Forum Känsliga rummet Allmän debatt
  • Anonym (Mamma­)
    Thu 15 Apr 2021 22:34
    1124 visningar
    53 svar
    53
    1124

    Låta 11-åring sova i vårat rum, annars går det ut över skolan?

    Våran son är väldigt mörkrädd och har sovit i egen säng men i vårat sovrum men för 1,5 månader sedan fick han flytta in till sitt rum, för någon stans måste man ju börja.

    Men, han har jättesvårt att somna, och vaknar flera gånger under natten och nu har det börjat gå ut över skolarbetet. Hans lärare har märkt flera gånger hur han inte orkar med dagen, låser in sig på toaletten, vägrar göra skolarbetet, vägrar äta i matsalen, konflikter på rasterna, säger fula ord till läraren...

    Pappan är helt inställd på att vi ska hålla ut, någon gång kommer han somna och sova gott.

    Jag som själv är jättemörkrädd känner att jag förstår hans rädsla. Och dessutom ligger jag, pappan och båda våra katter i ett rum tillsammans, medan sonen förvisas till ett ensamt rum själv.

    Och det här med skolan, det är verkligen inte bra, han tappar ju massor.

    Skulle ni fortsätta låta sonen sova i eget rum, eller ska vi låta honom sova hos oss igen där han känner sig trygg?

    Han ska börja utredning för asperger, bara den biten är jättestressande för honom, och han har depression. Tycker att han kämpar med så mycket ändå, så att han får god nattsömn är viktigt.

    Eller är jag bara mesig?

  • Svara i tråden
    Svar på tråden Låta 11-åring sova i vårat rum, annars går det ut över skolan?
  • Maac
    Sat 17 Apr 2021 21:27
    #31

    Klart ni ska sova tillsammans! Det kommer ni ändå inte göra för alltid, se till att han mår bra nu och fixar skolan.

    Både mitt barn och flera av mina kompisars barn sover med föräldrarna och de är snart tolv. Ingen fattar varför man inte skulle sova tillsammans, "det är ju mycket mysigare" säger de och bäddar ner sig. De har inga diagnoser.

    Samliv med partner får man se till att ha på andra ställen och andra tidpunkter helt enkelt. Det ändrar sig med tiden :)

  • Anonym (Aw)
    Sat 17 Apr 2021 21:35
    #32
    -2 +2

    Jag förstår både dig och mannen.

    Ibland orkar man inte och gör det enkelt för sig (låter barnet sova i ens rum/säng) men jag tycker ändå att han är 11 år och därmed stor nog att sova själv. Ha någon nattlampa på rummet, det behöver ju inte vara kolsvart.

    Jag förstår att barn behöver det de allra första åren, men en 11 åring? Alldeles för gammalt, dessutom behöver ju vuxna/föräldrar lite privatliv. Kan tänka mig att detta tär på förhållandet enormt.

  • Anonym (Mimmi­)
    Sat 17 Apr 2021 21:39
    #33
    -1 +1
    Anonym (Aw) skrev 2021-04-17 21:35:04 följande:

    Jag förstår både dig och mannen.

    Ibland orkar man inte och gör det enkelt för sig (låter barnet sova i ens rum/säng) men jag tycker ändå att han är 11 år och därmed stor nog att sova själv. Ha någon nattlampa på rummet, det behöver ju inte vara kolsvart.

    Jag förstår att barn behöver det de allra första åren, men en 11 åring? Alldeles för gammalt, dessutom behöver ju vuxna/föräldrar lite privatliv. Kan tänka mig att detta tär på förhållandet enormt.


    Tär på förhållandet?
    Oj då, jo för det är ju viktigare än att barnet fungerar i skolan och får sova på natten?
  • Anonym (Aw)
    Sat 17 Apr 2021 21:44
    #34
    -1 +2
    Anonym (Mimmi) skrev 2021-04-17 21:39:31 följande:

    Tär på förhållandet?

    Oj då, jo för det är ju viktigare än att barnet fungerar i skolan och får sova på natten?


    För det finns bara två alternativ? Antingen sover 11 åringen i ett helt mörkt rum och är mörkrädd eller så ska han sova bland sina föräldrar tills han flyttar hemifrån? Man får väl lösa det på andra sätt, bland annat genom att testa olika nattlampor som jag tipsade om och ta med honom tillbaka till sitt rum när han kommer in.

    Du verkar se allt svartvitt både baserat på denna och din tidigare kommentar.. skulle jag få gissa är du själv separerad pga noll respekt för din partner.
  • Anonym (Mimmi­)
    Sat 17 Apr 2021 21:54
    #35
    -1 +2
    Anonym (Aw) skrev 2021-04-17 21:44:55 följande:
    För det finns bara två alternativ? Antingen sover 11 åringen i ett helt mörkt rum och är mörkrädd eller så ska han sova bland sina föräldrar tills han flyttar hemifrån? Man får väl lösa det på andra sätt, bland annat genom att testa olika nattlampor som jag tipsade om och ta med honom tillbaka till sitt rum när han kommer in.

    Du verkar se allt svartvitt både baserat på denna och din tidigare kommentar.. skulle jag få gissa är du själv separerad pga noll respekt för din partner.
    Hade du inte skrivit det där sista så hade jag bemött dig.

    Lär dig att bete dig med lite respekt om du vill få respons på dina uttalanden.

    Till sist måste jag säga att jag hoppas att du är lyckligt barnfri, du skulle högst troligt  inte passa som förälder. Bara att beklaga.

    Hej med dig.
  • Jemp
    Sat 17 Apr 2021 21:59
    #36
    Anonym (Mamma) skrev 2021-04-15 22:34:36 följande:

    Våran son är väldigt mörkrädd och har sovit i egen säng men i vårat sovrum men för 1,5 månader sedan fick han flytta in till sitt rum, för någon stans måste man ju börja.

    Men, han har jättesvårt att somna, och vaknar flera gånger under natten och nu har det börjat gå ut över skolarbetet. Hans lärare har märkt flera gånger hur han inte orkar med dagen, låser in sig på toaletten, vägrar göra skolarbetet, vägrar äta i matsalen, konflikter på rasterna, säger fula ord till läraren...

    Pappan är helt inställd på att vi ska hålla ut, någon gång kommer han somna och sova gott.

    Jag som själv är jättemörkrädd känner att jag förstår hans rädsla. Och dessutom ligger jag, pappan och båda våra katter i ett rum tillsammans, medan sonen förvisas till ett ensamt rum själv.

    Och det här med skolan, det är verkligen inte bra, han tappar ju massor.

    Skulle ni fortsätta låta sonen sova i eget rum, eller ska vi låta honom sova hos oss igen där han känner sig trygg?

    Han ska börja utredning för asperger, bara den biten är jättestressande för honom, och han har depression. Tycker att han kämpar med så mycket ändå, så att han får god nattsömn är viktigt.

    Eller är jag bara mesig?


    Ja det låter såklart väldigt rimligt att inte utsätta sin son för sådana rädslor varenda natt.
  • Martin­1990
    Sat 17 Apr 2021 22:03
    #37
    +1

    Tycker snarare problemet ni borde oroa er för är att han agerar ut med fula ord till lärare och konflikterna på rasterna. Det är oroande att reagera så oavsett sömnbrist. Att han ska få sova i sängen med er borde vara sekundärt och ett problem som kan lösas över tid och inte stressas med.

  • Anonym (Aw)
    Sat 17 Apr 2021 22:16
    #38
    Anonym (Mimmi) skrev 2021-04-17 21:54:57 följande:

    Hade du inte skrivit det där sista så hade jag bemött dig.

    Lär dig att bete dig med lite respekt om du vill få respons på dina uttalanden.

    Till sist måste jag säga att jag hoppas att du är lyckligt barnfri, du skulle högst troligt  inte passa som förälder. Bara att beklaga.

    Hej med dig.


    Antar att du kände dig träffad. Ops!

    För övrigt kanske du själv ska lära dig hur man bemöter andra som skriver sina åsikter som ts faktiskt efterfrågat.
  • Anonym (Käre värld)
    Sat 17 Apr 2021 22:21
    #39
    -1 +1
    Anonym (Aw) skrev 2021-04-17 22:16:33 följande:
    Antar att du kände dig träffad. Ops!

    För övrigt kanske du själv ska lära dig hur man bemöter andra som skriver sina åsikter som ts faktiskt efterfrågat.
    Haha, varför skulle hon känna sig träffad menar du?
    Brukar du ställa diagnoser och sitta och gissa varför resultatet inte blev som du hoppats?

    Inse att du gjort bort dig istället!
    Ops, liksom.
  • Anonym (Aw)
    Sat 17 Apr 2021 22:25
    #40
    Anonym (Käre värld) skrev 2021-04-17 22:21:34 följande:

    Haha, varför skulle hon känna sig träffad menar du?

    Brukar du ställa diagnoser och sitta och gissa varför resultatet inte blev som du hoppats?

    Inse att du gjort bort dig istället!

    Ops, liksom.


    Är det en diagnos att separera från sitt barns andra förälder menar du?

    Uppenbarligen kände hon sig träffad när hon efter det "vägrade bemöta mig" och dessutom hoppades att jag var barnfri. Det kallar jag att trampa på en öm tå.
Svara i tråden
Svar på tråden Låta 11-åring sova i vårat rum, annars går det ut över skolan?

INNEHÅLL

Forum
Avdelningar
FamiljeLiv.se
© 2003-2024 - All rights reserved       Modern Women Media Sweden AB       Kungsgatan 44, 5tr       111 35 Stockholm       Sweden


Annonsera Kontakt Säkerhet & regler Cookies