drömmer om ett annat liv

Det låter som att du lider i din relation men det är svårt att förstå vad som egentligen är fel, varför kan du inte planera roliga saker nu? Vad är det som gör er relation så kvävande? 

Svårt att få ner allt i ett inlägg, skrivit ett par gånger förut här på FL men då under andra signaturer.
I dagsläget jobbar jag varannan helg, de helger där jag inte jobbar vill han att vi ska umgås, familjetid. Älskar tanken på familjetid, men om det ska hända något och vi inte bara ska sitta hemma så är det jag som måste komma med förslag och planera. Sambon har konstant ångest över ekonomin, trots att vi båda jobbar och tjänar pengar. Så inga aktiviteter får kosta pengar. 
Han är inte glad över att vara hemma med barnen varannan helg, trots att han fick godkänna mitt schema innan jag tackade ja till mitt jobb.
I dag är han på dåligt humör för att jag är uppbokad tre timmar både lördag och söndag. Jag kan ha med mig barnen båda dagarna så jag upplever inte att jag belastar honom även denna helg, han får gärna följa med också om han vill. Även om jag inte ska göra något kul, städdag med en kolonilottförening. 
resten av alla timmar denna helg kan vi spendera tid tillsammans, men nu vill han inte träffa mig alls säger han. 
Det känns som att jag måste be om tillåtelse att hitta på saker på egen hand, trots att jag otroligt sällan är utan honom eller barnen.

Jag gör mycket hemma bara för hans och barnens skull. Lagar mat till dem på morgonen de dagar som jag ska åka och jobba kvällen, för att underlätta för honom när han hämtar på dagis. Men även vid dessa tillfällen så hittar han saker att klaga på, i dag klagar han på att han får koka pastan själv trots att jag förberett alla andra komponenter till middagen och stekt pannkakor till efterätt..

Jag förstår.vad du menar med att du stannar i relationen

För barnets skull och pga 50 % mindre tid, och jag tror många män (inte alla) förstår inte det där med att fixa till hemma så allt blir gjort.

Det är samma i min relation jag är kvar pga barnet vill.inte vara borta.från honom men samtidigt blir det.ofta jobbigt.pga att vi inte kommer.överens och blir dålig stämning ofta, han lyssnar inte bra och brukar inte komma ihåg det jag berättar. Hans grejer är viktigare och hans sömn, det är så han har betett sig, det är ju jätteviktigt att bli hörd och sett, att någon ska bry sig om dig och hur du mår, vad och hur du vill ha det. Så jag är trött för det finns andra som inte skulle bete sig så.

Det här med bebisen städning osv gör jag mycket själv, och eftet mycket tjafs har det blivit bättre med.hjälp. men varför ska det vara så jobbigt.för.att det ska hända, måste.man tjata och bli.på.dålig humör för.att.saker o ting.ska fixas.o vara rena, egentid har jag inte längre riktigt men det är normalt. 3-4 timmar.i veckan åker jag till olika möte då ser jag det som egentid hehehe.

Det låter som om han är bortskämd av hur mycket du har gjort istället för honom, han måste skärpa sig tycker jag, vadå inte tycka kul att umgås med barnen? Det är ingen bra pappa låter det som eller man, Du ska inte behöva fråga om "lov" när du stressar sönder dig varje dag för att allt ska fungera, kanske e han deprimerad eller något annat för ni tjänar ju pengar för att leva och spendera tillsammans eller hur?

Det kommer bli han som.förlorar barnens tillit i slutet, nåt e ju riktigt fel med honom tycker jag, du måste bli uppskattad för det du gör är intw lätt, som du sa bara en liten positiv sak ändrar allt, och du behöver det, du ska inte må sämre o gå in i väggen. Du är den som tar hand om barnen så tänk på att du måste må bra för att prestera, så börja lägg dina behov fram,

Vilken lättnad det känns ändå över någon som har det liknande..

Min sambo lyssnar sällan på det jag säger heller, känns som att jag kan säga en och samma sak till honom flera dagar i rad, men när dagen väl kommer så anklagar han mig för att inte ha påminnt honom. Han frågar aldrig mig längre hur jag mår, och har bara sig själv i huvudet. När sonen var relativt nyfödd så hade jag  väldigt ont i ryggen ett tag eftersom jag sov i enformiga ställningar, detta beklagade jag mig lite för. Men vad min sambo då gjorde vara att gräva fram ett gammalt kuponghäfte på massage som jag gett honom i alla hjärtans dag present för många år sedan och löste in en massage till sig själv... Så där stod jag efter barnens läggdags med en rygg som fullkomligt skrek av smärta och masserade min man...

Sambon tjatar ofta på mig att JAG ska be om hjälp, och jag kan hålla med om att jag måste bli bättre på det, MEN jag känner mig som en arbetsledare. Han förstår inte själv att han kan ta ett av barnen när jag står och lagar mat med en på höften och en kring benen. Han förstår inte att han kan skära sallad eller bubbla en flaska vatten innan vi ska äta...jag måste be om hjälp med ALLT. Så ja jag känner mig som en arbetsledare...
I går blev han även sur för att jag inte själv insåg att jag skulle komma upp och avlösa honom när han skulle natta sonen..trots att han inte bad om hjälp. 

Det är alltså bara jag som ska be om hjälp och när han behöver hjälp så ska jag förutse det själv.

Men det är ju så fel att man ska behöva se jobb och möten som egentid. Mitt jobb är också min egentid i dagsläget.

Ja,gräset är alltid grönare på andra sidan. Din flört kanske inte visar sig så trevlig på privat område. Inte heller vet du att barnen skulle vara helt trygga med någon annan än deras pappa. Klagar gör man när man har hamnat i en alltför bekväm sits. Varför ska du drömma, det är väl bara att köra ditt race och stanna trogen så lär han sig uppskatta det en dag med ska du se.

Och nej, du gör inte allt bara för barnen och för honom. Du var delaktig i att skaffa barnen och därmed tog du på dig ett ansvar som du nu beklagar dig över.

Undrar när den Svenska kvinnan ska lära sig att uppskatta vad den har istället för vad den hade kansle kunnat få. Verkar vara ett mycket vanligt problem. Menar, du slipper hederaförtryck, du slipper vara inlåst i hemmet, du slipper bli slagen. Du kan uppenbarligen göra vad du vill egentligen bara det att mannen din muttrar lite då han antagligen själv har lite separationsångest. O för det så har du alltså börjat flörtaed en på ditt arbete.

Jag vet inte, men den svenska kvinnan hverkar hålla på och gräva sin egna grop. O det märks ju än mer på de yngre då de käkar allt mer antidepressiva.

Tack för stöd

Han gick in i väggen innan sonen kom och jag upplever att han aldrig riktigt repat sig efter det. Nu vet jag att han lider av vetskapen att han inte kommer bli förlängd på jobbet i sommar. Däremot har hans gamla jobb ringt och behöver honom i sommar och han har även blivit rekommenderad av en före detta kollega i en konkurrerande verksamhet så möjligheter till jobb ser inte nattsvarta ut.

Jag tror att hans största problem är att han aldrig riktigt hittat rätt i livet. Han har aldrig varit på ett jobb där han känner sig som hemma. Han har alltid trott att han vill ha barn och nu när han har det så tycker han inte att det är kul. Han påstår att det kommer bli roligare när de är äldre, men jag tror bara att han inte vågar erkänna att han "ångrat" sig. Han har inte utnyttjat mer än fem av alla sina föräldrardagar och han kan inte tänka sig att vabba, det är ju knappt att han kan tänka sig att vara hemma med barnen när jag jobbar.

Visst kan jag lägga fram mina behov, men om han ska ha barnen själv mer än vad han har nu så är jag orolig över att han inte gör ett bra jobb eftersom han redan tycker att han har dem för ofta själv (3 kvällar i veckan i snitt). Sen föredrar ju barnen mig av förklarliga skäl och jag kan förstå att de tycker att det är jobbigt också att bara ha pappa hemma när de är vara vid att jag har dem jämt annars.

Vilket jävla bullshit inlägg. Du bidrog med absolut ingenting i tråden. Hennes man är uppenbarligen en mebis, det är där problemet ligger, inte på henne. 

Jag tackar för dina åsikter Mr (.), men nu har du kallat mig både slyna och hora och jag ber dig vänligen att sluta kommentera i denna tråd.

Det finns inget som berättigar dig till att kalla varken mig eller någon annan här nedvärderade öknamn. Du verkar ha mycket ilska emot din mamma, mycket tråkigt att höra, men bara för att din mamma inte var en bra person så betyder inte det att alla kvinnor är dåliga.

Skulle kunnat vara jag som skrivit detta ts .. allt förutom att jag har någon på jobbet o skratta o prata med .

Vi har två barn som kom tätt . Helt underbara men såklart kämpigt o svettigt emellanåt . Här är det jag som är projektledaren . Roddar i allt som har med handling , matlagning, städning , barnens klädinköp , BVCkontakter, mediciner, kontakt med förskola osv osv . Han har haft manodepressivitet sen tonåren och går nu på utredning för detta. Jag har varit sjukskriven i några månader pga sjukdom och utmattningssyndrom. Finns ingen förståelse från hans sida utan hans mående går alltid i första hand . Ingen kommunikation. Kör sitt eget race och är väldigt opedagogisk i sin barnuppfostran. Vi har helt olika syn på detta . Jag försöker prata med honom men det är taggarna utåt direkt . Känns som jag snart går itu . Känner mig redan ensamstående. Kollar efter lägenheter och räknar på budget hur jag skulle klara mig ensam . Skulle gå bra men Fyfan rent ut sagt att vara ifrån barnen . Han jobbar skift med nattjobb och vid en sällsynt diskussion vi faktiskt hade ang att ha barnen varannan vecka menar han att hans föräldrar ska ha hand om dom då han jobbar . Barnen är bara 2 och 3 år och jag sa då att det är barnens bästa i första hand och dom mår bäst av att ha en trygg punkt . Sedan umgänge med honom när han är ledig , 2 dagar / vecka . Känns som hela jag exploderar snart . Jag kom inte med något bra råd åt dig men du är inte ensam om att känns som du gör . Jag tror dock på det som jag hört många säga , barnen mår bra när föräldrarna mår bra .

Oj jag kan relatera till precis ALLT du skriver!
Jag tror inte att min man kan säga vad barnen har för klädstorlekar eller vilket nummer på blöjor de har...
Jag har också tittat på boenden, men inte jättemycket som jag har råd med i dagsläget, jag söker jobb där jag kan få jobba lite fler timmar och tjäna lite mer pengar. 
Vi har också vid något tillfälle nuddat ämnet boende för barnen om vi delar på oss, vid ena tillfället sa mannen att han bara kommer få träffa dem varannan vecka, (vilket vore min dröm, men absolut inget jag krävde eller ens la fram som förslag). Men vid senare tillfälle har han dock hotat med att han ska kräva halva vårdnaden för att jävlas med mig och min familj.
Det jobbiga i situationen är att jag "vet" att han inte klarar av att ha dem själv en hel vecka, han tycker ju att det är horribelt när han behöver ha dem åtta timmar på lördag och söndag när jag jobbar, och då lagar han ju inte ens mat till barnen eller sig själv utan kan fokusera på att bara göra roliga saker som lekpark, utflykt. 

Säg en enda svensk kvinna under 30 års åldern som inte knullar runt eller är otrogna. Slyna menade jag, för jävlogt fult av dig att tro att du har rätt att flörta med andra. Men ordet H var rent generellt, inte menat ot dig då du inte har horat omkring.. än iallafall.

Ja nog känner man sig allt kluven och låst .. det är lika här, han vänder på allt och vill få det till att jag inte klarar av barnen då det är exakt tvärtom, han orkar knappt 8 timmar . Hotar också med att kräva delad vårdnad . Barnens trygghet är hos mig hur jobbigt det än är att erkänna det . Det var inte såhär jag trodde det skulle bli . Det blir bara värre o värre . Drömmen om det härliga familjelivet sprack totalt . Jag har föreslagit familjeterapi men han tvärvägrar . Känns som att det här är ganska vanligt ändå , just den här biten med att vi kvinnor kliver in någon sorts ledarroll där vi försöker få skeppet att hålla sig ovanför ytan . Jag vet inte . Mycket tankar och känslor . För min del känns det ändå som att jag starta processen i mitt huvud . Att lämna . Jag tror ju och känner att innerst inne skulle jag må mycket bättre . Att sexlivet och passionen inte är så

Stark kan jag köpa , men när man inte ens är vänner och ett team , känns det inte som mycket att fortsätta i ...

KÄFTEN

Till TS, du verkar inte alls lycklig, inte glad över ditt liv. Du behöver inte försvara dig och vad du känner, du har det inte bra med din man, han är som en jättebebis och du kommer få det bättre i frihet utan honom.