• Anonym (funde­rsam)
    Fri 16 Apr 2021 09:13
    304 visningar
    7 svar
    7
    304

    Kan man hitta tillbaka?

    Jag har ett långt förhållande med min nuvarande sambo bakom mig, och många år har varit bra men med toppar och dalar som de flesta relationer, men senaste 2 åren har varit minst sagt skakiga och sista året riktigt dåligt. Det har hänt mycket i livet, vi fick barn, sambon förlorade sin pappa och han har rätt nyss blivit diagnosticerad med diabetes typ 1 och vi har liksom tappat bort varandra på vägen. Vi bråkar mycket, är emellanåt riktigt elaka mot varandra och grunden till många bråk är att sambon inte hjälper till speciellt mycket med varken hem eller barn och definitivt inte gör något för mig eller oss som par utan bara prioriterar sig själv och sina intressen. Jag känner mig trött, ensam och bortprioriterad. Han tar inte till sig om man säger till honom (varken jag, hans familj eller den parterapeut jag lyckades dra med honom till en enda gång), utan tycker att han hjälper till lika mycket som jag gör och att enda problemet vi egentligen har är att jag är sur hela tiden. När vi har mer djupa samtal utan att gräla så erkänner han dock att han nog borde förbättra sig på vissa områden, men det håller sällan speciellt länge. Vi har ingen fysisk närhet sedan några år och vi känns ofta inte som ett par längre. Jag gjorde till sist slut häromdagen efter en riktigt elak episod från hans sida, men dagen efter hade vi ett långt snack där det, som vanligt, kom fram att vi kommunicerar dåligt och att han har bitar han är arg eller besviken över också. Vi funderar nu på om vi ska ge förhållandet en sista chans, och tex sätta en deadline för att se om vi båda verkligen kan anstränga oss och få det att funka, och om det inte känns bra när vi når deadlinen så går vi skilda vägar. Vi är dock båda rätt ok med att gå isär eftersom det inte finns speciellt mycket kärlek kvar mellan oss, även om det absolut känns trist att bryta upp familjen och allt vi byggt upp, men funderingen är om det är värt att testa en sista gång eftersom vi ändå har barn ihop.

    Så, min fråga är egentligen. Kan man hitta tillbaka när det varit dåligt så länge? Kan man få tillbaka känslor fast det just nu känns rätt dött på just kärleksfronten? Bra dagar trivs vi ihop och skrattar osv som tidigare, och jag VILL älska honom igen, men känner väldigt lite eller ingen attraktion som så. Kan man förlåta och släppa tidigare handlingar som gjort en arg eller sårat en och gå vidare med ett clean slate?

  • Svar på tråden Kan man hitta tillbaka?
  • Fri 16 Apr 2021 09:52
    #1

    Detta låter lite extremt, att antingen fungerar det helt och hållet eller inte till ett visst slutdatum. Som om det inte finns något mellanläge. Om jag var Dig skulle jag velat vara särbo med honom men inte bryta upp familjen helt. Bara träffas dem dagar när båda känner sig positiva. Detta skulle varit en perfekt början för att börja älska på nytt. Promise! :)

  • Anonym (Hanna­)
    Sun 18 Apr 2021 20:00
    #2

    Jag tycker att ni är kloka som sätter en deadline, då båda ska försöka göra sitt bästa för varann och om man har en stopptid så blir det licksom tydligare vad man jobbar mot och vad man kan förlora. Jag tror man kan få tillbaka känslor för någon som man varit riktigt less på- men bara om den personen verkligen förändrar sig och ger sitt allt för att få ha kvar den andre. Om han inte ens ids förändra sig till det bättre för din skull, vad ska det då tjäna dig/er att dras med varann. Då kommer ni må bättre av att skapa något nytt på egen hand.

  • Anonym (Loppa­n)
    Sun 18 Apr 2021 21:50
    #3

    Vi är liknande situation och har varit där rätt länge. Tänkt gå isär några gånger, men känns som att ingen av oss egentligen vill.. eller orkar..? Gått hos 3 olika parterapeuter varav 2 av dom gett rådet att prova flytta isär och känna efter var för sig vad vi vill. Men efter 1 dag eller några timmar verkar vi sakna varandra och kommer tillbaks. Ofta blir det försoningssex och sen är vi glada, intima, kärleksfulla och lycklig familj tills nästa svacka kommer. Oftast handlar det som du beskriver om gamla svek som kommer upp och sen är vi där igen. Och så rullar det på..

  • Anonym (funde­rsam) Trådstartaren
    Mon 19 Apr 2021 11:04
    #4
    StudierKemi skrev 2021-04-16 09:52:56 följande:

    Detta låter lite extremt, att antingen fungerar det helt och hållet eller inte till ett visst slutdatum. Som om det inte finns något mellanläge. Om jag var Dig skulle jag velat vara särbo med honom men inte bryta upp familjen helt. Bara träffas dem dagar när båda känner sig positiva. Detta skulle varit en perfekt början för att börja älska på nytt. Promise! :)


    Jag inser att det låter lite extremt, och jag tror inte att allt kommer vara magiskt löst vid ett visst slutdatum, men en deadline gör ändå att man måste anstränga sig "nu" och inte "senare". Och min tanke är lite att jag vill se om man kan få tillbaka känslor om vardagen rullar på utan massa bråk och gräl, om man ser att den andre KAN anstränga sig, och om man KAN känna sig uppskattad och sedd.
  • Anonym (funde­rsam) Trådstartaren
    Mon 19 Apr 2021 11:57
    #5
    Anonym (Hanna) skrev 2021-04-18 20:00:12 följande:

    Jag tycker att ni är kloka som sätter en deadline, då båda ska försöka göra sitt bästa för varann och om man har en stopptid så blir det licksom tydligare vad man jobbar mot och vad man kan förlora. Jag tror man kan få tillbaka känslor för någon som man varit riktigt less på- men bara om den personen verkligen förändrar sig och ger sitt allt för att få ha kvar den andre. Om han inte ens ids förändra sig till det bättre för din skull, vad ska det då tjäna dig/er att dras med varann. Då kommer ni må bättre av att skapa något nytt på egen hand.


    Precis, och man blir tvungen att börja anstränga sig "nu" och inte "senare". Och känner man att man står kvar och stampar vid ungefär samma plats vid deadlinen, ja, då får man väl inse att det nog är kört. Om man inte ens kan anstränga sig en kortare tid så kommer det inte funka resten av livet liksom.
  • Anonym (funde­rsam) Trådstartaren
    Mon 19 Apr 2021 12:04
    #6
    Anonym (Loppan) skrev 2021-04-18 21:50:30 följande:

    Vi är liknande situation och har varit där rätt länge. Tänkt gå isär några gånger, men känns som att ingen av oss egentligen vill.. eller orkar..? Gått hos 3 olika parterapeuter varav 2 av dom gett rådet att prova flytta isär och känna efter var för sig vad vi vill. Men efter 1 dag eller några timmar verkar vi sakna varandra och kommer tillbaks. Ofta blir det försoningssex och sen är vi glada, intima, kärleksfulla och lycklig familj tills nästa svacka kommer. Oftast handlar det som du beskriver om gamla svek som kommer upp och sen är vi där igen. Och så rullar det på..


    Vad tråkigt att höra! Rynkar på näsan Sambon frågade igår om det är så att vi ska försöka för att vi VILL, eller för att det är ENKLARE och för att det är jobbigt att gå isär, och tja... Jag vet inte riktigt. Jag saknar dock inte sambon när vi är isär några dagar, men det är ju oftast för att man då är iväg och hittar på något = upptagen med vänner och gör roliga saker... Jag saknar dock dottern till och från, och det säger väl kanske en del. Jag tror att jag hade kunnat släppa vissa gamla saker om sambon verkligen tog till sig problemet och erkände att han gjort fel. Det var en sak jag inte gillade med terapeuten faktiskt, hon ville mer fokusera på hur vi går framåt (vettigt i sig), medan jag behövde lite erkännande att allt jag gått och stört mig på inte är små skitsaker utan faktiska problem.
  • Anonym (Loppa­n)
    Mon 19 Apr 2021 21:27
    #7
    Anonym (fundersam) skrev 2021-04-19 12:04:45 följande:

    Vad tråkigt att höra!  Sambon frågade igår om det är så att vi ska försöka för att vi VILL, eller för att det är ENKLARE och för att det är jobbigt att gå isär, och tja... Jag vet inte riktigt. Jag saknar dock inte sambon när vi är isär några dagar, men det är ju oftast för att man då är iväg och hittar på något = upptagen med vänner och gör roliga saker... Jag saknar dock dottern till och från, och det säger väl kanske en del. Jag tror att jag hade kunnat släppa vissa gamla saker om sambon verkligen tog till sig problemet och erkände att han gjort fel. Det var en sak jag inte gillade med terapeuten faktiskt, hon ville mer fokusera på hur vi går framåt (vettigt i sig), medan jag behövde lite erkännande att allt jag gått och stört mig på inte är små skitsaker utan faktiska problem.


    Ja, när man börjar analysera relationen så ifrågasätter jag oftast också av vilken anledning man faktiskt är ihop. Har också tänkt endel kring om hur man tänkt om man inte hade barn ihop. Men framförallt även om hur det kommer bli när barnen inte bor hemma längre. Kommer vi vilja hänga med varandra då eller gillar vi bara att umgås som familj?

    Våra första 2 terapeuter upplevde jag också stressade lite att tänka framåt och komma vidare. Men den vi nu går till nu uppmuntrar att bearbeta ordentligt och ta oss igenom allt jobbigt först för att sen gå vidare. Och det känns mycket bättre.
Svar på tråden Kan man hitta tillbaka?