Byta linje på gymnasiet?

Linje har det inte hetat på ett par decennier, haha. 
Det heter program och ja, låt henne byta om hon är säker. Det finns en framtid inom  den branschen, helt klart. Alldeles för många elever väljer samprogrammet utan att ha en tydlig plan, och det är brist nu inom en hel del praktiska yrken istället. 

Jag hade absolut inte hindrat henne, men velat att hon skulle göra ett välinformerat val, och därför rekommenderat henne att prata igenom valet ordentligt med t.ex. skolans SYV innan för att höra vilka karriärmöjligheter som finns, och hur mycket man måste läsa upp för ev. högskolebehörighet från fordonsprogrammet.

De betyg hon redan har försvinner ju inte! Så den behörighet hon redan samlat ihop finns ju kvar.
Dessutom kan hon säkert läsa extra tex matte, engelska mm så hon får bred behörighet att söka högskolan om/när hon är redo för att söka dit.
En snabb koll på ett slumpvis fordon/transport-utbildning gav att hon kommer läsa detta om hon börjar i Mariestad (slumpade fram en stad bara, det är såklart olika från skola till skola så ni får kolla upp hur de läser de olika ämnena på hennes nya utbildning)

Det man ser är att mycket av det som ska läsas i ettan och tvåan har hon säkert redan gjort = kommer inte ha så många lektioner, kanske kan hon läsa in andra ämnen tex läsa ettan och tvåan samtidigt? Eller läsa ettan + vissa ämnen från tvåan och trean samtidigt? Så hon läser 3 års utbildning på 2 år och inte behöver gå 3 år till i gymnasiet.

Redan läst (antagligen): Alla gymnasiegemensamma ämnen 600p + en del individuella val tex svenska, engelska, idrott dvs kanske 300 p till = 900p av totalt 2500 p redan avklarat = 1600 p kvar att fixa till. = borde gå att lösa på 2 år.

Så JA, det är klart att hon ska få byta. Men gör inget drama av det, så att det går prestige i det. Hon måste få känna att det är OK att byta tillbaka om det känns fel efter ett tag. Det får inte bli så att hon lider i 2-3 år för att hon känner att hon måste stå sitt kast och härda ut på fel program.

 

 

Går hon ut 2:a året så är hon eller blir 18 år?

Jag är av den åsikten att man i den åldern ska få välja själv. Med det sagt flyttade jag till egen lägenhet vid nyss fyllda 16 år, bytte från samhäll till natur teknisk efter 6 månader och till natur natur strax efter att ha börjat tredje året och gick totalt 3 år på gymnasiet trots byten. Det är lov att ändra sig och byta och även byta tillbaka.

Hon säger att det bara är svenska 3 som hon skulle behöva lägga till för att ha högskolebehörighet. Detta program skulle hon ju då börja när hon egentligen börjar 3e året på samhällsprogrammet så att byta tillbaka är nog inte tvärenkelt heller för då har hon ju hamnat efter i sin utbildning och kommer att behöva gå om där med och inte hamna i klassen där alla kompisar går, börja om en 3e gång att hitta nya vänner och gymnasiet kommer ta så mycket längre tid än det behövt så risken är väl att hon inte trivs någonstans längre och blir skoltrött och hoppar av allt.

Hade det här varit en utbildning som hon hade pratat om länge och något hon haft i sitt intresse så hade jag inte sagt något men i 9an var fordon skräckexemplet på det man fick nöja sig med om man inte kom in på annat och hon har velat bli engelskalärare i flera år och engelska och bild är hennes största intressen

Jag fick läsa in kurserna jag missat på egen hand samtidigt som jag gick med de jämnåriga när jag bytte från samhäll till natur teknisk. Det var inga problem.

Är det annat som lockar egentligen? Att de får körkorten betala (de fick de som fick fordon på min tid)? Någon kille som går där som hon är intresserad av? Eller varför har hennes intresse ändrats så plötsligt? Det kan vara naturligt också att man ändrar sig.

Ja hon kommer att fylla 18år I höst och det allra mesta får hon bestämma själv och har fått i flera år. Men detta tycker jag öndå är ett stort beslut som kan komma att förändra hennes framtid något hon kan behöva vägledning i och få henne att tänka efter en extra gång.

När jag var 18år var min dotter 1år, jag hade flyttat hemifrån efter 9an och hunnit hoppa av gymnasiet. Så även om du gjorde bra val som tonåring så gör definitivt inte alla det. Jag önskar att min mamma hade sagt ifrån, inte tillåtit mig att flytta hemifrån och hoppa av gymnasiet så hade mitt vuxna liv varit betydligt lättare utan flera år på komvux för att öht få en gymnasiekompetens

Jag tror det är för att hon får många körkort och det är häftigt och att det går mest killar på utbildningen så det är nog också häftigt. Sedan trpr jag hennes pappa pratar upp körkorten hur mycket det är värt i pengar (han är lastbilschaufför) det har han gjort i många år och försökt påverka alla i sin närhet hur bra det är att ha gått en utbildning som kostat si och så mycket pengar för skolan/kommunen i körkort

En universitetsutbildning kostar mer... :)

Mitt ex är en av mina bästa vänner men ibland diskuterar han Så puckat att man blir mörkrädd. Han tycker att der är vansinne att dra på sig csn lån på en utbildning och drar sig inte för att tala om det för henne. Han kan inte se det som en väl investering i sig själv där man har större möjlighet till en karriär, en bättre ingångslön, bättre arbetstider osv. Han jobbar tex aldrig under 60timmar i veckan, kan aldrig planera för när han är hemma, pcj detär bara sista åren som han haft semester på sommaren. För mig är det här ett mardrömsjobb och jag har svårt att se min dottern trivas med detta också men man ska väl aldrig säga aldrig kan ju vara det bästa hon gjort i hela sitt liv också

Det låter inte som en drömsituation han har men trivs han så är det rätt för honom.

De finns uträkningar som exempelvis visar att på en livstid så tjänar en industriarbetare som började jobba efter gymnasiet detsamma som en högutbildad. Men man har fler möjligheter beroende på vilken utbildning man har, man kan få fler mentala utmaningar, man jobba sig upp och få en bättre lön om man önskar och får chansen.

Hon måste välja det som känns rätt. Man kan alltid ändra sig även om det kan bli som för dig att hon får läsa in på komvux (vill hon läsa naturvetenskap så är det fler kurser än svenska exempelvis). Det blir en jobbigare väg men bra livserfarenhet. Så kan det som du skriver visa sig att lastbilschaufför är drömmen för henne (man vet inte innan man provat).

Jag förstår din oro. Jag hade också varit lite skeptisk men tyvärr kan man som mamma bara komma med goda råd. Besluten får hon ta själv.