Särbo med barn?

Leva som särbo är nått man kan göra om man inte har barn.... man kan inte ta en pause och flytta isär å sen flytta ihop igen med barn.. förstår du inte att det blir traumatiserade och förvirrande för en sån liten?? Man löser sina problem eller går i sär på riktigt. Det är dom två valen ni har med barn

Hej!

Vår son är 16 månader gammal och sedan han föddes har det tyvärr varit så att sambon och jag bara tjafsar mer och mer. Pandemi, äldre föräldrar (dvs håller sig isolerade för att undvika covid-19, kan ej hjälpa till med avlastning), liten lägenhet på det.

Vi gick i parterapi förra året, men även om det gav mig en del, så var det inget för min sambo. Vi är dessutom inte helt överens om ekonomi.

Trots det, under all skrot, älskar jag honom fortfarande. Jag har nu, trots att jag egentligen inte riktigt vill det, funderat på om vi ska vara särbos under en tid. Min sambo vill leva jättebilligt och bli rik på aktier. Jag vill LEVA och resa ibland och kanske unna mig lite godare mat ibland. Ja, det blir liksom tjafs om det mesta.

Men är det galet att vara särbo med barn?

Någon som varit/är det? Hur löste ni det praktiskt med barn? Hur ofta sågs ni? Hur löste ni vardagen?

Tacksam för svar!

Tack alla för fina svar! 

Mmmm kanske är det dags att separera på riktigt. I hjärtat vill jag att vi är en familj och bor tillsammans. Men upplever att min sambo inte vill kompromissa så mkt med sin livsstil.

Särbo kanske är att ljuga för sig själv då? Jag vet inte. Men min förhoppning är ju att tjafset ska lägga sig och att vi ska hitta tillbaka till varandra och flytta ihop igen efter en tid. Liksom bara få pusta ut. Separera en tid och hoppas på att det blir vi igen.

Hoppet är väl kvar för länge.

Skulle inte säga att barnet blir traumatiserat, men självklart blir han nog förvirrad. Men tänker att det ändå är bättre än tjafs.

Hej!

Vår son är 16 månader gammal och sedan han föddes har det tyvärr varit så att sambon och jag bara tjafsar mer och mer. Pandemi, äldre föräldrar (dvs håller sig isolerade för att undvika covid-19, kan ej hjälpa till med avlastning), liten lägenhet på det.

Vi gick i parterapi förra året, men även om det gav mig en del, så var det inget för min sambo. Vi är dessutom inte helt överens om ekonomi.

Trots det, under all skrot, älskar jag honom fortfarande. Jag har nu, trots att jag egentligen inte riktigt vill det, funderat på om vi ska vara särbos under en tid. Min sambo vill leva jättebilligt och bli rik på aktier. Jag vill LEVA och resa ibland och kanske unna mig lite godare mat ibland. Ja, det blir liksom tjafs om det mesta.

Men är det galet att vara särbo med barn?

Någon som varit/är det? Hur löste ni det praktiskt med barn? Hur ofta sågs ni? Hur löste ni vardagen?

Tacksam för svar!

Det är inget konstigt med att vilja vara särbo permanent eller under en viss tid, trots att man har barn ihop. Jag och min kille bor relativt nära varandra och kommer skaffa barn ihop om 2 år, efter jag är klar med min utbildning, och vi kommer fortsätta bo särbo trots detta. Både han och jag är introverta och har fokus på annat (jobb i våra fall) och ingen av oss VILL att någon annan klänger på en. Vi är "independent people" som behöver varsitt hushåll och mycket "space" för att fungera som bäst. Folk är olika! Barnet kommer förstå bara man förklarar. Finns inget som helst traumatiserande i detta (?). Det finaste är kärleken och att övervinna hinder tillsammans. Om det förblir Ni två, Du och din kille, då har Ni lyckats.

Tack alla för fina svar! 

Mmmm kanske är det dags att separera på riktigt. I hjärtat vill jag att vi är en familj och bor tillsammans. Men upplever att min sambo inte vill kompromissa så mkt med sin livsstil.

Särbo kanske är att ljuga för sig själv då? Jag vet inte. Men min förhoppning är ju att tjafset ska lägga sig och att vi ska hitta tillbaka till varandra och flytta ihop igen efter en tid. Liksom bara få pusta ut. Separera en tid och hoppas på att det blir vi igen.

Hoppet är väl kvar för länge.

Skulle inte säga att barnet blir traumatiserat, men självklart blir han nog förvirrad. Men tänker att det ändå är bättre än tjafs.

Vill ni inte va någon som klänger på er bör ni avstå att skaffa barn öht. Menar du att ni ska ha barnsaker i två lägenheter eller ör det meningen att en ska bo med barnet och den andra kommer o gästspelar?

Det känns lite som att Du omedvetet vill använda din sambo för pengar (Du kanske inte har hunnit inse detta själv dock). Och om Du vill motbevisa detta så borde Ni kunna vara särbos och kunna vara självständiga på varsitt håll.

Att utnyttja den ena parten är aldrig OK. Det är detta som är det finaste som finns med särboskap, att personerna bor i varsitt hushåll och sköter det på sitt sätt, och ingen annan kan lägga sig i - ingen kan styra och utnyttja Dig. Det blir vanligare hela tiden att bo särbo, chansen finns att Du inte hittar så lätt en man som vill bo med Dig och din unge!

Har man inte gemensamma hobbyn så skaffar man sig nya hobbyn tillsammans. Utmana varandra i olika sällskapsspel / schack eller five-in-a-row. Hitta något nytt som båda gillar. Prova Er fram!!! Jag och min kille har blivit skit-bra på schack TILLSAMMANS.

Härnäst ska vi bli utvecklas tillsammans i 5-in-a-row, men vi har andra planer på vår lista också. Vi ska gå på en danskurs tillsammans och lära oss att dansa tango. Vi ska gå på nudist-strand denna sommar. Och under vintern ska vi prova tillsammans dem vinter-sporter som finns. ALLT JAG NÄMNT ÄR SÅNT VI TÄNKER GÖRA SNART MEN INTE HAR GJORT ÄNNU. Fantasin i den här tråden är på botten, det finns så mycket att upptäcka tillsammans, inte ska man göra slut för man inte har gemensamma hobbyn...

Det låter mer som du älskar den han var, eller den person du trodde han var, han är inte den personen längre.