Vad är det för fel på en som är ok med det här?

Kanske är personen van sedan uppväxten? 

Jag förstår inte hur du menar. Varför utgår du ifrån att något är fel med en person som fungerar på det viset? Hen kanske känner sig trygg och nöjd i sig själv utan en massa bekräftelse från andra.

Jag är ok med det. Delvis för att jag är van, dels för att jag vet att världen inte kretsar kring mig, och delvis för att jag tycker att det är roligare att ge än att få. 

Man prioriterar olika. Min syster tycker högtider är slöseri på tid och att födelsedagar är totalt ointressanta. Hon har frivilligt varit hemma själv och typ storstädat sin lägenhet eller gjort något annat trist på julafton. Det betyder inte att hon inte tar plats eller tycker att hon är oviktig.

Känns som en person som är trygg i sig själv! Iaf till sista punkten, det låter som en person som är totalt nedtryckt.

Håller med...eller till de två sista punkterna. Tycker att punkterna motsäger varandra. Är personen verkligen ok med att bli bortglömd? Eller håller hen bara masken för att skydda sig? Om personen inte räknar med att få ta plats och bli lyssnad på så är det nog snarare ett försvar för att slippa mer smärta och besvikelse.

Däremot kan ju de två första punkterna för sig, om de är genuina, tyda på en väldigt trygg person som känner sig äkskad och betydelsefull i andra sammanhang.

Det beror väl på relationen till övriga personer?

Tycker man de är så jobbiga/annorlunda från en själv så man hellre inte umgås alls så är det ju ingen uppoffring att inte bli invaderad av tant Julia och morbror Hasse på sin födelsedag?

Och om man har en förälder som betett sig så shitty i ens barndom så man bara mår dåligt av att träffas även om de på ytan beter sig normalt så förstår jag också att man hellre lägger ner firandet.

Eller är man bara väldigt introvert, eller kanske väldigt snål (vill inte ge presenter till andra för man får inte tillräckligt "bra" saker tillbaks så firar hellre inget själv)?

...eller så tänker man att stort firande av födelsedagar hör till barndomen och möjligen vissa jämna år.

Allt det låter otroligt sorgligt, och som personen har dålig självkänsla.

Vad har här hänt tidigare i livet så hen värderar sig själv så lågt?

Stort firande? Är det stort firande för dig att ringa, skicka ett sms, mejl eller ett kort till någon som ska (låtsas) stå dig nära?
Det är väl allmänt känt att människor behöver uppskattning av andra för att fungera väl? Det är ytterst få som genuint mår bra utan att aldrig bli uppmärksammade av omgivningen. 99% av mänskligheten har ett behov av att bli sedd och hörd.Så du anser att "världen kretsar runt dig" om din brorsa grattar dig på födelsedagen? Om din man eller fru frågar hur din presentation gick på jobbet? Du vill aldrig få en väluttänkt present av någon för att du hellre ger, ger och ger men aldrig får något tillbaka?