Låta 11-åring sova i vårat rum, annars går det ut över skolan?

Åh snälla pressa/tvinga honom inte att sova själv när han så uppenbart inte klarar det! Jag förstår hur ni tänker just med tanke på hans ålder, men de svårigheter du beskriver att han kämpar med gör att det är helt fel tidpunkt att dra igång detta just nu. Han behöver inte ytterligare en kamp att utkämpa. Om det känns för trångt i sängen kanske en av er föräldrar kan byta säng med honom en period? Eller sova på en madrass hos honom?

Jag är helt övertygad om att han kommer kunna sova i sin egen säng när han är redo för det.

Nu är mitt eget barn yngre än ditt, men när han började sova i sitt eget rum var vi tydliga med att han ALLTID är välkommen hos oss om han vill. Vaknar han på natten får han tassa in hos oss, eller ropa så hämtar vi honom. Det gjorde att han inte kände någon press utan kunde slappna av och sova hur gott som helst. Ibland kommer han in till oss, ibland inte. Det kan gå långt mellan gångerna, men lika gärna ske flera nätter i rad. Poängen är att han inte pressas och att han alltid är välkommen hos oss.

Min kusin var otroligt mammig och sov hos sin mamma tills hon var 15 och hennes föräldrar var okej med det. Hon behövde det, helt enkelt. Hon är, och har alltid varit en trygg, stabil, glad och utåtriktad person, men behövde som sagt närheten länge. Jag tror det ligger i oss från när vi bodde i storfamiljer. Det är ju, historiskt sett, inte många år som barn förväntats sova ensamma, utan genom hela människans historia har barn och vuxna delat rum eller sovplats med varandra och ibland även med djur. Att känna mänsklig närhet, höra mänskliga ljud när vi sover... Det ligger i oss.

Varför "ska" en 11-åring kunna sova ensam i eget rum, när vuxna inte gör det? Har dina föräldrar daltat med dig eftersom du inte sover ensam? Nej, knappast. Han kommer naturligtvis inte att sova hos sina föräldrar för alltid och han kommer garanterat klara av att sova själv i vuxen ålder och säkert långt innan dess också. Att vara självständig behöver verkligen inte vara knutet till förmågan att sova ensam vid en viss ålder. Både historiskt sett och globalt sett är det ganska ovanligt att barn sover ensamma i eget rum. Det är knappast så att det är det som styr huruvida man växer upp till en självständig individ eller inte.

Föräldrar som är lyhörda för sina barns behov daltar inte. Men föräldrar som pressar sina barn till något de inte är redo för av olika anledningar skapar osäkra barn som visserligen kanske gör det de pressas till, men som lär sig att deras behov inte är viktiga. Det är knappast en känsla jag skulle vilja skicka med mina barn ut i vuxenlivet. Nu verkar det dessutom finnas en diagnos med i spelet, vilket gör att förutsättningarna blir annorlunda. Det handlar definitivt inte om att dalta.

Och angående föräldrarnas samliv så finns det väl inget som säger att det måste skötas just i sovrummet? Det går väl att ha ett lika fungerande samliv på andra ställen i hemmet, eller på tider när barnen inte är hemma osv.