Ni som har två barn 0-3 år, hur lätt är det att ta sig iväg på aktiviteter med dem ensam?

Stranden kan jag köpa, men leka ute och gå till parken? naturligtvis fixar man det! Låter som en väldigt osäker person som skrivit det du läst. 

Man får såklart ha koll på ett annat sätt, ibland lyfta upp minsta för att gå efter stora, ha vagn till i alla fall den ena. Vagn till båda kan vara skönt om det är mycket trafik eller om barnet gärna springer iväg. 

Sedan får man (om man ännu inte gjort det) lära sig att barnen inte bestämmer. Vill ena barnet hem och andra barnet stanna kommer någon bli missnöjd. Men det är ingen fara om någon skriker eller protesterar - bara nyttigt att öva på att inte bestämma över allt och alla. Men det är ju likadant inne. Med två eller fler barn kan man inte respondera på minsta lilla på samma sätt som med ett barn.

Min äldsta var 20 månader när lillasyster kom. Vi var i parken varje dag och även öppen förskola när hon blivit lite äldre. Bada ville dock inte göra ensam. Men annars var det inga problem att träffa folk eller hitta på roliga saker.

Jag har tre barn i den åldern. Äldsta är tre år och tvillingarna 1,5 år. Jag tycker att det är enkelt att vara iväg. Alla gillar samma saker och har samma behov. Alla kan köras i vagn och sover samtidigt. Det enda jobbiga kan vara om alla behöver bytas på samtidigt och man är ensam.

Annars tycker jag att det knepiga med att ha barn tätt är att se till att de inte behöver vänta med sina behov, för det skapar bara rivalitet.

Vi har två barn som jag är ensam med varannan vecka inkl. helg (pappan jobbar skift). Det är helt klar mycket lättare när pappan är hemma men jag är så van så vi åker på utflykter men som är anpassat minsta. Det blir lekplatser, fika, promenader (när det fungerade. Nu vill hen inte åka vagn och är 1,5 år så det blir inte mycket av den typen), åka till friluftsmuseum (sånna med gamla hus och uteområden), bada i sjö (med flytvästar. Ändå ganska jobbigt. Kunde inte slappna av), cykleltur (har cykelkärra för två barn och stora har egen cykel med stödhjul), ibland kör vi bara till något mysigt ställe och har picknick. Vi träffar stora barnets syskon för lek utomhus ibland också och då får lilla hänga med.

Jag tror mycket handlar om hur man själv är som person och hur man väljer att hantera situationerna.

Jag har oxå genom åren hört många klaga på att de knappt vågar vara hemifrån med sina barn. Jag har aldrig förstått det. Trots att min äldsta var en vilde så var det inga problem att göra utflykter eller vara ute och leka med båda barnen ensam. Vi var alltid på stranden oxå och det var inga problem att ha koll på två barn, man fick ju vara aktiv och se till att de alltid var bredvid varandra.

Det skiljer 20 månader på våra barn och jag FÖREDROG att vara iväg med våra när de var i den åldern! Just för att det fick mig att liksom skärpa mig och tvingades till att vara med, aktiv och alert. Hemma blev det långsamt, segt och jag ville bara sova för jag var såååå sömndepriverad.

När det kom till barnen var de livliga men bästa vänner, vilket underlättade. De var automatiskt på samma ställe så jag behövde inte jaga mellan olika aktiviteter. Grävde en grävde den andra. Ville en gunga gungade den andra också, osv.

Har alltid varit iväg med mina barn, har tre barn med ?vanlig? ålder emellan, 2-3 år. Inga problem med det.

Jag tyckte inte det var ett stort problem, men har mött rätt mycket förvåning när jag åkt kommunalt med två små osv.

Jag skulle nog säga att det beror på hurdana barn man har. Jag hade inga som helst problem att åka iväg och hitta på saker när min två äldsta var små. Det skiljer 13 månader på dem. Men då var (är) den äldsta otroligt lugn, följsam och snäll. Även lillebror var lätt att ha att göra med. Sedan kom även lillasyster när pojkarna var 2,5 år och 3,5 år. Gick utmärkt att hitta på saker själv med alla tre då också! Lite mer omständligt dock.

Jag har däremot jobbat med barn under hela mitt yrkesverksamma liv och jag har träffat en hel del barn där jag inte så lättvindigt hade tagit med dem och fler barn på utflykter. Vissa barngrupper har vi helt enkelt undvikit att göra utflykter med utan extra personal pga vissa barns behov. Säkert kan en del föräldrar ha barn som utmanar så pass mycket att det är svårt att åka på utflykter.