Behöver input ang vår 6 åring och vara ute sent med grannar.

Vill han ens vara uppe så länge, om han däckar klockan 19?

Jag tycker det är dags att han somnar själv,  låt honom ligga och läsa/titta i en bok, eller lyssna på en bok. 

Måste ni gå upp så pass tidigt på sommaren med? Klart att ni måste se till att han får den sömn han behöver även om ni är "stränga" med tidiga läggtider. Räkna med att han kommer att protestera även om ni låter honom vara uppe till 22, så ert jobb är att se till att han får den sömn han behöver oavsett. Men om han skulle kunna sova en timme eller två längre på morgonen så kan han ju vara uppe längre på kvällen. Går ni upp vid den tiden bara för att sonen vaknar då (och inte för att jobb och skola kräver det) så är det något ni kan förklara för honom och kanske motivera honom att försöka sova lite längre på morgonen.

Våra barn lägger sig också kl. 19 och går upp kl. 06. På helgen kan äldsta vara uppe till kl. 20 ibland. Men dels blir äldsta ganska trött och behöver sin sömn precis som din son och dels är det väldigt svårt att låta hen vara vaken längre på helgen för hen vaknar oftast samma tid som på vardagar och är då trött och grinig hela dagen. Någongång har hen sovit längre på morgonen (gärna om vi haft semester och låtit rutinerna glida ut i sanden) när hen varit uppe sent men då blir det som en ond spiral som bara förskjuts till senare och senare läggdags och omöjlig att få upp på morgonen.

För övrigt tycker jag det låter konstigt att en 2 åring är uppe till 21-22 men hen kanske sover länge på dagen fortfarande?

Du måste hjälp din son till den rytm som passar honom och som han behöver. Endel är sjukt morgonpigga och endel kvällspigga. Någon behöver 6 h sömn och någon 12 h. Man ska nog undvika att jämföra din son med de andra barnens behov (känner du dem väl och vet att de behöver mindre sömn eller kan de sova längre på morgonen för att föräldrarna börjar jobba senare?).

Ta vara på mysandet. Det är inte så länge kvar innan han antagligen inte vill ha mamma eller pappa i sovrummet vid läggdags.

Detta med att vara vaken sent så brukar jag förklara för mina barn att alla familjer har olika regler, att alla behöver lite olika mycket sömn, att endel sover på dagen ganska långt upp i åldern och endel är vakna hela dagen och att det är mammas och pappa jobb att se till att ni (våra barn) får den sömn de behöver. Det brukar accepteras (även om det ibland kan vara lite sura miner).

Går det att låta honom vara vaken lite längre någon gång ibland (typ en lördag varannan vecka till kl. 20) och leka med grannbarnen?

Men testa din mans roll ett tag. Du kan hålla med om att det inte är kul att behöva avsluta när det är som roligast och att det är orättvist att vissa kan sova längre på morgonen och vara uppe längre på kvällarna. Det ändrar ju inte på att sonen behöver gå och lägga sig där och då, för att få den sömn han behöver, men kanske kommer det att kännas lättare för honom och dig om du kan bekräfta hans känslor.

Samtidigt tror jag att det är viktigt att tala positivt om läggrutiner och sovandet. Det gäller att sälja konceptet: Det är skönt, mysigt och härligt att få lägga sig i sin mjuka, goa säng. Ni läser de bästa böckerna (perfekt belöning för något vad som helst är att läsa en extra bok eller ett extra kapitel på kvällen, mest för att det verkligen höjer värdet på kvällsläsandet) och berätta gärna för honom att du älskar den stunden ni har tillsammans.

Är ju orättvist att behöva gå och lägga sig 19.00 när man är så pass gammal. Funkar nog att vara ute till 19.00 åtminstone. Om han är trött lär han ju säga det själv.

Min 6-åring går också också lägger sig 19 på vardagar, 20 på helger och lov.

Men vaknar ungefär samma tid oavsett läggtid. Av någon outgrundlig anledning dödstrött halv 7 när hon väcks inför skola, men vaknar glatt av sig själv samma tid på helgerna. :)

För att ändra rytmen behövs mer långsiktighet, på sommaren eller på jullovet kan hon vara uppe längre många kvällar i rad, går då och lägger sig vid 20, eller någon enstaka gång 20.30, och då lyckas vi förskjuta tiden hon vaknar, men bara över en helg händer inget. Och tio timmars sömn behöver hon. Vi måste också ligga kvar hos henne tills hon somnar, men det är inget vi kommer att jobba bort, hon får avgöra själv när hon är redo för att ändra på det.

Det här med orättvisa, herregud...:D

Min dotter pratar också ofta om det, kanske inte just i situationer om läggning, men om annat. Orättvist att hon inte får äta godis varje dag, för det får vissa  klasskompisar, orättvist att hon har regler, för det har inte andra klasskompisar.

Det hör väl åldern och utvecklingen till. Jag försöker prata mycket om varför vi har vissa regler, att det är vårt jobb som föräldrar att hjälpa henne att bli den bästa versionen av sig själv, att gränser är viktigt både för barn och vuxna osv. Det är inte lätt, men jag tror att bit för bit går det in. Sen är det ju alltid viktigt att utvärdera, är den här regeln rimlig osv. Men sömn, bra skor och respekt för andra är några regler som är superviktiga för vår del. :D

Du låter inte andras vanor styra era rutiner om du låter din son vara uppe och leka lite längre. Utan du anpassar ditt föräldraskap utifrån din sons behov. Ibland väger behovet av sömn högre men ibland kan behovet att få leka och vara med de andra väga högre. Så gör även vuxna och tar då konsekvensen av det, Sömn är inte alltid det viktigaste och du ser hellre att han gråter sig till sömns än får delta i leken en stund till?

Din son är ganska liten ännu, men om du inte lär dig att vara lite mer flexibel i ditt föräldraskap så finns det risk att han slår bakut rejält när han blir äldre och kräver sin frihet från dina rutiner.

I fallet med grannarna så skulle jag föreslå en kompromiss för honom: på vardagar är det kl 19 som gäller men på helger och lov så kan en senare tid gälla. Ni få komma fram till vad som är rimligt, kanske kl 20 eller 21? Men då måste han visa att han klarar av det, tex genom att "orka" gå på toa efter kl 19, orka gå upp och orka med vardagen dagen efter. Med ökande ålder måste du också låta din son vara uppe senare, dels för att sömnbehovet minskar men också för att den sociala niten blir allt viktigare.

Jag hade en kompis som tvingades lägga sig kl 20 genom hela sin uppväxt ända tills hon började gymnasiet. Hon missade så mycket kul som vi andra hade med telefonsamtal på kvällarna, filmkvällar hemma hos nån, eller bara hänga ute på gården och prata till sent en ljus sommarkväll. Och för vad? Att hon inte skulle vara jobbig? Att hon skulle få varenda gnutta sömn enligt rekommendationerna under varenda natt av uppväxten? Resultatet blev ju istället en väldigt trist uppväxt med stora sociala konsekvenser. 

Okej. Du gör som du vill och håller fast vid dina rutiner oavsett.

Gott så. 

Vad ville du med tråden egentligen? Han input eller bara få bekräftelse att du gör rätt och dina grannar fel?

Då är ni ett undantag. Jättemånga familjer kommer hem först 17.00.

Klart ni gör rätt (och grannarna är konstiga).

Ni vet vad er son bäst behöver. Och fortsätt gärna med mysstunden bredvid honom tills han somnat.

Det där med "orättvisa" får ni verkligen strunta i. Jag skulle sagt "det verkligt orättvisa är att en del barn får lägga sig hungriga, kanske måste jobba istf att leka och gå i skola." Eller "Livet är orättvist, så är det bara". Eller "ja, det är orättvist att grannbarnen inte får komma i säng i tid". 

I er familj gäller era regler, så är det. Min dotter kunde klaga över att kompisens familj reste utomlands ofta men inte vi. Men pappan hade ett högavlönat yrke, en del tjänar mer än andra, så är det bara. Värre var när hon sa att kompisens föräldrar skojade och skrattade mer än vi gjorde. Men jag hade inte dåligt samvete över det. Alla är olika, det gick ingen nöd på vår dotter.

Stå på dig, det är klart att du vet bättre än en 6-åring. (Eller grannarna.)

Jag var din son. Jag tyckte att mamma var både orimlig och orättvis när jag skulle gå in tidigt och lägga mig medan till och med yngre barn var ute halva nätterna. Redan i tonåren omvärderade jag min åsikt. Jag insåg då att det är jag som är den lycklige som hade föräldrar som brydde sig nog att ha regler. Det var inte jag som hamnade i dåligt sällskap. Det var inte jag som tjuvrökte. Det var grannbarnen, som led brist på regler från vaggan till vuxenlivt.

Jag var din son. Jag tyckte att mamma var både orimlig och orättvis när jag skulle gå in tidigt och lägga mig medan till och med yngre barn var ute halva nätterna. Redan i tonåren omvärderade jag min åsikt. Jag insåg då att det är jag som är den lycklige som hade föräldrar som brydde sig nog att ha regler. Det var inte jag som hamnade i dåligt sällskap. Det var inte jag som tjuvrökte. Det var grannbarnen, som led brist på regler från vaggan till vuxenlivt.