Abort eller behålla?

Förstår att ni är en jobbig sits. Rent spontant säger jag abort, av de skäl du  själv skriver om, dvs plugga klart, skaffa jobb, boende. Det är det viktigaste, tycker jag. Sedan träffades ni så unga, det är sällan man är tillsammans och skaffar barn med den man träffade när man var 15 år. Ni har hela livet framför er, skaffar ni barn nu blir ni bundna på ett sätt som era jämnåriga inte är.

Utbildning är nog det minsta problemet. Det är mååååånga föräldrar som studerar!

Men ekonomin är jätteviktig. Du måste kunna försörja ditt barn, det är ditt ansvar som förälder. Ett litet barn kräver inte så mycket, och har du aldrig haft någon lön blir det ju inget stort inkomstbortfall heller. Räkna NOGA på hur du ska få ihop det. Räkna inte med att pappan kommer kunna bidra, dels kan det ta slut mellan er, och dels brukar unga killar ha hobbys och annat som kostar pengar.

Ni har aldrig bott ihop. Ni har visserligen varit ihop i fyra år, men det är stor skillnad på att bo ihop. Det kommer fram nya sidor hos båda, som kanske inte är så kompatibla. Särskilt om man inleder sitt samboliv med påfrestningar som dålig ekonomi, skrikande bebis, trång bostad osv. Risken är stor att ni separerar om man ser till statistiken för tonårsföräldrar.

Det KAN förstås gå bra ändå. Lycka till hur det än blir.

Hej från en 2 barns mamma på 23 år!

Jag förstår till 100% vilken sits du hamnat i. När jag var 18 år så var jag i precis samma sits, var gravid på min student. Det som skiljer våra berättelser åt kan vara att jag och pappan till barnet (min numera man) redan bodde i lägenhet tillsammans.

Jag förstår att alla bara vill ge råd precis som du bad om. Men att skriva att ni inte har något att erbjuda ett barn är väldigt väldigt hårt. Det är viktigt att ha ekonomin i åtanke och det tycker jag att jag genom din text kan tyda att du redan har. Mitt råd är helt enkelt att känna vad ni vill. Framförallt vad du vill, det är din kropp. Ett barn behöver kärlek, inte pengar. Är du och din pojkvän säkra på varandra, ni ska gifta er och vill det här så fixar man det tillsammans. Jag hade nog inte behållt vårt första barn om jag inte var så säker på vad jag och min kille faktiskt hade tillsammans. Vi har båda nu jobb, 2 friska barn, andra var planerat som ett tätt syskon. Vi är gifta, köpt hus och ser ljust på framtiden. ?Ungdomsåren? är absolut inget jag saknar. Jag har såklart vänner som inte har barn och jag kan umgås med dom en kväll på ?ungdomsvis? nån gång men ändå vara en BRA mamma dagen efter och alla andra dagar ???? Man slutar ju inte leva för att man skaffar barn och det är nog största skillnaden jag kan se på mina mamma-kompisar jag lärt känna dom senaste åren som är 30+, att mycket är mer omständigt för dom som länge bara haft sig själv att ta ansvar för. Det är en fördel jag kan se som ?ung?mamma. Att resa, åka iväg osv är inte alls så omständigt trots två barn, för jag vet inget annat. Jag har lärt mig att ta ansvar men ändå så tidigt få njuta av det bästa i livet. ?? stor kram till dig TS!! En abort är självklart okej. Men det är också okej att vilja behålla ??

Vilken tuff situation TS, förstår dig till fullo. Försök att verkligen bottna i ditt beslut, tänk dig ditt liv om ett år, 5 år, 10 år, 20 år. Svårt, men försök ändå. Ta hjälp om du har möjlighet. Beslutet ska du ju alltid leva med.

Jag var i en liknande situation när jag var 18. Jag valde abort. Beslutet var både lätt och svårt och jag har aldrig ångrat det. Hade fantastiska och bekymmersfria år som student och som ung singel och skaffade familj först många år senare.

Aborten var ändå så pass tuff för mig att jag där och då bestämde mig för att aldrig någonsin gå igenom det igen. Vilket jag också sagt till efterföljande sambo, senare min man. Långt, långt efter kunde jag stanna upp och tänka efter, hur gammalt skulle barnet varit nu? Inte minst när jag själv fick barn kom tankarna igen. Är 50+ idag.

Tuff situation TS, jag har inga råd mer än att ska du behålla så gör det av RÄTT anledning. För att du förstår vad som krävs av dig och är villig att göra det. Inte för att du vill göra nån form av statement. Och inte för att slippa abort.

Jag har mött en del unga gravida flickor via kyrkan och en del av dom behåller för att de vill slippa en hemsk abort som känns fel men de är ändå inte villiga att bli mamma. Det enda dom tänker på är att slippa abort. Men de har inte förstått vad det valet innebär. Efter mycket pepp och information har det sakta sjunkit in vad det innebär att välja ett barn eller abort och flera har i sista sekund kunnat göra rätt sorts val. En del har gjort abort och en del har valt att bli mamma.

Vad som är rätt för dig är svårt att kunna råda dig till men använd sunt förnuft så långt du kan.

Hej,

Var själv i din sits för 10 år sen. Va gravid och de upptäckes sent. Kände att abort va enda alternativet för mig då vi dessutom hade en skakig relation. Har aldrig ångrat aborten. Men jag skulle aldrig göra de igen. Vilket jag även sagt till min man.

Varit i förhållande länge nu och vi har kommit fram till att vi vill ha barn. Vägen dit värkar svårare än vad jag trott. Fått ett missfall och sen har de gått trögt. Men trots de ångrar jag inte aborten.

Prata med nära och kära. Mitt största tips man behöver stödet oavsett vad man väljer. Ta hand om er!

Hej,

Var själv i din sits för 10 år sen. Va gravid och de upptäckes sent. Kände att abort va enda alternativet för mig då vi dessutom hade en skakig relation. Har aldrig ångrat aborten. Men jag skulle aldrig göra de igen. Vilket jag även sagt till min man.

Varit i förhållande länge nu och vi har kommit fram till att vi vill ha barn. Vägen dit värkar svårare än vad jag trott. Fått ett missfall och sen har de gått trögt. Men trots de ångrar jag inte aborten.

Prata med nära och kära. Mitt största tips man behöver stödet oavsett vad man väljer. Ta hand om er!

Du har helt fel där gällande optimal ålder. Det stämmer inte att det är bra att vara mellan 26-30! Hon är i en optimal ålder. Helt fel fakta. Separationer och skilsmässor minskar INTE med ökad ålder!! Däremot är nedärvd psykisk ohälsa överrepresenterad bland äldre PLUS massa andra åkommor, plus att förlossningen blir svårare ju äldre man blir och man har ofta svårt att få barn som äldre.

Nej, ts. Det här är en äldre bitter kvinna som förespråkar att man ska vänta maximalt länge bara för att hon själv haft svårt att hitta en partner som vill ha barn med henne. Finns tretton på dussinet av sådana, speciellt på FL och i sthlm-området. Här på FL får alltid unga tjejer svaret att de ska abortera och man rackar gärna ner på yngre.

Högkvarter för ivf osv. Skäms för sådant spridande av fel fakta och otrevligheter i ts tråd. Det är oetiskt att sprida sådant.

Nog om det:

Gällande dig ts, har du även stöd ifrån familj? Bor ni på liten eller stor ort? Förutsättningarna blir ju annorlunda beroende på dessa två faktorer.

Jag tror du ska lita på din magkänsla i detta.

Vad är det för sommarjobb du ska få, finns chans till förlängning? Har du bra betyg?

Ska jag säga vad jag tycker? Ett råd. Om du har bra betyg - kör! För då kan du söka in till en utbildning på distans. På så sätt kan du gå hemma så länge som möjligt, få en attraktiv utbildning samtidigt som du både fått utbildningen till mer än halva priset och sparat ihop massa föräldradagar i och med att du pluggar. (CSN vs Försäkringskassan) förstår du? Fick personligen barn när jag var jämngammal med dig, väntar tredje nu. Är innan 30 och ska specialistutbilda mig till hösten nu och har hunnit med tre år på universitetet och arbetat. Barnet kan ju från ett år gå på förskola också om man vill, det är ingen tid alls.

Det du ska tänka på är vad du vill. Det som kan bli lidande är just den här friheten att kunna gå och festa, sova ut, resa ffa på långresa. Det har vi gjort tillsammans med barnen jag och min man men blir inte samma avslappning med barn.

Känner du dig redo kan du göra det, ett barn är också mycket lättare än två osv. Man kan ff ha ett liv med ett barn. Du har dessutom en stabil partner. Räkna med att det kan ta slut även om det känns stabilt just nu. Det kan ju vara så att du själv tröttnar på vissa beteenden eller så eller att han får panik längre fram över barnet. Men samtidigt tror jag inte man ska måla fan på väggen, du känner din kille. Älskar ni varandra och känt varandra så länge tror jag på att det kommer att bli superbra. Planera tillsammans hur ni ska lägga upp det.

Säkra din egen inkomst genom exempelvis studier/se till att du kommer in på utbildning helst en bra och får behålla ditt sommarjobb. Och han får visa framfötterna på sitt jobb så kommer det bli bra. Har du hunnit göra ultraljudet än?

Vad är det MED de flesta i den här tråden..? Ni går på som om det skulle vara 1921 och inte 2021, och som om det vore stor risk att TS' barn skulle få svälta, eller att de skulle få flytta in på fattighuset! :)

Det finns idag barnbidrag, underhållsstöd (om pappan inte skulle bo tillsammans med familjen), bostadsbidrag, studiestöd med extralån för föräldrar, subventionerade dagis, speciella studentbostäder... MÅNGA föräldrar studerar - det kan till och med vara en fördel framför att heltidsarbeta under småbarnsåren, för lite beroende på vad man studerar så har man kortare dagar, vilket innebär kortare dagar för barnen på dagis också, och mer flexibelt (jättebra när man behöver boka in BVC-besök, läkar- och tandläkartider, inskolning och utvecklingssamtal på dagis). Sedan kan man plugga lite mer när barnen somnat. 

Dessutom verkar det ju som att TS' kille kommer att fortsätta vara med i bilden! INGEN kan veta hur det kommer att se ut om 10 år - men det kan man inte veta säkert om man skaffar barn vid 30 heller! Huvudsaken är att han finns med i bilden, att barnet kommer att få känna honom. 

En abort är en mycket grov och oåterkallelig handling, och jag anser att skälen ska vara MYCKET starkare än något som TS har beskrivit här: två visserligen unga, men vuxna och fullt friska och normala unga människor som tänker fortsätta att hålla ihop. Vad jag förstår inga missbruksproblem heller. 

Abort är förvisso ett jobbigt beslut men det fina i det är att du kna bli gravid igen om du faktiskt ångrar dig.

Att föda barnet innebär att du måste ta hand om det oavsett vilka konsekvenser det än medför. Du kan inte ångra det beslutet. Det är faktiskt ännu tuffare att behålla ett barn ur den synvinkeln än vad det är att göra abort. Det var den här insikten som fick de unga flickorna jag mötte i kyrkan att faktiskt tänka efter noga och förstå vad det innebär att slippa undan ett val.

Att göra en abort är aldrig ett enkelt beslut även om man är 100% säker på valet. Likväl som att föda barnet kan vara lika ångestfylld även fast jag verkligen vill ha det. Det beror på att oavsett val så kommer livet hädanefter att förändras åt ena eller andra hållet. Det är naturligt att tveka oavsett. Men ditt val får aldrig grundas på att slippa undan ett jobbigt beslut. Så vill du bli mamma med allt vad det innebär eller vill du bara slippa abort? Det är ju det som är frågan...

Har inga jättebra råd att ge men tänkte delge min absolut första tanke efter att ha läst ditt inlägg; vem säger att du kan bli gravid igen?

Ja sannolikt kan du det men där finns inga garantier och det tycker jag faktiskt också att du ska tänka på när du gör ditt val.

Är det bara du som vacklar eller gör ni det båda 2?