att de ?tjatar? om deras övervikt när de besöker VC/BM.
Varför vill de att vi ska linda in hela världen i bomull och de ska slippa höra sånt bara för att det känns jobbigt?
Övervikt är farligt. Pratar man med någon som jobbar med vård och hälsa, då måste de även prata om det som är ohälsosamt.
Tänker jag fel?
Hej,
Jag hör/läser ofta överviktiga personer klaga på vården för att de ?tjatar? om deras övervikt när de besöker VC/BM.
Varför vill de att vi ska linda in hela världen i bomull och de ska slippa höra sånt bara för att det känns jobbigt?
Övervikt är farligt. Pratar man med någon som jobbar med vård och hälsa, då måste de även prata om det som är ohälsosamt.
Tänker jag fel?
För att det ofta inte är relevant. Man vet att man är överviktig, man behöver inte att någon berättar det för en.
Ofta när man söker läkarvård gör man det för att man har ett problem, och vill ha hjälp med det problemet. Att som vårdpersonal då fokusera på något som man inte söker för, och som inte hjälper en att lösa problemet är irriterande, och ofta görs det dessutom på ett nedlåtande sätt.
Söker jag hjälp för att min handled är bruten, då är det det jag vill ha hjälp med, att då få veta att "jag borde gå ner i vikt" är inte hjälpsamt eller givande på något sätt, speciellt när dom inte erbjuder någon som helst hjälp med denna viktnedgång.
Nej, du tänker inte fel. Övervikt är kopplat till massor av sjukdomar precis som rökning, snusning, missbruk av alkohol osv.
Klart läkare påpekar ett ohälsosamt leverne om det är relevant för patienten.
För att det finns god statistik på att överviktiga nekas vård och sjukdomar/problem missas då för mycket (bort)förklaras med övervikten i sig.
Ett exempel på när vården bara såg övervikten och missade korrekt diagnos:
Jag sökte hjälp under 10 års tid mot att motion var så svårt, hur mycket jag än tog i så blev jag aldrig starkare, vid en viss ansträngning blev jag bara trött och fick aldrig upp konditionen.
Vårdcentralens förslag var viktnedgång, om och om igen. Även när jag påpekade att symtomen var nya och att trots övervikten tidigare lyckats med konditionshöjande motion. "Nej, börja med att gå ned i vikt så ska du se att det hjälper."
När jag äntligen lyckades svälta mig själv till en vikt (mat är ångestdämpande och ja, jag har ångest också som inte blir bättre av att behöva prata med vårdpersonal som inte lyssnar) som var OK i vårdcentralens ögon, så blev det annat ljud i skällan. "Oj, vi ska nog göra en astmautredning på dig.".
Hoppsan, obehandlad astma i 10 år, permanenta skador och för alltid försämrad lungkapacitet.
Jag hade behövt astmautredningen parallellt med bättre stöttning kring viktnedgång.
Och varför lät jag det gå 10 år? Ja, livet skulle jag vilja säga. Jobb, sjuka anhöriga osv, inte så mycket tid att fokusera på nu jävlar ska jag ned i vikt.
För den som aldrig vägt mer än ett par kilo för mycket: föreställ dig att vara hungrig varje dag i ett halvår. Så lyckades jag gå ned och det krävs att livet runtomkring inte stökar till det.
Det är såklart svårt för sjukvården att avgöra vad en överviktig persons symtom beror på...ofta är det säkert en följd av övervikten, men även överviktiga kan få andra sjukdomar. Jag hade en kollega som varit överviktig i hela sitt liv, sedan han var barn. Världens bästa person. Han rökte dessutom.
När han kände att något var allvarligt fel i magen, så fick han helt enkelt ingen hjälp. Han hade ont, mådde illa med mera. Fick inga undersökningar. Var allt mer borta från jobbet, för han klarade inte av att jobba. Sluta rök och gå ner i vikt, sa de. han började gå ner i vikt eftersom han mådde så dåligt. Men fick ju inte mer hjälp för det och mådde inte bättre heller.
Till slut tog hans fru reda på när en ovanligt snäll doktor hade tjänst på akutmottagningen och körde dit honom. Han fick då till slut röntgen och hade spridd cancer i magen. Dog inom ett par månader, fanns inget att göra för det hade gått så långt.
En normalviktig man hade inte blivit behandlad på det sättet av sjukvården.
Däremot tycker jag att vården inte ska skygga för problemet. Det borde vara obligatoriskt med matdagbok, dietistkontakt och annat för gravt överviktiga personer som kontaktar vården. Men samtidigt måste de få adekvat hjälp om de har allvarliga symtom.
Vi som är överviktiga är väl medvetna om att vi är det. De flesta av oss är också väl medvetna om att det är ohälsosamt och farligt. Att tala om för en patient att hen är överviktig och informera om riskerna ingår i en läkares jobb, men tyvärr verkar många läkare inte vara medvetna om att det oftast finns psykologiska orsaker bakom övervikt.
Läkare borde försöka SE PERSONEN och fråga om bakgrunden till övervikten och hur personen mår istället för att häva ur sig ett kyligt "Du är överviktig, du måste gå ner i vikt!"
För en som jag, som är djupt deprimerad och pga det har slutat träna och gått upp en massa i vikt på kort tid är det ett hårt slag i magen att höra det och sedan när jag berättar orsaken bakom inte får en enda kommentar. Inget förslag om samtalskontakt, ingenting. Det leder inte till något konstruktivt. Läkare måste sluta ha fördomar och klumpa ihop alla som är överviktiga som lata och som vräker i sig snabbmat dagarna i ända och se till personen bakom övervikten. Erbjud hjälp i form av tex samtalskontakt, dietist eller vad den enskilda personen nu behöver. Generellt skulle läkare behöva visa mer medmänsklighet.
Därför att övervikt och samtal om övervikt ofta landar en syn på överviktiga personer som lata, obildade, att de saknar självkontroll, att de är fula, osmakliga, en belastning för samhället, inte borde få gå ut och visa upp sin äckliga fula kropp osv.
Även om man försöker prata bara om hälsa så landar det hos den överviktiga som en kritik av deras person och livsstil. Och många med övervikt som lyckats minska i vikt märker hur annorlunda de blir behandlade som smala än sock tjocka. Genast ses de som smarta och kompetenta trots att de är samma människa inuti men med en annan kroppsvikt. Det måste vara knäckande.
Man bär också sin övervikt (alltså sina laster) så synligt för världen. Om jag har skitdåliga matvanor och usla blodvärden men ändå är smal i kroppen så kommer jag ändå att betraktas som hälsosam för att ohälsan inte syns utanpå.
För att det ofta inte är relevant. Man vet att man är överviktig, man behöver inte att någon berättar det för en.
Ofta när man söker läkarvård gör man det för att man har ett problem, och vill ha hjälp med det problemet. Att som vårdpersonal då fokusera på något som man inte söker för, och som inte hjälper en att lösa problemet är irriterande, och ofta görs det dessutom på ett nedlåtande sätt.
Söker jag hjälp för att min handled är bruten, då är det det jag vill ha hjälp med, att då få veta att "jag borde gå ner i vikt" är inte hjälpsamt eller givande på något sätt, speciellt när dom inte erbjuder någon som helst hjälp med denna viktnedgång.
Precis såhär är i princip varje berättelse från en överviktig person när vårdpersonal påpekar vikten. Förvånad över någon missat det faktiskt, känns ignorant. Det är inte med välmening som det påpekas och en överviktig person är inte dum eller har missat sin övervikt. Tas det upp i relevanta sammanhang på ett bra sätt vore det en annan sak men att inte kunna söka för något utan att vikten trots irrelevant för problemet tas upp gör att många får motvilja att söka vård.
Som om jag skulle söka för en skadad fot och läkaren skulle vilja enbart diskutera min ADHD i 15 min.
För att det ofta inte är relevant. Man vet att man är överviktig, man behöver inte att någon berättar det för en.
Ofta när man söker läkarvård gör man det för att man har ett problem, och vill ha hjälp med det problemet. Att som vårdpersonal då fokusera på något som man inte söker för, och som inte hjälper en att lösa problemet är irriterande, och ofta görs det dessutom på ett nedlåtande sätt.
Söker jag hjälp för att min handled är bruten, då är det det jag vill ha hjälp med, att då få veta att "jag borde gå ner i vikt" är inte hjälpsamt eller givande på något sätt, speciellt när dom inte erbjuder någon som helst hjälp med denna viktnedgång.